©Indriel 2009
Morgonlyssnar på P1 och försöker få igång skrivlusten och jobbmotivationen. Det är seeeegt vissa mornar..det är grått utanför mitt fönster och inte ett löv kvar på våran häck. Vi borde kapa ner den häcken till lååååg nivå nu förresten.. Den mår helt klart inte bra, den är mest klädd med någon slags mossa.. = / Klippa ner, rensa och kalka? Ny näring säkerligen?? Men å andra sidan, man kan nog ta det tidigt till våren oxå...tror jag. Det känns lite mer motiverat då gissar jag...och man VILL vara UTOMHUS igen! För just nu är det rätt skönt att vara inomhus...nooooveeembeeer.

Det här är min sista intervjuvecka - snart är den fasen över för den här gången. Å lika KUL som det är att möta alla dessa människor och vända och vrida på begreppen, lika skönt skall det bli att de sista tre veckorna av uppdraget få gå in i "skrivbubblan" och sitta här hemma i myskläderna och försöka se helheter i materialet och dra slutsatser och...allt det där. Sista november skall rapporten lämnas över till uppdragsgivaren. Och än har jag inte fått någon form av panik för att tiden inte skulle räcka...men den kommer.. *lol* Jodå. Den ingår den med ; )

Igår fick jag dessutom tämligen klart för mig hur vintern/våren kommer att se upp på arbetsfronten och som det verkar kommer jag att ha heltidsjobb fram till nästa sommar. Det kändes skööööööönt. Pengar i min plånbok. Det underlättar helt klart mitt liv. Går inte att komma ifrån. Det är alltid lite oroligt annars när ett uppdrag går mot sitt slut. Dessutom kommer jag att jobba vidare här hemifrån även med de kommande uppdragen; fler pyjamasskift således! ; )(Hör bara hur POSITIV jag är!! Jag, som egentligen bara vill sätta mej på ett plan och flyga till varmare trakter och inte göra ett skit...mer än bunkra ljus och värme..*suck* Eller stänga in mej här hemma och gå i ide över vintern och sitta och skriva och sticka och läsa och sy och...Jag försöker peppa mej själv att bli MOTIVERAD till allt detta "pappersjobb"..jag vill, jag vill, jag vill jobba! *eller hur??* Jodå!! Var tacksam kvinna! Ja...det är jag ju. Också.. ; )

Efter avslutat jobbande för idag så skall syster och jag ner till gamla mor och där även träffa min ena storebror. Det är dags för ännu ett snack kring den andra brodern. Nu är det snart vinter och han kommer inom kort att vara utan bostad. Igen.

Själv vill han att mamma skall "köpa honom en husbil" och han blir arg när vi försöker förklara hur ohållbart det resonemanget är och varför. Mamma simmar icke i pengar på något vis, hon har en liten pension. Och en husbil kan han knappast köra runt i pga av driftskostnaderna inte minst. Det kommer att bli som att kasta pengar i sjön, igen. Han blir arg och tycker att vi är dumma som inte ser att det här "ju är en investeeeeeering"! *suck*

Brorsan var med syster hos läkaren i förra veckan. Det har tagit oss drygt 5 månader att få honom att gå med på detta. Läkaren såg klart "problematiken", men bror anser inte att något är "fel med honom". Vilket han är i sin fulla rätt att känna!! Givetvis. Människans integritet är helig, man måste få bestämma själv över sitt liv - absolut! Men då får man oxå "klara sig själv" i livet. Och det är ju det han inte gör. Kruxet är nu att vi som familj inte kan/orkar/vill stötta längre. Jo, mamma vill fortfarande - det är ju "hennes barn som mår dåligt"! Jag förstår henne. Också. Men mamma går sönder, både fysiskt och psykiskt av att ha det så här. Hon är numera en skör gammal kvinna. Vi räcker inte till. Då måste "samhället" kopplas in, men om han själv inte vill...då är vi tillbaka på "ruta ett" igen.. Det här känns ibland helt tröstlöst. Men vi får se vart vi tar oss ikväll. Jag vet inte just nu.

Nu släpper jag de tankarna!! *blåser BORT dem*
Dags att knattra igång med dagens uppgifter.
Skall bara hämta en stor balja te till.
Vad gjorde jag utan te....???? Det lyfter både kropp & själ : )
Stora KRAMEN!!
♥

Gråmulen höstmåndag...

