Seg dam rapporterar..

I min upp-piggnings-strategi ingår att omge mig med så mycket F Ä R G som möjligt.. och jag fruktar redan den dag då jag kommer att behöva ställa in sommarens rosa favoritskor i garderoben pga kylan.. : / Redan nu har jag fått börja lägga till en extra t-shirt under mina blommiga klänningar.. men, det känns ok. Jag gillar ju nu faktiskt hösten! Jag vill bara få tag på ett par färgstarka OCH varma kängor i samma stuk nu som de rosa favvisskorna. Så jag kan fortsätta med min upp-piggning under den mörkare och kallare årstiden. För i ärlighetens namn har jag mest svarta och gråa vinterkläder.. Inte mycket upp-piggning där inte.. : / Så; ett par halvhöga "kängor" av Converse-typ (dock ej med det märket för jag kommer aldrig att förstå varför man skall betala tre gånger så mycket bara för att få en "stämpel" på dojjan.. ) - i färgglad färg, gärna Rosa eller Syrénlila tror jag.. : ) Jag letar på och tar tacksamt emot tips om någon sett en lämplig doja..!

Jag har varit så nedrans t r ö t t och trist sen jag skrev sist att det banne mig inte har gått att komma med något meningsfullt innehåll alls här på bloggen.. Risken finns ju iofs att det inte bliver särdeles meningsfullt idag heller..men nu SKRIVER jag i alla fall och det är good enough för mig.. För nu är det lite svackigt i livet, lite håll-fast-hårt-i-kanten-så-du-inte-faller-ner-i-meningslöhet..typ. Det brukar hämta sig dock. Mellan varven kan jag allt vara en tämligen gladlynt sort..jodå ; ) Men all utveckling innehåller ett mått av ångest och just nu är jag illa irriterad igen över alla dessa "jag är LYCKLIGAST i hela väääärlden och har det tiptopp JÄMT.."- kommentarerna på FB... : / För allvarligt talat; jag trivs bäst med folk som är som folk är mest; dvs aningens gråa och grubblande mellan glädjetopparna. Levande! Mänskliga!

Jag får morrhår av kommentarer i stil med; Man v ä l j e r hur man mår.
Om man b a r a fokuserar på det p o s i t i v a så blir ALLT braaaa!" Ja, men eller hur... ??? Så lätt är det ju faktiskt!! *suck* I mina ögon låter det mer "jag förtränger allt som är jobbigt i mitt liv och hoppas att det försvinner då.." Men nä, det gör ju nu inte det. Inte i längden..Det tror i alla fall inte jag. Jag menar inte att man inte skall vara positiv! En positiv grundsyn tror jag är livsviktigt..absolut. Utan den hade jag helt klart legat kvar i min "sjuksäng" när jag blev kallad kroniker och inte alls fortsatt försöka bli frisk igen. Positivitet och att finna meningen med alltihop är nödvändigt för mig. Men, man måste också våga stå kvar och möta what ever may come... Det tror jag. Inte trycka ner och skita i vissa känslor för att de är jobbiga eller obekväma - rent av skrämmande... Då kommer de tillbaka en annan dag.. Nåja. Vi har alla olika resor här i livet - och olika sätt att klara av dem. Och så skall det väl oxå vara? Bara jag får hålla distans till LyckoFacisterna ett tag just nu så...klarar jag den här svackan oxå.. ; )

Jag lovade ju att berätta om mitt första läkarbesök på Stressmedicinska så då avslutar jag väl med att göra just så; Ja, det var en bra och mycket mänsklig överläkare som jag fick träffa - halleluhja! Vi hade 1½ timme på oss att reda ut lite varför jag mår som jag gör till kropp & själ just nu och hon gick ordentligt igenom alla mina frågesvar och mina provresultat. Hon kändes noggrann och inkännande. Efter att vi pratat en bra stund så säger hon; "ja, fast man kan allt snarare fundera på hur det kommer sig att du klarat dej så här länge med tanke på den belastning du har och har haft runt omkring dej? Jag måste ju säga att du är en alldeles ovanligt stark och kapabel kvinna.." Och tro mej gott folk, om det är NÅGOT man vill höra när man klen och förvirrad har tappat styrfarten helt i livet och är så överkänslig att det räcker att någon säger "Buu!" för att hjärtat skall skena och den sista hjärncellen ta skydd..då är det att någon kallar en för "alldeles ovanligt stark och kapabel"... Jag lovar! Gärna någon "officiell person", någon som sitter på makten att göra skillnad och kan hjälpa mig förmedla till omvärlden hur jag mår. Det kändes otroligt skönt att inte behöva förklara och försvara mig mer...hon förstod. Hon hade sett det hela förut, i många varianter. Jag inbillade mig inte - jag hade "alla tecken på utmattningssyndrom med drag av både ångest och depression". Vilket ju i sig är rätt underligt att man blir GLAD för att höra.. ; ) Men att bli sedd och förstådd är en tämligen vidunderlig känsla.. faktiskt.

