Under en mulen himmel..

..fast inte gör det ju mig något att solen tagit en paus nu, det erkänner jag sadistiskt rakt av.. ; ) Jag är redan på Kreta i tanken..ser oss sittandes på stranden med den maffiga grekiska salladen till lunch..eller på en trivsam restaurang i den varma kvällningen med ett glas rött och något gott från grillen.. Eller för all del - under ett olivträd i eftermiddagssolen med en bok eller mitt nystartade lilla broderi medan mannen i mitt liv garanterat har somnat av i solsängen bredvid..*snart snart är vi där!*

Halleluhja

Det är högst behövligt att få komma bort en vecka. Ta en paus. Från allt.

Man kan verkligen bli såååå trött på myndigheter och deras bristfälliga funktioner..samt på dessa handläggare av olika slag. Att rehabilitera sig är sannerligen ett slitsamt göra.

 I förrgår satt jag så ännu en gång hos arbetspsykologen på AF - honom som jag förra gången ju tyckte var en, om än tämligen mesig, så rätt ok typ. Nu inledde han med att brett leende glatt konstatera att "nu har du ju fått din funktionhinderklassificering här och det är ju jäääättebraaaa för då får du ju med dig ett fint lönebidrag till arbetsgivaren och..." bla, bla, bla. Medge att det verkligen är något att glädjas över liksom. Att man blir stämplad som psykiskt funktionshindrad i deras rullor. I 3 år framåt... Hurra. Han graderades raskt ner till; Idiot.

 Sen spenderade han nästan en timme med att tala om för mig hur klokt och "braaa" jag resonerade och hur "vettiga strategier" jag hade skaffat mig.. Men herregud karl. Låt bliiii att klappa mig på huvudet som vore jag helt imbecill.

*I cannot stand it* 
Men jag har blivit tämligen proffsig på att dölja vad jag egentligen tänker i dylika situationer.Tursamt nog.. ;)

I förra veckan fick jag en av dessa käftsmällar som serveras då och då genom livet. En tankeställare. Eller snarare en väldigt rask omställare av tankar kan man väl säga. Jag var ju på min årliga mammografi för ett par veckor sen. Inte mer med det. Bröstcancer är aldrig något som oroat mig. Helt ärligt. Men nu har jag ju följt min Pia tätt igenom alla turerna på hennes cancerresa det sista året så visst har tanken föresvävat en någon gång emellan varven. Underligt vore det väl annars. Men orolig, nej.
SÅ hämtar jag in posten och noterar genast kuvertet från mammografin - varför är det ett ovikt A4-kuvert denna gång? Det brukar det inte vara.. Jag öppnar och läser..Och läser igen. Vad står det egentligen? "Efter att ha granskat dina bilder vill vi att du kommer tillbaka för ytterligare röntgenbilder, ultraljud och ev provtagning"..och så en bokad tid redan två dagar senare.
 Då dj-r blev jag orolig kan jag meddela.

Sen spenderade jag de där två dygnen åkandes kana från "jag bara vägrar gå igenom något mer dj-a skit som innebär KAMP igen! Då hoppar jag framför tåget..jag orkar bara inte" - till "Jag klarar ALLT ni slänger på mej! Kom igen bara så skall jag strida tills varenda sketen liten cancercell är död och begraven!"  Å i huvudet formulerade sig sedan otroligt raskt en lista över vad jag behöver för att orka kämpa för mitt liv..Smått fascinerande fort gick det att få den prioriteringslistan klar kan jag meddela. 


Sen var jag nere och gjorde mina nya tester och allt vara helt precis som det skulle. Inget elakt intrång pågick och läkaren var minsann både noggrann och trivsam.
Högst lättade klev mannen och jag ut i vårsolen igen. Vi åkte till Botaniska trädgården och firade med lunch bland blomster och fågelkvitter. Hurra!