©Indriel 2009
Tänk att jag tycker så mycket OM den här årstiden...Speciellt de dagar som sveps in i ett mjukt grått distäcke.. Det blir som en fantastisk bakgrundsfond till alla lysande löv som nu är inne på slutscenens mer dämpade nyanser. Snart har alla löven singlat ner och täcker gatorna med sin prasslande höstdoft. Det är vilsamt...att gå där och trampa runt bland löven...jag försöker dra i mig naturens "nu går vi till vila"-tempo. Det går ganska bra.. ; )

Jag är mitt uppe i intervjufasen av uppdraget ännu ett par veckor. Det är så mycket att skriva att jag således är en mindre aktiv bloggare just nu. Skallen är så full av jobbtankar och diverse formuleringar och händerna får sitt skrivbehov fyllt ändå just nu.. ; ) När jobbandet är slut för dagen sätter jag hellre händerna i något mer kreativt; jag stickar,,,eller donar i "nya" syrummet. Jag har påbörjat Projekt Gardin till syrummets fönster av ett gäng färgstarka resttyger. Inväntar ivrigt nästa IKEA-besök då jag skall investera i ett par hyllor och ett vettigt stort arbetsbord som dottern och jag kan använda som klipp- och ritbord...Ska bli lyxigt att ha ett sybord och ett klippbord, att inte behöva stöka undan mellan varven...härligt! Då skall jag ge mig i kast med min lappteknik igen tänker jag...Ska börja med den där blivande julduken som, i form av en miljard små lappar i röda och gröna toner, har legat i en bärkasse i flera åååååår nu... : )


Veckans Varm I ♥ Hjärtat Stunder...

I slutet på förra veckan hittade jag ett meddelande i min inkorg på Facebook som gjorde mig GLAD i flera dagar!! (Ja, det gör det ännu, förståss..! : )
Någon kväll innan hade jag varit på ett trivsamt sminkparty hemma hos en av mina bästa vänner (det var hon som var "snyggingen i lerinpackning"...*lol*) och i soffan bredvid satt I, som jag träffar allt för sällan nuförtiden. Nu hade hon skickat mej dessa härligt generösa rader...;

"Ville bara delge att en stund med dig förgyller tillvaron betydligt. Det är så härligt att få träffa dig och skratta, för du är verkligen en sådan underbart härlig person, ditt skratt bara smittar av sig. Okey nu hade vi en riktig snygging i lerinpackning framför oss häromkvällen, men ändå. Jag minns de flesta stunder med dig och de har bestått av att du delar med dig av ditt skratt. Skulle behöva boka in dig en stund varje vecka, hm om inte annat månad. Har du terapi tid, så hör av dig. Bamsekram!!"
Rara, rara du...♥
Så GLAD jag blev! : )
Ord kan verkligen förmedla känslor...

Veckans andra höjdare var när jag efter en intervju på skolan passade på att smyga förbi och hälsa på mina tidigare kollegor och fick känna hur glada de blev..! Precis som jag...: ) Som saknar dem mest varje dag! Att jobba hemifrån är på många sätt positivt, men jag saknar arbetskamrater...och eleverna mina!!! De ger jobbet en helt annan dimension. Så är det bara. Men nu är det som det är - och det är ok det med... ; )


Bäst att skriva rent ännu en intervju nu...och förbereda inför dagens.
Önskar en Fin Vecka för er alla!!
♥
((Kram))

Smattrande regn i gryningen...

©Indriel 2009
Ingen frost i gräset idag inte...utan hällregn. Iskallt sådant. Känns bra att jag satte i vinterfodret i min skaljacka igår. Då kommer jag trots allt att hålla mej varm och go´idag när jag skall pila iväg till bussen för dagens intervju... : )

Just nu är jag inne i en så´n där "jag-vill-skriva-men-om-VAD???"-period igen... Så´na gillar jag inte.. :( Så i helgen har jag beslutat mig för att vara lite mer strukturerad på skrivfronten; jag skall fortsätta på Historien om mitt liv. Grabba tag på ett par dagböcker ur den stora lådan och läsa mej igenom ett par redan levda år av mitt liv. Välja ut intressanta dagar och föra över till mitt, numera rätt omfattande, det medges..., dokument om mitt liv. Tror att jag skall ägna mig åt "de hyfsat tidiga åren" denna gång...lite tonårsliv kanske?? Man undrar hur mycket man egentligen minns av de åren..? Kan ju blir intressant...beware of flash backs! *ryser*

