Nu är hösten så i antågande att det inte går att blunda längre. Den sista grönskan lämnar så sakteliga över till höstens färgfyrverkeri. Vackert, lugnt och rofyllt. Tycker jag.
Sen sist har jag varit iväg för ännu en träff med läkaren på Stressmedicinska samt ett premiärbesök hos sjukgymnast på Fungera nere i stan. Hos läkaren gick det även denna gång bra. Hon är klok den kvinnan..och jag blev lika paff denna gång när hon s e r hur jag har det inne i kropp & knopp. Det är skönt att känna sig förstådd utan ord. Hos sjukgymnasten var det lite för "hurtigt" för mig just nu kände jag. Och då menar jag inte att det var för högt tempo på aktiviteterna - däremot på henne. Vi hade lite olika syn på vad jag behöver just nu. Hon ville att jag varje vecka skulle åka ner till stan och vara med i en stresshanteringsgrupp där man jobbar både med avspänning/avslappning som att diskutera "vad är stress?" osv i gruppen. Man skulle dela med sig av sina erfarenheter och lära av varandra. Ett helt ok koncept som jag absolut tror att många kan få hjälp och stöd av. Men inte jag. Inte nu. Jag vill i n t e vara del av en grupp just nu. Jag vill vara ifred. Jag behöver koooopplaaaa aaav på egen hand. Och jag vill inte alls sitta i en grupp och "dela med mig" just nu. Nepp. Och let´s face it...jag är hälsovetare. Jag är inte helt okunnig om stress som begrepp eller hur man kan/bör hantera det. Mitt forum är inte grupp, det är individ - dvs me, myself and I. Så var det med det. Men det var ok att prata med henne och vi gick även igenom hur jag skall tänka när jag tränar nu. Inte öka pulsen som redan är "lättpåverkad" utan försöka fortsätta som jag gör nu - jag står där på CrossTrainern tex och tänker "Jag är lugn och stark, jag är lugn och stark...jag är.." Istället för att bara piska igång mig lite till och ta i lite extra när det är motigt. Det är inte helt lätt, det medges. Men om jag verkligen fokuserar så går det faktiskt. Det ser jag ju direkt på pulsmätaren.. ; )
Läkaren var mäkta nöjd med att jag kommit igång med den fysiska träningen på en vettig nivå och påminde än en gång om att det kommer att ta tiiiid att "komma tillbaka". Det var väldigt viktigt att få omgivningen att förstå just detta sa hon. Att det kommer bra dagar emellanåt betyder att det går åt rätt håll. Och att det kommer sju eländiga dagar emellan de bra är helt normalt. Det kommer att gå upp och ner hela tiden. That´s it. Och det är ok för min del så länge ingen "jagar mig" mot att bli "normal" igen.. Ooooh, vad jag avskyr det begreppet.."normal". Usch.. : / Vad attan är det???
Nu väntar jag på att få komma och göra mina kognitiva tester hos en annan psykolog som samverkar med Stressmedicinska. Det skall bli intressant att se hur de går.. för jag känner mej verkligen korkad numera. Min hjärna tar inte in saker och ting som den brukar och den är helt kass på att sortera och analysera. Vilket annars brukar vara en av mina styrkor i livet.. Det är skumt med en "dimmig" hjärna..men det går ju över igen sägs det.. ; )
Denna vecka har jag haft en envist ond hals som gör att jag inte vågat mig ner för att träna alls. Jag är inte snuvig eller sjuk på annat vis. Det är bara halsen som värker och inte vill sluta göra så. Alltså häller jag i mig allt det där som jag vet är bra mot onda halsar och försöker att inte bli stressad av att jag inte bör träna alls tills halsen mår bättre. Det går g a n s k a bra.. ; ) Men jag hoppas att halsen är ok på fredag igen för då skulle jag gärna vilja ner en liten morgonsväng i alla fall.. ; )) Nåja! Det får bli som det blir. Det blir det ju ändå..
Med tanke på mitt förra inlägg så vill jag idag lägga till en länk till en helt fantastisk ung kvinna som har en hel massa livserfarenhet. Hennes inlägg idag säger en hel del som kan förklara vad jag menade sist när jag försökte förklara vad jag är rädd för. Läs den här kloka kvinnans tankar här på Tankestormar
Dessutom har jag lagt till en länk i min blogglista som ni kanske ser, L´esprit. Via den länken kommer ni till min Pia som jag oxå berättade om sist. Ifall ni nu var lite mer nyfikna.. ; ) Imorgon är det dags för föreläsning och jag skulle gärna ta med er ALLIHOP! Det kommer att bli en mycket givande kväll. Det är jag helt säker på.
KRAM <3 alla ni rara.
Lilla du !! Nu har du MYCKET. Men forsera ingenting. Vara i grupp ??? Ooooo nej. Det är nog rätt för få kan jag tro. Du har nog med dej själv nu å inte sitta å analysera andras problem i en grupp också.
SvaraRaderaSåna där klämkäcka sjukgymnaster det har man mött flera gånger du. Jag blir så matt när dom är såna å tappar all lust att träna där då. Bra dagar är nog länge mindre än dom dåliga men huvudsaken är att du går framåt i din egen takt och inte kör på för fort. Men jag tycker du har så kloka tankar så du kommer att klara detta jättebra.
Nu hoppas jag din hals snart ska bli bra. Hoppas du inte får en riktig förkylning också för krafterna försvinner snabbt då.Å dom behöver du nu.
Ha nu en riktigt go kväll i morgon. Önskar jag hade klarat att ta mej dit bort men inser det inte går.
Kramar OM dej hjärtat.
"Jag är lugn, jag är stark, jag är lugn, jag är stark… " Vilket underbart mantra!
SvaraRaderaHejar på dig min vän!
Hoppas att halsen har blivit bättre, så du kan använda din vackra röst och sjunga med i alla låtar på radion.
Kram!
jag gick till de du länkade till och det var intressant. Om jag bott nära skulle jag velat träffa Pia-Damen… helt förunderligt att läsa hos hon. Jag tror behårt på detta… en gåva så stark att den tagit över hennes liv på ett sätt. Fantastiskt alltsammans…
SvaraRaderaDin rehab är jag övertygad om att du sköter bäst själv. Du är klok och du kan redan så mkt.
Att sitta i en grupp passar kan hända en del men att lyssna på sitt inre och välja det som känns bäst för en själv är det ultimata.
Att skynda långsamt är en konst… men den funkar.
Det finns alltid många teorier om vad som passar bäst men det enda jag lärt mig under alla år är att ens egen inre känsla är ngt man ska följa.
Kramar till dig min vän