Tappade sugen totalt..

Nyss ringde min ordinarie handläggare på FK och man kan säga att hon inte var riktigt lika medmänsklig som den som vikarierade för henne tidigare. Hon ville bara meddela att om det inte "framkom ett bredare underlag kring ditt tillstånd från Stressmedicinska institutets utredning" av mig nu i augusti så skulle jag nog "förbereda dig på att din sjukpenning inte kommer att godkännas efter den 22 augusti. Eftersom du inte har någon fast anställning utan har jobbat på uppdrag hela tiden och att kommunen nu inte har förlängt ditt pågående uppdrag så kommer vi att matcha dig mot hela arbetsmarknaden. Och det innebär nog att det ju säkert finns n å g o t jobb du kan klara av...även om det är väldigt tydligt att du inte just nu klarar av det du har gjort de senaste åren.." Dessutom kommenterade hon att "eftersom du ju redan tidigare finns i våra rullor så vill du väl inte hamna där igen?? Det är ju inte bra för din fortsättning på arbetsmarknaden.." Nähäää??? ÄR det inte?? : s "Du kanske borde ta och söka ett enklare jobb??" Que???

Jag AVSKYR folk som pratar till mig som om jag vore mindre bemedlad.. Jag VET vad det här handlar om. Jag är inte korkad och jag har tämligen god erfarenhet (läs; 12 år som sjukpensionär) av att vad det innebär att leva med FK/AF flåsande i nacken... Så tro mig; det är INTE någonting jag någonsin hade önskat mig igen. Aldrig någonsin.

Men nu är det så att min kropp och knopp har fått nog. Av en hel massa anledningar så har min ork tagit slut. Inte på något vis för att jag önskade det. Snarast har jag istället kört på och inte lyssnat eftersom jag inte ville erkänna att så är fallet. Om man på eget initiativ bryter en pension och tar sig tillbaka till arbetslivet igen, bl.a. genom att skaffa sig en 4årig högskoleutbildning - då VILL MAN INTE "tillbaka till rullorna igen"... Tro mig. Det motsäger liksom hela kampen man haft för att ta sig tillbaka. Och man betalar inte det stora berget av studielån fullt lika lätt med sjukpenning.. Fan. Fan. Fan. Vad ARG jag blev när hon säger att "då kommer vi att skriva av sin sjukpenning så AF får ta hand om dig för att öka din motivation att ta dig tillbaka ut på arbetsmarknaden" Min motivation ??? Då kunde jag inte hålla käft utan omtalade att utan ett visst (stoooort...) mått av just motivation så hade jag ALDRIG TAGIT MIG UR DEN DÄR SÄNGEN för 10 år sedan och "kommit tillbaka". Dj-a människa! Man talar inte med folk hur som helst. Det borde de få lära sig från första dagen på jobbet, handläggare av alla slag. Nedrans..*** Kan man inte vara en medmänniska; jobba där du inte kommer i kontakt med annat än apparatur. Lite självinsikt är bra att ha..

Det är inte så att jag är oförberedd på detta scenario. Alls icke. Just med tanke på detta bad jag min läkare om den där remissen till Stressmedicin redan i början på april, alltså INNAN jag till slut inte orkade mer och blev sjukskriven. Men det var inte förrän i förra veckan som jag faktiskt FICK en tid till Stressmedicin. Den 12:e och den 19:e augusti skall jag dit för provtagning och bedömning. Nu ligger mitt hopp till att där träffa på kompetent och vettigt folk som kan skriva vettiga medicinska underlag och hjälpa mig hitta riktningen tillbaka till dagar med mer ork igen...

Djupt i mitt hjärta känner jag bara en stor AVSKY för att åter sitta fast i "myndigheternas garn".. Jag vill vara FRI att bestämma själv över mitt liv och låta mina dagar styras av den ork som finns tillgänglig för dagen. Alltså försöker jag ta ut en sådan riktning i livet; skaffa en plan för att göra det möjligt. Sälja huset...skaffa "en koja i skogen" och därigenom få råd att leva i mitt eget tempo. Nu är barnen vuxna och jag har "gjort mitt". Nu kanske det kan vara dags för mig att få komma liiiite först oxå?? Eller..? Jo.

I förrgår städade vi ur pappas tum på äldreboendet och träffade begravningsbyrån. Det var en trevlig man där som tog väl hand om oss. Den 17 augusti kommer vi att begrava pappa. Det känns ok.

KRAM från IlskeFia.