Medan Sambon vilade sitt ben och Dottern plattade hår och gjorde sig vacker uppe i mammas lägenhet höll min syster och svåger och jag på med dukning och kaffekokning nere i den gemensamma lokalen i huset bredvid. Yngsta storebror orkade inte vara med under dagen och det var ok det med. Man får känna efter själv. Äldsta bror han åkte och hämtade upp fina räkmackor till gästerna som kusinen gjort i sin fiskbil, samt hallontårtor som mamma valt i kondiset närmast. Helt i pappas smak. Pappa äääälskade färska räkor och mången fredagskväll satt vi och mumsade han och jag. Han lärde mig den ädla skalningskonsten redan som liten flicka när han tröttnade på att skala åt mig...och när han blev för gammal och dålig för att skala själv, så skalade jag åt honom. Så gärna.
Begravningensakten blev jättefin och det kändes så bra när mamma stod framme vid kistan och faktiskt orkade säga de ord hon ville; "Tack för allt..och alldeles särskilt för vår underbara familj.." Fyra barn har blivit till elva barnbarn och fem barnbarnsbarn.Så många vi har blivit.. Alla barnbarnen gick fram ihop och sa hej då till morfar/farfar tillsammans. Det var gott att se dem stå där framme tillsammans.. <3 Min kära, kära vän C http://utanextraallt.blogspot.com/ var med oss under begravningen och sjöng Änglavackert för pappa. Det kändes sååå bra att ha henne med. Tack igen vännen..!
Till kaffet hade sedan mamma bett en vissångare och trubadur som hon och pappa sjungit och spelat med mycket under de sista åren på Strokeforum att komma och spela för oss. Och där satt vi, släkt och vänner och sjöng Lasse Dahlquist och Evert Taube tillsammans och mamma log. Det kändes som om pappa var med mitt ibland oss..med sitt munspel.
Trött kom jag hem för att spendera det mesta av den kvällen i tv-soffan utan att virka en endaste mormorsruta.. Men dagen hade blivit precis som mamma visste att pappa velat ha den och det kändes BRA.
Dagen därpå var det upp i ottan igen för att Sambon skulle på återbesök till kirurgen som opererat honom. Röntgen först och sedan gick sambon in till läkaren med en viss oro eftersom hon ringt redan på fredagskvällen och sagt att hon inte var riktigt nöjd med hur han läkte och att det kanske tydde på en ev. infektion i benet och i så fall skulle det bli en ny operation där man tog ut den 37,5cm lååååånga spiken som nu sitter inne i benet.. : / Vill inte, vill inte, vill inte. Och han hade tur - denna dag var hon mer nöjd med vad hon såg. Det såg normalt ut - halleluhja! Dock kommer det att ta låååång tid innan han läker helt. Sjukskrivningen förlängdes till mitten av...december. Kors.
På torsdagen var det sedan min tur att gå till läkaren för första gången på Stressmedicinska Institutet nere i stan. Men det får jag ta i nästa inlägg för annars blir det här så långt att ni kommer att somna av mellan raderna... Och det vill jag ju inte! ; ) Kanske får jag satt mig redan i eftermiddag och skrivit mer? Vi får se. Då skall jag förresten nog även skriva om vad som händer på den mer andliga fronten i mitt liv just nu..kanske.. ; )
Sambon vill åka till Laxbutiken för en sen lunch/tidig middag idag. Så, så får det väl bli då. Lax är GOTT och vi behöver säkerligen luftas en stund även idag..
Puss på er alla tills vi hörs igen.. <3
Du skriver så målande så jag kan se hela din fars begravning framför mej. Låter så vackert.
SvaraRaderaEn jobbig dag som vi alla ska igenom. Ingen skonas. Tycker också det är så fint med mycket sång och musik i samband med begravningar. Vi hade mycket av den varan på pappas begravning också. Hoppas ni får en riktigt go eftermiddag nu. God mat vet jag ju att ni får.
Ta hand om dej hjärtat.
Kram
Det var en väldigt fin begravning och jag är glad att jag kunde bidra med mina gåvor.
SvaraRaderaEn begravning tar mycket kraft - även om det är precis som man tänkt sig och man är "glad". Det är helt naturligt. Och det är så det skall vara.
Förr i världen hade man sorgband på jackan när man hade sorg. Jag tror det hade varit bra om detta hade varit vanligt idag också. Du kan inte säga om någon har sorg pga kläderna, eftersom nästan alla är klädda i svart. Och det finns inget yttre som berättar att man faktiskt har sorg. Även om man "glad" att någon fått avsluta sitt liv. Sorgebanden är inte för att människor skall tycka synd om mig - men för att veta att jag har mist någon som står mig nära och att man kan ta hänsyn till det.
Härligt att det inte behövde bli omoperation. Hoppas att rehabiliteringen fungerar bra i höst!
Tänk att en så sorglig sak som en begravning ändå kan bli något fint. Skönt att ha med sig något fint när sorgen tränger sig på.
SvaraRaderaEn kompis' man bröt sitt ben i februari i slalombacken. Han började jobba för två veckor sen, men haltar fortfarande... Sånt där tar tid... Precis som sorgearbete.
Skickar en varm kram från ett duggigt norr till dig!
Hej och hallå vännen!
SvaraRaderaJag är glad för din skull att ni fick en ljus begravning att ha med er i tankarna.
Snart, eller kanske lite längre fram i tiden kommer du bara ihåg det goda som din far gav dig. Minnen som du kan värma dig vid. Sorgen och saknaden blir man väl aldrig av med, men tiden hjälper till att hantera dem.
Så skönt att mannen i ditt liv bättrar på sig.
Jag kan ana att det är påfrestande att ha en konvalescent på hemmafronten. Säger jag som njuter av att terminen har börjat så make och dotter inte dräller runt mig dagarna i ända!
Ta väl hand om dig!
KraMarita.