..fast inte gör det ju mig något att solen tagit en paus nu, det erkänner jag sadistiskt rakt av.. ; ) Jag är redan på Kreta i tanken..ser oss sittandes på stranden med den maffiga grekiska salladen till lunch..eller på en trivsam restaurang i den varma kvällningen med ett glas rött och något gott från grillen.. Eller för all del - under ett olivträd i eftermiddagssolen med en bok eller mitt nystartade lilla broderi medan mannen i mitt liv garanterat har somnat av i solsängen bredvid..*snart snart är vi där!*
Halleluhja
Det är högst behövligt att få komma bort en vecka. Ta en paus. Från allt.
Man kan verkligen bli såååå trött på myndigheter och deras bristfälliga funktioner..samt på dessa handläggare av olika slag. Att rehabilitera sig är sannerligen ett slitsamt göra.
I förrgår satt jag så ännu en gång hos arbetspsykologen på AF - honom som jag förra gången ju tyckte var en, om än tämligen mesig, så rätt ok typ. Nu inledde han med att brett leende glatt konstatera att "nu har du ju fått din funktionhinderklassificering här och det är ju jäääättebraaaa för då får du ju med dig ett fint lönebidrag till arbetsgivaren och..." bla, bla, bla. Medge att det verkligen är något att glädjas över liksom. Att man blir stämplad som psykiskt funktionshindrad i deras rullor. I 3 år framåt... Hurra. Han graderades raskt ner till; Idiot.
Sen spenderade han nästan en timme med att tala om för mig hur klokt och "braaa" jag resonerade och hur "vettiga strategier" jag hade skaffat mig.. Men herregud karl. Låt bliiii att klappa mig på huvudet som vore jag helt imbecill.
*I cannot stand it*
Men jag har blivit tämligen proffsig på att dölja vad jag egentligen tänker i dylika situationer.Tursamt nog.. ;)
I förra veckan fick jag en av dessa käftsmällar som serveras då och då genom livet. En tankeställare. Eller snarare en väldigt rask omställare av tankar kan man väl säga. Jag var ju på min årliga mammografi för ett par veckor sen. Inte mer med det. Bröstcancer är aldrig något som oroat mig. Helt ärligt. Men nu har jag ju följt min Pia tätt igenom alla turerna på hennes cancerresa det sista året så visst har tanken föresvävat en någon gång emellan varven. Underligt vore det väl annars. Men orolig, nej.
SÅ hämtar jag in posten och noterar genast kuvertet från mammografin - varför är det ett ovikt A4-kuvert denna gång? Det brukar det inte vara.. Jag öppnar och läser..Och läser igen. Vad står det egentligen? "Efter att ha granskat dina bilder vill vi att du kommer tillbaka för ytterligare röntgenbilder, ultraljud och ev provtagning"..och så en bokad tid redan två dagar senare.
Då dj-r blev jag orolig kan jag meddela.
Sen spenderade jag de där två dygnen åkandes kana från "jag bara vägrar gå igenom något mer dj-a skit som innebär KAMP igen! Då hoppar jag framför tåget..jag orkar bara inte" - till "Jag klarar ALLT ni slänger på mej! Kom igen bara så skall jag strida tills varenda sketen liten cancercell är död och begraven!" Å i huvudet formulerade sig sedan otroligt raskt en lista över vad jag behöver för att orka kämpa för mitt liv..Smått fascinerande fort gick det att få den prioriteringslistan klar kan jag meddela.
Sen var jag nere och gjorde mina nya tester och allt vara helt precis som det skulle. Inget elakt intrång pågick och läkaren var minsann både noggrann och trivsam.
Högst lättade klev mannen och jag ut i vårsolen igen. Vi åkte till Botaniska trädgården och firade med lunch bland blomster och fågelkvitter. Hurra!
I efterhand kan jag dock se att jag fick med mig flera för mig riktigt viktiga insikter under de där två dygnen i ångestskapande ovisshet. Dock aningens för privata för att vräka ut här. Åtminstone just nu.. ;)
Men nu till något mycket, mycket ROLIGARE.. Det blev en anställning på 50% till mig på AME (ArbetsMarknadsEnheten) - hurra! Jag har skrivit på en lönebidragsanställning (ja, det är en tämligen kass lön med en sådan typ av anställning, men vem bryr sig i detta läge?? Inte jag.. Det är ett steg på Vägen Tillbaka. Och ärligt talat, allt är bättre än den än tämligen sorgliga sjukpenning jag har haft att laborerat med i snart 2 år ) och den innebär att jag kommer att få vara kvar på Textilen ända fram till augusti för att sedan tillsätta en tjänst på AME. Hur BRA är inte det?? Det är heeelt UTMÄRKT i min värld... : )) T.o.m så mycket bättre än vad jag vågat hoppas på. För det innebär nämligen att jag nu även får tre semesterveckor när Textilen stänger sin verksamhet..*yahoo!*
Så nu skall jag bara få ordning på min 50% sjukskrivning oxå så kan det hela få rulla på i lugn och ro sen. Men se den käcka FK-handläggaren är verkligen en helt egen typ av människa och jag har bara inte lust att tappa mitt goda humör med att beskriva hur jobbig hon är just nu.. Nepp. Men jag har varit hos läkaren igen och han har gett mig både ett läkarintyg och ett löfte om att kontakta den trivsamma lilla människan och "ta ett rejält tag och styra upp sker och ting" som han sa. I am most grateful för det. Verkligen.