Annars är planen för helgen att röja ut dotterns gamla rum och börja göra i ordning för ett sy-/hobbyrum där inne. Jag vill börja med att måla om väggarna! Troligtvis testar jag mina "vita idéer" i det rummet...kanske...eller så blir det mer färgstarkt där inne också..? Jag kan inte tänka k l a r t förrän rummet är tomt.. Å dottern har ännu inte lyckats få över alla prylar till sitt nya rum, dvs. det storebror lämnade när han flyttade ut, så det råder tämligen k a o s där inne just nu...*suck* Å eftersom damen just nu är sprittande nykär och bara har huvudet/kroppen full av KÄRLEK (-vilket i sig är Underbart att se...! : D ) - så lär jag få ge mig i kast med det där rummet själv. She will not be that interested in activities with mummy den här helgen... ; ) Men det är ok! Jag måste bara få komma igång med att SKAPA RUM för kreativiteten som bubblar där inne...den måste få utlopp! Det räcker inte med stickningen nu känner jag.. ; )

Men, först har jag en arbetsdag att ta mig igenom här. Förmiddagsintervju står på schemat.. Å så passar jag på att ta en runda inne på gymmet när jag ändå är i närheten. Känns bra att vara igång så smått igen! Jag knattrar bättre här vid tangenterna när jag varit nere och svettats en stund.. : )

Ha nu en fin FREDAG alla raringar!
♥
Alldeles oavsett väderlek... ; )
KRAM!

Work in progress...

Jag är på väg...tillbaka till mej själv. Om ni bara visste hur HÄRLIGT det känns?!?!?!
Fast det kanske ni visst redan vet det?? Vad vet jag.. ; )
Kanske är det bara jag som har levt i limbo, under allt för lång tid?
Nu är jag i alla fall Back on Track igen - det känns..Jag har landat i mig själv igen - och hjärtat är inte längre tillbommat. Yahoo! = )

Veckan som snart har gått har innefattat en hel del, somligt som förut hade dränerat mej rejält. Men nu, i "påfylld version", har jag känt mej lugn och fokuserad genom allt. STARK igen..
Diskussionerna hos mor min, gick alldeles utmärkt. Uppkopplad som jag var till ett batteri-EKG vars kurva jag faktiskt betvivlar svängde det allra minsta under de pratiga timmarna där i mammas kök ; ) Ämnet, min ena storebrors väl och ve, är tungt, som alltid fullt av samvetsbetänkligheter och diverse gamla livserfarenheter och fällor...Men jag stod, lugn och samlad, kvar vid mina uppdragna gränser. Det kändes BRA när jag åkte hemåt igen...nöjd.

Sonen ringde en dag, full av oro - sjukskrivningen var slut sa FK. Han själv kände sig inte ett dugg redo för att åter "stå till arbetsmarknadens förfogande". Jag kände oron försöka grabba tag i mitt hjärta för en stund; för vad händer om han blir för pressad?? Faller han tillbaka ner i sin Svarta Håla igen och skadar sig själv på nytt? Nej, nej, nej. Jag vägrar.. Han skall inte ha tagit sej genom Helvetet förgäves. Det går jag bara inte med på.

Jag fick ringa upp hans handläggare på FK. Och efter en stunds dribblande i luren visade även denna man sig vara både Mänsklig och pratbar. Trevligt. Systemet ser ju dock ut som det gör, nu är sonens diagnos "bara" "depression" och inte som tidigare "svår depression med självskadebeteende" - och således kan han inte var sjukskriven längre. Man kan inte slåss mot väderkvarnar...i alla fall inte med omedelbart resultat..så vi försökte nu komma fram till en lösning som nog till slut kan bli bra för Sonen. Nu får han med sig sin handläggare på FK till första mötet på AF om två veckor. Och jag hoppas att detta kan göra övergången lite smidigare och ge honom hjälp i att förklara hur han mår, och vad han vill/orkar osv. Ett steg till är således taget...