I efterhand kan jag dock se att jag fick med mig flera för mig riktigt viktiga insikter under de där två dygnen i ångestskapande ovisshet. Dock aningens för privata för att vräka ut här. Åtminstone just nu.. ;)

 
 
Men nu till något mycket, mycket ROLIGARE.. Det blev en anställning på 50% till mig på AME (ArbetsMarknadsEnheten) - hurra! Jag har skrivit på en lönebidragsanställning (ja, det är en tämligen kass lön med en sådan typ av anställning, men vem bryr sig i detta läge?? Inte jag.. Det är ett steg på Vägen Tillbaka. Och ärligt talat, allt är bättre än den än tämligen sorgliga sjukpenning jag har haft att laborerat med i snart 2 år ) och den innebär att jag kommer att få vara kvar på Textilen ända fram till augusti för att sedan tillsätta en tjänst på AME. Hur BRA är inte det?? Det är heeelt UTMÄRKT i min värld... : )) T.o.m så mycket bättre än vad jag vågat hoppas på. För det innebär nämligen att jag nu även får tre semesterveckor när Textilen stänger sin verksamhet..*yahoo!* 


Så nu skall jag bara få ordning på min 50% sjukskrivning oxå så kan det hela få rulla på i lugn och ro sen. Men se den käcka FK-handläggaren är verkligen en helt egen typ av människa och jag har bara inte lust att tappa mitt goda humör med att beskriva hur jobbig hon är just nu.. Nepp. Men jag har varit hos läkaren igen och han har gett mig både ett läkarintyg och ett löfte om att kontakta den trivsamma lilla människan och "ta ett rejält tag och styra upp sker och ting" som han sa. I am most grateful för det. Verkligen.
Så just nu är det FK och handläggarkvinnan som sitter inlåsta i den där lådan i skallen som jag stuvar undan saker i som jag ändå inte kan påverka. Och där kan hon banne mig gott sitta..så det så. Surmupp.


Nepp. Vet ni vad jag skall göra nu mina raringar??
Jag skall packa min resväska..*nöjd suck*
Å ja, jag lovar att ta en drink i solnedgången för er allihop.. ; )
*puss på er!*




 

Med hoppfullt sinne..!

Målbild för sommaren 2012!

Är hon bara inte för sööööt där hon balanserar fram genom sommaren..??

Prickig bikini och nöjd med livet - sämre målbild kan man ha.. :) 

Lite tyst har jag varit här ett tag. Lite mycket annat har det varit. Det är det ju nu och då. Först gick lilla mor och ramlade ut sängen en morgon och slog sig gul och blå och fick sy hela ögonlocket som sprack..Som hon såg uuuuut..Inte fager. Men värre var att hon blivit en släng deppig efter operationen och att vara blåslagen i ansiktet hjälpte inte direkt upp det hela kan man säga.. Vi fick minst sagt lura ut henne ur lägenheten då och då så hon åtminstone fick lite luft - och lite nya intryck.

Sen ringde Mellansonen en dag och var inte särdeles pigg till sinnet han heller. Mitt hjärta sjönk ända ner i knäskålarna när jag kände igen det där mörka i hans röst.. Mamman fick ikläda sig rustningen och kavla upp armarna igen - peptalk och nya strategier behövdes omedelbums! Men jag är så GLAD att han ringer när han behöver prata och det kändes bättre när vi lade på luren <3

Sen kom då bäckensmärtan på återbesök för tredje månaden i rad nu...och då fick jag fullt sjå med att hålla mina gamla spöken i schack kan jag meddela..Puuuh! Kroppen minns allt som jag har kämpat med att glömma..

Det tog 1½ vecka innan det vek undan denna gången och jag måste nu definitivt ta tag i detta och klura ut vad det kan bero på att det smyger sig på mig igen efter 11 års bortavaro...För jag VÄGRAR få tillbaka det livet. No way, never again.

Min starkaste teori just nu är att det är hormonerna som börjar spöka eftersom Tant Jag gissningsvis börjar närma mig Klimakteriet.

Dessutom har vi inte gymmat särdeles regelbundet sista två månaderna - och det är ju något jag verkligen behöver för att hålla ordning på rygg/bäcken mm. Alltså har jag skärpt till mig nu när värken har klingat av igen och så..klurar jag vidare i frågan.

www.goddessguidebook.com/

Sen hände något ROLIGT!