Hon sjukskrev mig till slutet av september ("för det är mer taktiskt att skriva en månad åt gången om man inte vill ha FK ringandes på direkten.. " ) Men hon ville samtidigt att jag skulle vara inställd på att det kan "ta tid". Så. Nu har jag fått remisser till olika ting såsom stresshantering och träningscoach (och ja, jag tänker gå en gång för att höra vad de har att säga och sedan träna/klara mej på egen hand..jag har ju en del i bagaget vad det gäller det här och jag har inte tänkt ligga och flänga ner till stora staden ett par gånger i veckan för att träna. Nepp. Icke hållbart.) Jag skall även få träffa institutets psykolog och i bästa fall kan denna skriva en remiss så jag får fortsätta gå hos min KBT-Tant här hemma; "för är det något du verkligen behöver så är det att få prata.." BabbelKajsa behöver få prata mer.. ;)

Sedan skall jag även få göra ett gäng kognitiva tester med en annan psykolog för att delta i forskning kring det här med utmattningssyndrom. Fine! Alltihop känns helt ok för min del och dessutom såg det bra ut i läkarintyget med allt det där som skulle "göras"... ; ) Åtgärder gillar FK..Och än så länge har ingen ringt och stressat mig mer från deras sida. Vilket är otroligt skönt för jag behöver faktiskt få vara i f r e d.. och inte känna mig som en "tärande människa" som "inte vill jobba".. : / Närande människor är de som arbetar heltid och därmed bär upp samhällskroppen..ifall ni nu inte visste det. Tänk så mycket nyttigt jag har snappat upp under de tidigare åren som sjukpensionär..jösses ; ) I vilket fall skall jag tillbaka till den här läkaren igen den 17 september. Så tar vi ett par steg i taget.. Blir nog bra till slut det här med.

Avlutar helt med att lägga ut en bild av sommarens sista glass.....och därmed oxå vår sista glass på överskådlig tid eftersom vi nu har dragit igång med vårt LCHF-liv igen i förra veckan. Det var bara dags att inse att kolhydraterna hade gått från nyttiga nivåer till helt obegränsade mängder och sorter i vårt liv under denna sjuk-sommar.. Och LCHF gillar vi och det fungerade dessutom både lätt och bra när vi körde förra hösten så... Hittills har det flutit på lika bra nu. Resultatet är -1,4kg för mig efter första veckan (trots mensstart igår vill jag notera... ; )och för sambon kan ni nog räkna med det dubbla, minst...*suck* Nedrans karlar.. Men det är ju gott för hans del - faktiskt! Vi har båda en hel del att bli av med vid det här laget. Man förbränner inte så det stör när man hasar fram i livet, vare sig man har kryckor eller ej.. Så nu har vi oxå dragit igång operation Återta de regelbundna Besöken på Gymmet och förra veckan kom vi (banne mig!) ner tre gånger precis som planerat. Heja..! Måndag - onsdag- fredag.

Denna veckan har vi dock inte kommit ner alls än..eller nä, det blev fel.. Igår var vi omklädda och klara redan halv åtta på morgonen - i startgroparna! men då ringde killarna som skulle komma med den nya diskmaskinen och meddelade att de redan var i faggorna. Sen tog installationen det mesta av bådas vår ork och det blev inget gymbesök alls. Vi orkar som sagt inte fullt så mycket som vi skulle vilja någon av oss just nu.. Sålunda klev vi upp lika tidigt idag och prick åtta rycker vi i dörren till gymmet - bara för att upptäcka att på tisdagar och torsdagar öppnar de kl10... : / *dubbelsuck* Då gick luften ur mig och när vi snopna åkte hem igen gick jag helhjärtat in för att tillåta mig att vara lika mens-monstrig som jag är just idag... Grrr. Nu är jag mest trött dock...det tar på krafterna att vara kvinna vissa dagar.. ; ) *gäsp*

Slutskrivet för idag!
KRAMAR åt er alla rara som lyfter min dag med era kommentarer... <3

PS: Den smarriga glassen är inköpt på Laxbutiken i Ljungskile. De har byggt till restaurangen med en kanonfin glassbod med det alldeles utmärkta konceptet; obegränsat med tillbehör ingår! Ett helt bord med olika trevliga godsaker fanns som man fick trycka ner i den goda glassen... : )) Ett bra sätt att fira av "kolhydratlivet" för den här gången kände vi.. ; ) Vid nästa besök så håller vi oss dock till den lika ljuvliga laxen.. : )