Jobbet rullar på. Nu är jag i intervjufasen och kastar mej på bussen flera dagar i veckan för att samtala med diverse verksamhetschefer och annat involverat folk inom kommunen. Trots att det inte direkt är mitt favoritämne vi pratar kring, är det så spännande med dessa möten! Att få sitta där och prata sig in under alla dessa masker vi ofta bär på...och finna en Människa där under! Det är lika givande varenda gång... Jag skulle lätt kunna bli en "intervjuare" på heltid! Det ger mig så mycket att få sitta där och vända och vrida på ämnen, komma in på sidospår..och hitta fram till outforskade områden...Sen åker jag hem och skriver och skriver för tyda mina anteckningar och inte glömma något som sades.. ; ) Å så här kommer det att flyta på i runt 5 veckor till..innan jag går in i "ihopsamlingsfasen" och kommer att
S K R I V A mest hela tiden för att få ihop hela utvärderingen..*pust*

Veckans Varm I ♥ Hjärtat Stunder...

- När Dottern fixade in mor sin i Spotifys magiska musikvärld...!!Nu fyller jag mej med M U S I K av alla sorter, tempon och kraft. Det är HÄRLIGT att hitta både gamla godingar, nya favvisar och låtar man inte ens visste fanns...!

- När jag svettig och så nöjd med mig själv klev ut från gymmet för andra gången denna veckan - I´m BACK again!!

-När Sonen ringde och gav mig förtroendet att få lyssna och vara med honom en bit på resan genom det ibland tuffa Livet.

- När jag tänder levande ljus i tidig morgon och med en mugg av min goda yougurtblandning ännu en dag sätter mej framför datorn för att jobba på... ; )

- När jag vandrade runt i trädgården idag och plockade en vacker bukett av höstfärgade blommor och blad..!


Nu tänker jag fylla på mitt vinglas och höja musiken här lite...det är ju LÖRDAG ; )
Ha en härlig helg alla raringar!
♥

En del att stå i...och många tankar...

©Indriel 2009

...brottas jag med idag. Frånsett att knattra vidare på min rapport här och fortsätta boka in intervjuer i mitt schema för veckorna framöver...så skall jag också ner till sjukhuset och få ett batteri-EKG "fastmonterat" i eftermiddag. Det skall mäta av mitt hjärtas aktivitet under ett dygn. Kan ju bli lite spännande ; ) Själv känner jag att det är stooor skillnad på hur jag mår nu efter förra veckans "påfyllning" hos Gunvor. Men det lär inte vara en diskussion jag ger mig in på med min hjärtläkare...*lol* Fördomsfull som jag är misstänker jag att jag skulle behöva en ganska lååååång lugn stund med henne för att kunna förklara hur de här sakerna hänger ihop...dvs. konkreta fysiska symptom som ett resultat av "energidränering" - beror helt klart på hur hårt "vetenskaplig skolad" hon är, Tant Doktorn, om jag ska ha en chans att förklara sambanden där. Jag ger mig inte in på det. Nepp. Jag behöver energin till annat... ; )

Efter sjukhusbesöket skall jag vidare till min mamma, tillsammans med min syster och min äldsta bror. Det börjar bli akut att "ta ett nytt snack" med mamma ang. min andra storebror. Mamma har i veckan haft kontakt med en förening för anhöriga till personer med bipolär sjukdom (tidigare manodepressiv). Mamma vill nu att vi "alla i familjen" skall gå på kurs och lära oss att hantera den "sjuke" brodern på "rätt sätt" och att på så vis kunna få honom att "inse att han är sjuk" och därmed gå med på att gå till läkaren och "få en liten tablett".. Mitt Återhämtade Jag fick genast tryck över bröstet när hon ringde och öste ur sig allt detta i helgen som gick..*suck*

Jag fick ta sats och förklara, igen.., att jag inte tar på mig mer nu.
Det räcker. Jag har försökt på alla sätt jag mäktar med ända sedan jag var en liten flicka att finnas till för både min bror och för mamma i hennes kamp om hans välbefinnande. Jag har inte mer att ge. Och jag tänker INTE sätta mej i samma sits igen.....sluuuurp; energi sluuuut. Nej. Icke.

Vi ser alldeles för olika på det här för att det skall gå att mötas känns det som ibland. Jag VET att hon är orolig för sitt barn, och tro mej, jag vet hur DET känns...Det spelar garanterat ingen som helst roll att han nu är 53 år och hon är 80 själv. Känslan är densamma. Det förstår jag så väl.