Jag blev uppringd av min tidigare favoritchef för ett par veckor sedan - han undrade hur jag mådde och vad jag tyckte och tänkte om framtiden och en återgång till jobb osv. Jag förklarade hur jag har det nu och hur jag skulle vilja ha det längre fram. Och så säger han att han gärna skulle vilja klura ut något åt mig på halvtid hos dem - jaaaaaaaaaa tack! 

Så vi kom överens om att jag skulle prata med mina käcka handläggare och tala om detta och försöka få dem att fortsätta betala (trots att min tid inom Samverkan tar slut redan 30 april) så jag får vara kvar på Textilen fram till sommaren. För då får jag en bättre chans att komma upp på en hållbara halvtid (som läkaren absolut vill att jag skall klara innan jag tar steget tillbaka till ett riktigt arbete igen) och samtidigt får då chefen en vettig chans att hitta en tjänst som kan passa för mig och där de vill ha mej/jag kan göra nytta.

Glad i hågen lade jag på luren och satte mig för att maila handläggarna för att delge dem detta nya hoppfulla!

AF-mannen svarar dagen efter att det låter väldigt bra och att han själv genast skall ringa och kolla direkt med chefen om/vad som kan ordnas och hur. Bra! tänker jag och hoppas vidare. Efter tre dagar kommer svar från FK-damen; "det låter ju spännande detta - men som du vet är din tid i samverkan slut den 30 april. Så min rekommendation är att du snarast börjar arbetsträna på...för att kunna prova ut en tjänst som passar dig."

Ridå.

Att jag ännu inte klarar 50% förtränger/skiter hon uppenbarligen i.

Att det inte bara är att promenera in på...för att välja och vraka bland tjänsterna har tydligen inte heller slagit henne..Mitt hopp sjönk som en sten.

Det kändes ytterligt pinsamt att skicka över detta hennes mailsvar till chefen. Men det var ändå vad jag gjorde. Här är han rar och vill hjälpa mig tillbaka till arbetslivet på villkor som förhoppningsvis kan fungera för mig - och så pekar hon med hela handen och tjafsar om ca 2 månader.. Jag blir så TRÖTT på dem.

Dagen efter hade jag repat mod igen och beslutat mig för att hålla fast vid mitt hopp om att FK-mannen  och chefen skulle komma fram till något bra tillsammans.

Tills dess skulle jag helt enkelt inte tänka på eländet. 

Jag satte tankarna i en låda och stuvade  undan dem längst in i skallen.

Och där står jag i princip ännu.

Fast idag har jag varit hos någon som kallas arbetspsykolog på AF - han skulle utreda min arbetsförmåga mm - och efter en timmes samtal kom han fram till att han tyckte att min (och chefens) plan lät mycket hoppfull och framför allt realistisk med tanke på var jag står idag. En till i min ringhörna således! Vad det kan betyda rent konkret mot FKs regelverk vet inte jag - men det känns ju klart mer hoppfullt än om han hade haft helt andra åsikter kan man säga.. Alltså tänker jag hoppas vidare! ; )

Dessutom har jag nu minsann fått startat min lilla grupp på FB

- DrakPrinsessan är igång!

Det känns BRA

 - jag är så nöjd med mig själv och att jag till slut fick "tummen ur".. ; )

Må väl mina raringar!

Nu kommer VÅREN.. : ))

*kraaaaaaaaaaam*

Nytt försök..!

Tja!

Nu gör jag ett nytt försök och hoppas att det denna gången funkar som det alltid har gjort innan - dvs att ni faktiskt seeeeeeer i era blogglistor att jag har skrivit ett nytt inlägg. För det känns liksom inte särdeles meningsfullt att sitta här och knåpa ner sina tankar om ingen ser dem.. ; )

Vintertiden rullar på och ljuset återvänder - det håller mitt hopp uppe om att snart, snart, snart är ännu en vinter i mitt liv över! Det är inte min favoritårstid direkt. Nepp. Det konstaterade jag återigen i morse där jag stod och väntade på den, alltför ofta, försenade bussen invirad i min lååååånga mjuka halsduk. Snart står jag här och hör på fågelsång igen och ser små pigga gula solar av tussilago sticka upp i dikesrenen tänkte jag..halleluhja! Jag lääängtaaaar..

