Det är en varm sensommardag med soldis och en lätt bris från väst.
Jag sitter ute på altanen med min himmelsblå penna redo och drösvis med tankar, känslor och ord som rumlar runt inuti mig. Man undrar om något alls går att formulera och montera ihop till begripliga meningar?
Det vore skönt om det gick. För det är rörigt där inne.
Den övergripande känslan är orkeslöshet. Trist nog. Börjar bli kraftigt trött på mig själv..GnällMops. Men jag är så t o m på allt som är energi, lust och glädje just nu. Det börjar kännas som om jag inte alls vet i vilken ände jag skall börja leta. Efter mig själv. Till den jag är när jag är i balans, när jag mår gott. Hjälp omärkligt jag bara har gliiiidit iväg in i detta vakuum.. Min bubbla.
I torsdags var jag på det allra första besöket på Stressmedicinska Institutet. Då stod en hel massa olika provtagning på schemat, samt ifyllandet av en massa olika frågeformulär om hur jag mår just nu. Och när jag satt där och fyllde i alla dessa frågor blev det plötsligt så himla konkret på något vis. Hur "avstängd" jag har blivit. Det var inte helt kul att fylla i svaren så där "svart på vitt".. Och inte blev det ett endaste dugg kuligare när jag fick ställa mig på vågen.. Jodå. Jag veeeet att jag har gått upp en del under denna min vistelse i "bubblan". Jag är ju inte blind.. Men ändå. Ett snabbt överslag skedde genast i min hjärna och jag konstaterade att det nu är åtminstone 20kg som skall bort. Och det, är snällt räknat.. *suck* Jag blev så deppad att jag på ren överlevnadsinstinkt snabbt var tvungen att sätta upp det på min mentala "Jodå, det kommer att ordna sig med det oxå"-lista. Att ta i en annan dag. Snart.
Jag gör små försök till påfyllnad varje dag. Jag vandrar t.ex. omkring med min broderipåse - och ibland får jag faktiskt satt mig ner en stund för att låta nål och tråd fortsätta forma fram ett motiv. Ner jag väl har fått satt igång är det oftast riktigt avkopplande.. : )
Varje dag sätter jag på mig lurarna och med hjälp av Stephen Frys fantastiska stämma försvinner jag in i den magiska världen kring Harry Potter. 5:e boken nu...jag vill att den skall räcka läääängeee.. Med lurarna som omsluter mitt huvud tar jag mig igenom dagens sysslor; hänger en tvätt, tömmer ännu en diskmaskin. Klipper gräset. Skurar en toalett. Minsta möjliga blir numera gjort. Men ändå. Jag försöker. En bra kväll kan det bli ett par mormorsrutor till ihopvirkade uppkrupen i tv-soffan. Det känns ju alltid lite bättre när man ser att man "får något gjort"...
Visingsö och Tempelgården rekommenderas VARMT. Vi spenderade i goda vänners lag tre lugna dagar i vacker miljö. Och boendet i små söta stugor var både charmigt och rofyllt. Själva bodde vi här - i Lotusstugan. Med fina takmålningar och en låg liten dörr med vackert målad insida..
Att få frukostkorgen levererad till dörren på morgonen var precis lika trivsamt som det låter.. : )
De där tre dagarna på Visingsö var precis vad jag behövde - och jag åker gärna tillbaka en dag. Nu ser jag redan fram emot att få åka till Öland på Skördefestivalen den sista helgen i september.. Där är det oxå vilsamt och vackert. Man kanske borde flytta till en ö i alla fall??
Dagens PS; Ett stort TACK till Anna som fick mig att minnas hur man får till en fungerande länk igen... : )) Det var det där med markerandet som jag fullkomligt hade förträngt.. ; ) Tack - tack- tack!
Kram <3 från en tämligen trist dam
Du är inte det minsta trist!!
SvaraRaderaJag vet precis vad du menar med det där när man måste fylla i svart på vitt hur man mår! Det där som man stoppat undan och stängt av vill plötsligt ut... Obehagligt...
Öland är en av mina stora kärlekar så jag förstår att du längtar dit och att du haft det bar i veckan syns ju på bilderna!
KRAM!
Snälla lilla du. Du är inte ett dugg trist. Förstår så väl att allt är skitjobbigt nu.Önskar jag kunde göra nått för dej. Hade ju gärna gett dej en stor varm kram och pratat bort en stund med dej om vi nu hade råkat vara på samma ställe vid samma tid i dag. Men tyvärr så missade vi varandra med några timmar. Men tack för tipset att åka ut till Sundby säteri. Du försök nu ta dagen som den kommer om du kan. Hoppas så att du ska få någon ordentlig hjälp snart och inte att du ska behöva tampas med FK så in i vassen. Dom är ju omänskliga ju.Här har du en till som slåss mot vikten också. Ja du man blir inte gladare av dom där kilona som ger oss "volanger". Härligt att ni hade så fina dagar på Visingsö. Ska väl försöka ta mej dit jag också nån gång. Det ser mysigt ut att du ska åka på skörderesa till Öland. Kan tro det är kul. Bigggg Kram från MEJ
SvaraRaderaBästa vän!
SvaraRaderaFör det första så är det helt naturligt och inte ett dugg konstigt att du lever i en bubbla just nu, med tanke på allt som har hänt i sommar. Du är helt normal!
För det andra så är du inte alls någon gnällmops eller tristgumma. Jag vet ingen som är så mänsklig och positiv som du. Som ser det bästa - som sprider så mycket glädje och som ger så mycket av dig själv - trots att du tror att du inte har något att ge.
Sen - Tina - så underbart. "Kilona som ger oss volanger" en sån underbar mening! Den är något att suga på!
Från en bubbla till en annan:
SvaraRadera"Det finns inte så mycket i livet som gör det värt att leva. Utom små, små stunder av lycka. Så länge man tror att man kan få uppleva en sådan till så är det värt att fortsätta att försöka!"
Det där är ett ungefärligt citat från boken "Applåd med en hand" som jag läste för många år sedan. Jag tänker ofta att så där är livet och försöker trä så många pärlor på mitt band som jag kan.
Allt gott till dig min vän. Om det är någon tröst för dig så ska du veta att jag är i precis samma känsloläge, och i samma fight med FK. Har haft två möten denna vecka och min framtid är osäkrare än någonsin! Pust!
Ändå tror jag med en dåres envishet att framtiden är ljus - frågan är bara när jag ska få se det!
KraM.