Men kruxet är att jag inte tror/känner att brorsan är "sjuk" - nä. Om han hade fått "bo i ett torp i skogen" som han alltid velat, hade han mått så här då ? ? ? Nä. Det tror inte jag...Alltså ligger inte "sjukdomen" hos honom, utan det är ett tillstånd han hamnat i genom att ständigt uppleva pressen från omgivningen (hur välmenande den nu än är...) att han skall "passa in i mallen". Fattar ni?? Han har ALDRIG passat i någon mall! Är det då fel på honom? Eller mallen?? Eller dem som skapar mallen....? Hmm??

Jag vet då vad jag står i det resonemanget. jag har gått samma tankeresa med min äldste son....och de andra två guldklimparna oxå för den delen. Jag kan känna min sanning i detta i djupet av mig själv.

En "liten tablett" gör förvisso säkerligen brorsan mer "anpassningsbar", men anpassningen har ett pris. Och om det priset är lagom högt, det vet bara han själv. Han är inte på minsta vis oklar om detta. Han har medicinerat förr. Jag respekterar hans beslut oavsett vilket. Men det är INTE upp till mig som anhörig att bestämma. Jag får ångest av att trampa över någons integritet... Vad har jag för rätt att bestämma hur någon annan skall leva sitt liv?? Alldeles bortsett ifrån vad jag kanske tycker om hur han/hon lever. Ingen alls. Vilket kan vara djä-t svårt att ta, för man vill ju sina älskade allt gott...! Vill att de ska må väl..ha det fint i livet och allt det där. Och man har så lätt att se hur de "skulle kunna ha det" osv. Men det är ju MIN bild av det hela. Och vi har ju alla olika vägar att vandra.

Men hur får man en gammal mamma att acceptera detta? En mamma som i hela livet har slitit för att få in sonen på "den breda vägen", den som "alla andra går" och som hon är helt säker leder till ett Lyckligare Liv. En mamma som tre gånger försökt ta sitt eget liv för att hon inte orkar.. En mamma som också är MIN mamma...och som kanske igen går sönder om jag, den som "alltid förstår" och stöttar, inte längre orkar delta. Det lär ju bli en lagom kul eftermiddag känner jag...men nödvändig. Vi får se var vi landar i allt detta. Alltid blir det någonstans..

Och nu har jag fått vräkt ur mig tillräckligt för idag - tack för det! ; ) - och måste fokusera på JOBBUPPDRAGET igen.

Bamsigaste KRAMEN!!

Nymöblat! = )

©Indriel 2009
Jag hade tänkt skriva ett inlägg...men så blev det nu inte. Det blev ommöblering istället... ; )
Vi får väl se om jag nöjer mig - eller gör om igen..Jag måste "bo in mej" lite först och känna efter om jag trivs..
Dags för Dobidoo och revbensspjäll!
Ha en härlig fredagskväll!
= )

Jag har landat...!

©Indriel 2009

Som ni säkert minns så var en av mina läxor att se till att få till lite EGENVÅRD i min vardag..Och i förra veckan fick jag banne mig gjort det, rätt rejält... = ) Jag sitter här och mår bättre än på mycket, mycket länge.. Det är onekligen vääääääldigt skööönt! = )

Jag hade bokat en tid hos http://www.gunvorskroppsterapi.se/ på onsdag förmiddag. En av mina SjälsSystrar hade tjatat på mig hela sommaren; "Åk upp till Gunvor! Du behöver det! Å du kommer att bli så NÖJD...jag lovar!" Ok, alright! Jag åker..jag provar. Why not? Jag har två stycken Änglar som jag brukar besöka when in need, men när nu J var så nöjd med Gunvor - då var det bara som det ska att jag släpper in även henne i mitt tämligen trasiga liv.

Jag vet inte alls hur insatta ni är i dylika ting - eller om ni har läst på lite nu via länken?? ; ) - men för min del är det sedan många år självklart att även möta mej själv på detta vis då jag känner att jag behöver göra så. Allt klarar man inte själv, alltid. Nepp.
Jag kommer inte heller att berätta allt här och nu. Nej. Jag kommer att berätta så mycket som jag känner är rätt och lagom...Somligt bör man behålla för sig själv ; )

Väl framme möttes jag nu av denna härliga kvinna som jag spontant tyckte mycket bra om och kände mej trygg med. Vi satt ner i hennes ombonade rum och efter en aldrig så kort stund säger hon att "bara ett av dina chakran fungerar idag. De andra sex står helt stilla. Det är så nära utbränd man kan komma. Du måste vara vääääldigt trött..tom. Du tar dej igenom livet på ren vilja sedan länge..."
Eeeh, jo. Det medges.
"Ditt fungerande chakra är ditt solarplexus-chakra. Det står för din person, vem du är, din självkänsla.. Å du är en urstark kvinna! Som en ardennerhäst! Du drar och du drar...åt många. Och jag ser dem som just hänger på din rygg och "äter" på din styrka.." Jo...I know who they are. Ingen av dem hänger där för att vara "elak", utan för att jag har något de saknar och därför behöver..enkel energimatematik!