Annars består mitt liv just nu faktiskt rätt mycket av draksömnad.. :) På bordet i rummet står nu hela 7 drakar i olika faser av tillverkning.. De ser riktigt härliga ut där de står och osar färgglädje och mjuk kramgosighet - jag blir liksom glad bara jag kliver in i rummet och ser dem! Tillklippning och sömnad ägnar jag mej åt i syrummet men se att stoppa och sy ihop, det är trivsammast att göra i soffan framför tvn.. ;) Alltså har jag införskaffat en stilig vit korg på IKEA som jag kan forsla alla mina små drakungar i upp och ner för trappan till/från syrummet. Det tar sej med beställningarna..och det gläder mig storligen : )

Kanske kan jag vara redo att göra den där Facebooksidan nu tro?? Att gå ut lite mer i offentligheten med mina alster..vad tror ni..? Hjäääälp! Är det dags?? 

*fröken mespropp funderar* 

Med LCHF´andet går det fortfarande bra. Jodå : )

Vi äter på och har inte haft några större kriser eller anfallande sötsug ännu, nästan skumt..Men mycket tacksamt. -3kg efter 4 veckor för min del. Det är helt ok tycker jag som försöker att inte bry mig om vågen alls (men det är svåååååårt..det medges..) - utan det känns BRA i kroppen. Och det gör det ju, så därför fortsätter vi på den inslagna vägen en bit till.. ; )

Med promenerandet har det dock banne mig inte varit mycket de senaste veckorna..mina luftrör uppskattar inte alls den här iskylan. Varken med eller utan luftrörsvidgande. Så är det bara och jag får bättra på promenad-antalet när graderna åter igen närmar sig lite mer trivsamma nivåer. Jag trivs bäst på gymmet.. ; ) Fast det är då mer än man kan säga om den trötte mannen i mitt liv..honom får man närmast släpa med sig ner. Oftast orkar jag inte det..Jag åker själv istället när bilen är hemma. Buss till o från gymmet; nej tack..

Min trevlige herr doktor ringde upp igen i förra veckan och nu är en remiss ivägseglad till kardiologen igen. Bra. Behöver göra nya ansträngningstester och få lite svar på denna fortsatt skenande puls. Men rar som han är så meddelade läkaren att han "fan inte trodde det minsta på plötslig hjärtdöd om jag tog i rejält på gymmet"..*lol* Såna människor/läkare gillar jag : ) Raka besked. Tydliga tankar. Då kämpar jag på på gymmet och oroa mig icke för mitt tappert pickande lilla <3 Bra så!

På tal om <3 så gick mammas operation BRA och denna dag, exakt 2 veckor efter klaffbytet, kommer hon hem till sitt igen. Det blev en vecka på Sahlgrenska och en vecka på Högsbo Sjukhus för eftervård. Heja mamma! <3 Hon var såå glad för att få komma hem igen. "Det är allt lite långtråkigt att bara ligga här.." ; ) Det första hon skulle göra när hon kom hem var att sätta på lite musik - "jag längtar efter min musik!" meddelade hon i luren igår kväll. Det förstår jag. Hon lyssnar mest jämt.

Det är så gråkallt och rått ute idag att det var himla skönt att komma in efter timmarna på Textilen och dra på sig de nystickade raggsockorna..Brr! Så idag går jag här och drömmer lite extra om vår väntande Kreta-vecka i maj..*längtande suck* Svärfar har sålt sitt hus och donerade givmilt en peng till sin son, som nu har blivit till en hägrande resa till sol och bad..Tack rara svärfar! Sen blir det till att ta den dusten med FK/AF när det är dags, för om man går på rehabersättning "förväntas man vara på plats" every day och man får således inte vara ledig/borta alls. Nåväl..jag vet inte ens vad som händer med något efter mars månads utgång så..det får helt enkelt lösa sig! För vi SKA åka till Kreta nu - punkt!  Jag är innerligt trött på att vara livegen. Jag vill vara frisk och stark och klara mig själv.

