Nedslag i tillvaron

Pratade med en TREVLIG kvinna på FK för ett par timmar sedan. Kors.
Funderar nu på om jag är mest förvånad över att hon faktiskt VAR trevlig - eller över att kunna konstatera att jag uppenbarligen är så inställd på kamp och tjafs mest jämt numera att jag faktiskt förvånas över att bli kontaktad av en trevlig människa på en myndighet. Oroväckande. Det har ju sina randiga anledningar. Men ändå. Jag får jobba på det där med Tilliten.

Sen sist har jag varit ännu en tur till den läkare som jag sist tyckte var en resonabel och lyhörd man. Det tyckte jag sannerligen inte denna gång. Jag blev helt ställd. Han hade samma dag fått bassning av FK för att han inte fyllt i mitt läkarintyg ordentligt, med följden att dom skickade tillbaka det till honom med en uppmaning att göra om/göra rätt. Han blev sååååå IRRITERAD. På mig. Eeeh?? Det var ju inte mitt fel direkt att han inte gjort sitt jobb korrekt-eller?? Nä. Det var det inte. Han upprepade även denna gång att jag hade "alla tänkbara tecken på en utmattningsdepression" och att detta minsann enligt Socialstyrelsen kunde ta lååååång tid att komma till rätta med. Minst 6-12 månader. Jaha.
Men sen säger han i nästa andetag att jag "inte skulle förvänta mig att FK kommer att stötta mig".. Och jag tänkte bara stilla att "nä, inte om DU skall skriva intygen så där svävande och oprecist..." Grrr!

Jag påminde honom IGEN om min önskade remiss till Stressmedicin som jag hade blivit lovad redan i april - kunde han se till att faktiskt få iväg ett (korrekt skrivet..) underlag till dem denna gången så att jag faktiskt hade en chans att en dag snart få lov att komma dit på en konsultation ??? Dit där de faktiskt VET vad det hela handlar om och där de således även kan skriva ordentliga underlag/intyg osv. Så att jag kanske, kanske äntligen kan få lite vettig HJÄLP med det här...?? "Jaja, jag skriver det när du har gått.." sade den goda doktorn. Hmm??

Jag var så ILSK när jag kom hem att jag ringde upp min KBT-Tant igen och rapporterade. Jag hade varit hos henne precis innan läkarbesöket och hon var såpass bekymrad över "min nuvarande situation" att hon sade sig helst vilja "stoppa ner dig i en väska och skicka iväg dig på en restresa till lite lugn och ro".. Hon är allt rätt rar den damen.. : ) Men nu blev även hon ilsken över sin kollegas beteende. Vi gjorde upp en Plan B - steps to take om den eländiga Guben inte fick iväg korrekta intyg och remiss nu heller. Dagen efter ringer hon upp mig och säger "Han skall sluta. Idag." Jahaaa...så det var därför han var närmast icke kommunicerbar?? Nedrans typ! Det kunde han ju klämt ur sig tycker man.. Eftersom han förlängde min sjukskrivning (som jag inte skulle förvänta mig skulle bli godkänd då..) till slutet av augusti så hade jag frågat honom om jag skulle ringa i början av månaden och beställa ett återbesök. "Ja, gör så." Men han skulle ju inte vara kvar då! Grrrr...Igen. Nu har jag beslutat att byta vårdcentral. Efter tre testade läkare på den här har jag tröttnat. Det blir ingen kontinuitet alls. Ingen ordning! Inte tillfredsställande.

Så nu har jag gått här i en vecka och oroat mig så smått för att jag kanske inte skulle få någon sjukpenning då.. Det blev stressigt värre i min trötta hjärna. För jag ORKAR INTE jobba just nu - det är helt tydligt för mig och det känns INTE bra.. Jag har således snickrat på min egen Plan C ifall, ifall. Så jag är liiiite beredd om att utifall beskedet som kommer är negativt. Bra kvinna får eventuellt reda sig själv, typ.. ; )

Men så idag ringde alltså den handläggare som utreder min "rätt till sjukpenning" upp mig. Och hon var som sagt trevlig. Bara det gladde mej oerhört! Det medges. Hon kunde sedan rapportera att hon hade fått in läkarintyget, i tid - och kompletterat. Men eftersom hon tyckte att det var "något snålt" kompletterat (å det kan man ju medge..helt klart) så tänkte hon att hon vill låta MIG berätta istället. Wow! Vi hade ett tämligen långt och, vad jag upplevde det som, bra samtal. Nu utreder hon vidare och jag hoppas förståss på ett positivt svar inom en snar framtid. För det är faktiskt inte helt kul att betala räkningar och huslån utan inkomst. Nepp.