Vi pratade en stund om just energier och Gunvor talade direkt om att det var föga idé att bara "fylla på" mej - utan att även de runt omkring mej fick sig en "rensning och påfyllning av energicentran"...yes, pleeease!; ) Sedan började hon rabbla upp mer exakt HUR jag mådde nu...dvs symptom jag uppvisade och vilket energicentra (chakra) detta var relaterat till osv. "Du är som sagt otroligt trött. Din kropp jobbar på högvarv hela tiden och det räcker med den minsta lilla ansträngning, fysisk eller psykisk, så rusar din puls iväg (!!)och hjärtat jobbar på som bara den, blodtrycket höjs rejält...(!!) Du har har svårt att "få luft" (!!) och drar dej allra helst undan från folk eftersom du instinktivt känner att du inte har ork nog för att vara social (jaaaa....sen länge..)" Du glömmer saker, blir yr då och då (!) och känner dej mest "tom i bollen" - nu gapskrattade jag så väl stämde det...*lol* - du har ett starkt intellekt och är mycket analytisk av din natur, men nu får du kämpa för att hålla tråden där i dimman du lever i..."(säger du det eller...?? = / jag fokuserar korta stunder på ren vilja! Det är slitsamt..och det är INTE likt mej i balanserat skick..nepp)

Vi resonerade kring allt detta en god stund och sedan fick jag lägga mej på en brits och så var det dags för själva "påfyllningen", healingen. Gunvor sade direkt att hon inte skulle ta hand om alla chakrana idag, det blir för mastigt. Hon kommer att fortsätta via distans dagen efter. Helt ok. Inte oväntat på något sätt.

Efter någon dryg timme var jag klar. Otroligt luuuuugn och tillfreds inombords. Kolossalt trött. Som om någon tryckt ner mej i viloläge mycket bestämt. Det var skönt.. "Du kommer att känna dej lika "tom i bollen" tills jag har klarat av resten imorgon " säger Gunvor... ; ). "Men efter den sessionen kommer du att uppleva en stor skillnad, som om den stora glasbubblan du skyddat dej med kommer att lyftas bort från ditt huvud" Låter braaaaaaaa...! Livet - here I come again! = )

Vi pratades vid en stund till och beslöt hur hon skulle jobba även med dem omkring mej som behövde hennes hjälp. Jag klev ut genom dörren efter 2½ timme med en urtrött kropp och ett stort lugn inombords. Så nöjd, så nöjd..*suck*

Dagen efter...så jobbade jag på här som vanligt vid tangenterna och kan inte påstå att jag kände något speciellt på förmiddagen som jag visste var den tid hon skulle "jobba vidare". men framåt dagen kom jag på mej själv allt oftare med att finna perfekta formuleringar, se helheter i materialet jag jobbar med - kort sagt; jag var KLAR i knoppen igen!! Det var jag faktiskt..och det kändes otroligt..

Dagarna som har följt efter besöket har jag varit lika klar och lugn - och glad i hjärtat! Samt lika trööööött i kroppen. Känns som om jag just inlett en lång återhämtningsperiod. Sova, äta, vila, fylla på själ och ande - näring behövs nu när jag har landat och kan ta till mej den igen..Återuppbyggnad! = )

Jag kan oxå, utan att säga mer än jag vill.., tala om att på den person i min närhet som hon började "jobba med" redan när jag klev ut genom dörren från mitt besök...där var resultatet så påtagligt även för mig som utomstående att jag blev full i skratt...och Lycklig!! = ) Speciellt som om denna någon inte hade en aning själv om vilket arbete som pågick och därför inte kunde "fejka fram" något liksom..; )

Nu tänker jag inte skriva mer om det här.
Ikväll i alla fall.. *lol* Men om ni är nyfikna feel free to ask! - jag förklarar så gott jag kan vad som är sanning för mig... ; )

Varm ((KRAM)) från en helare dam..!