Så just nu är det FK och handläggarkvinnan som sitter inlåsta i den där lådan i skallen som jag stuvar undan saker i som jag ändå inte kan påverka. Och där kan hon banne mig gott sitta..så det så. Surmupp.
Nepp. Vet ni vad jag skall göra nu mina raringar??
Jag skall packa min resväska..*nöjd suck*
Å ja, jag lovar att ta en drink i solnedgången för er allihop.. ; )
*puss på er!*
Men jag har blivit tämligen proffsig på att dölja vad jag egentligen tänker i dylika situationer.Tursamt nog.. ;)
I förra veckan fick jag en av dessa käftsmällar som serveras då och då genom livet. En tankeställare. Eller snarare en väldigt rask omställare av tankar kan man väl säga. Jag var ju på min årliga mammografi för ett par veckor sen. Inte mer med det. Bröstcancer är aldrig något som oroat mig. Helt ärligt. Men nu har jag ju följt min Pia tätt igenom alla turerna på hennes cancerresa det sista året så visst har tanken föresvävat en någon gång emellan varven. Underligt vore det väl annars. Men orolig, nej.
SÅ hämtar jag in posten och noterar genast kuvertet från mammografin - varför är det ett ovikt A4-kuvert denna gång? Det brukar det inte vara.. Jag öppnar och läser..Och läser igen. Vad står det egentligen? "Efter att ha granskat dina bilder vill vi att du kommer tillbaka för ytterligare röntgenbilder, ultraljud och ev provtagning"..och så en bokad tid redan två dagar senare.
Då dj-r blev jag orolig kan jag meddela.
Sen spenderade jag de där två dygnen åkandes kana från "jag bara vägrar gå igenom något mer dj-a skit som innebär KAMP igen! Då hoppar jag framför tåget..jag orkar bara inte" - till "Jag klarar ALLT ni slänger på mej! Kom igen bara så skall jag strida tills varenda sketen liten cancercell är död och begraven!" Å i huvudet formulerade sig sedan otroligt raskt en lista över vad jag behöver för att orka kämpa för mitt liv..Smått fascinerande fort gick det att få den prioriteringslistan klar kan jag meddela.
Sen var jag nere och gjorde mina nya tester och allt vara helt precis som det skulle. Inget elakt intrång pågick och läkaren var minsann både noggrann och trivsam.
Högst lättade klev mannen och jag ut i vårsolen igen. Vi åkte till Botaniska trädgården och firade med lunch bland blomster och fågelkvitter. Hurra!
I efterhand kan jag dock se att jag fick med mig flera för mig riktigt viktiga insikter under de där två dygnen i ångestskapande ovisshet. Dock aningens för privata för att vräka ut här. Åtminstone just nu.. ;)
Men nu till något mycket, mycket ROLIGARE.. Det blev en anställning på 50% till mig på AME (ArbetsMarknadsEnheten) - hurra! Jag har skrivit på en lönebidragsanställning (ja, det är en tämligen kass lön med en sådan typ av anställning, men vem bryr sig i detta läge?? Inte jag.. Det är ett steg på Vägen Tillbaka. Och ärligt talat, allt är bättre än den än tämligen sorgliga sjukpenning jag har haft att laborerat med i snart 2 år ) och den innebär att jag kommer att få vara kvar på Textilen ända fram till augusti för att sedan tillsätta en tjänst på AME. Hur BRA är inte det?? Det är heeelt UTMÄRKT i min värld... : )) T.o.m så mycket bättre än vad jag vågat hoppas på. För det innebär nämligen att jag nu även får tre semesterveckor när Textilen stänger sin verksamhet..*yahoo!*
Så nu skall jag bara få ordning på min 50% sjukskrivning oxå så kan det hela få rulla på i lugn och ro sen. Men se den käcka FK-handläggaren är verkligen en helt egen typ av människa och jag har bara inte lust att tappa mitt goda humör med att beskriva hur jobbig hon är just nu.. Nepp. Men jag har varit hos läkaren igen och han har gett mig både ett läkarintyg och ett löfte om att kontakta den trivsamma lilla människan och "ta ett rejält tag och styra upp sker och ting" som han sa. I am most grateful för det. Verkligen.
Så just nu är det FK och handläggarkvinnan som sitter inlåsta i den där lådan i skallen som jag stuvar undan saker i som jag ändå inte kan påverka. Och där kan hon banne mig gott sitta..så det så. Surmupp.
Nepp. Vet ni vad jag skall göra nu mina raringar??
Jag skall packa min resväska..*nöjd suck*
Å ja, jag lovar att ta en drink i solnedgången för er allihop.. ; )
*puss på er!*