Åh! Kom på att jag glömt att kolla min Kenorad..jag kanske redan ÄR oberoende igen?? ; ) Bäst att jag kollar genast..I förra veckan vann jag hela 5kr  - det är dem jag har satsat om nu..Vem vet?? En något större vinst kan vänta denna gång.. ; )

Avslutar som jag började - med lite drakkraft...! : )

Stora varma bamsekramar till er alla rara <3

På återhörande.

Det har vänt...!

To open deeply,
as genuine spiritual life requires,
we need tremendous courage and strength,
a kind of warrior spirit.
But the place for this warrior strength
is in the heart.

— Jack Kornfield    

  I förra veckan kom vändningen.
Ni vet..när man liksom känner hur något skiftar plats, vrids om..förändras. Djupt där inne.
Det var som att passera igenom ett vändkors.
Jag klev bara igenom.

Jag menar inte att jag helt plötsligt känner är pigg & rask igen.
Eller att kroppen bara började fungera funktionsfritt.
Nepp.
Men jag känner att något har förändrats - att jag har förändrats.
Jag har tagit ett kliv
- rätt ut i förändringens strömvirvlar..

Inte mycket runt omkring har förändrats. Ännu...vill jag tillägga här.
Men allt börjar ju i en själv.
Resten följer.

Varje dag fyller jag på mig själv med uppåt-puffar av olika slag.
Känner efter lite bättre vad jag behöver och försöker sen att ge mig själv det oxå
-både i ögonblicket och för framtiden
Jag tar lite mer hand om mig själv.

Jag har t.ex gått med i något som heter Worlds Biggest Summit
Här finns mycket inspiration att inhämta av alla möjliga typer av människor och professioner!
Små miniföreläsningar och övningar och allmänt klokskap.
Funkar utmärkt just som små uppåt-puffar.. : )
Helt graaaatis och bara att välja de godbitar man känner passar för en just idag.
Jag gillar tanken på att dela vidare.
What goes around - comes around!
<3

I förra veckan började mannen och jag dessutom om med vårt kolhydratfria liv (ja, det kan ju bli intressant att erkänna detta "nederlag" för min Unge Herr Psykolog vid nästa veckas session.. ; ) Hmm?? )
Och jag mår redan bättre i kroppen.
Alla förbättringar emottages tacksamt så - jag är GLAD för detta.. : )
 

You were born with wings.
Why prefer to crawl through life?

— Rumi ♥

 Med drakarna knåpar jag på och faktum är att jag har allt fått ännu ett par beställningar till nu.. tjoho! : )
Att det rullar på såpass bara av mun-mot-mun-metoden tycker jag är ganska häftigt
- och väldigt KUL!
Det stärker mina drömmar om en fortsättning..

Jag har dessutom upptäckt att det just är Drakens år i år 2012 och att jag dessutom är född under ett Drakens år - minsann! Det kan man ju rent symboliskt läsa in en hel del i.. och eftersom jag mår bra av det, så gör jag det.. ; )

Även på FB har jag börjat impregnera mig själv med kloka ord och och vackra bilder.
Jag har gått med i ett flertal nya små kärleksfulla grupper - kära nå´n så mycket rart folk det finns spritt över jorden! Det känns ju förtröstansfullt  : )
Jag mår bra av små tänkvärda citat och vackra bilder så det ger mig glädje att se dem dyka upp där på min logg varje dag..som små påminnelser om att jag är en del av den stora helheten.
Och att allt och alla hänger ihop <3

Det här behöver jag då verkligen påminna mig själv om då och då..och jag loooovar att sambon min skulle instämma - säkerligen tämligen rejält.. ; )
Å just nu vill mitt <3 att jag går ner och tar en macka..så då gör jag väl det då.. ; )
-och ja, det ääääär en LCHF-macka, oroas icke!

På återhörande!
Tills dess..
*puss & kram*