Sambon var oturligt nog morgonpigg i morse...och när han klev upp 6.15 så kunde jag bara inte somna om för min hjärna invaderades plötsligt av insikten att jag inte kommer att få se min dotter på hela 6 veckor när vi åker på vår efterlängtade solresa i slutet av november...6 veckor! Så länge har jag ALDRIG varit utan min underbara unge.. Det gjorde ont i hjärtat och jag fick ligga kvar där i sängens värme och försöka smälta detta faktum..samt det faktum att hon är vuxen nu och inom en inte alltför avlägsen framtid faktiskt kommer att lämna hemmet och bygga sig ett eget liv. Precis som sina bröder.. Sett i det perspektivet är det kanske bra att inte ses på flera veckor...?? ..så mamma får öva sig lite.. ; ) Jag tycker iofs att jag är rätt "tränad" eftersom bi faktiskt skiljde oss för 10 år sen barnens far och jag. Men så här många veckor..nej! Varför det blir hela 6 veckor är väl kanske bäst att jag förklarar lite, för vi skall ju inte vara hemifrån mer än 2 veckor.. ; ) Nädå. Men dottern har nu under hösten velat prova att bo växelvis hos mor och far i 2 veckors perioder. Hon ville prova om det känns lite mer "som hemma" hos pappa om hon var där längre. Hittills har hon varit hos sin pappa från tors-mån varannan vecka. Så hon har kanske en poäng med sin tanke här tror jag. Hon kommer alltså att vara hos sin pappa de två veckorna innan vi åker, bor här själv (med pojkvännen ofcourse.. ; ) när vi är borta och så åker hon till sin pappa igen över jul när vi kommer hem... Vi får nog ta och ses lite emellan där känner jag - när hon är hos far sin.. annars får mamma svår abstinens! ;) jag blev så ledsen när jag kom på att huset snart kommer att vara barnfritt -tomt! - på heltid och att min mamma-tid snart äro över...att jag var tvungen att gå upp ur sängen och tvinga mannen att krama mig lite.. Då blev det bättre ; ) Dessutom var jag tvungen att göra mitt första salivprov för dagen. Det är nu tre månader sedan jag gjorde de första och nu skall det tas tre prov om dagen igen två dagar i rad. Sen skall det upprepas efter ytterligare 3 månader om jag förstått det hela rätt. Det är halten av stresshormoner man mäter. Två prov på morgonen med en halvtimma emellan. Och så ett prov nu på kvällen innan sovdags. Snart dags igen således..Jag får nog inget vettigt skrivet mer idag så jag hojtar nattinatt! och återkommer en annan dag...vem vet, kanske redan imorgon?? ; )
Suss gott alla finingar! <3
En stor omställning i livet när huset blir tomt för barn du. Det första var det jättejobbigt tyckte jag. Men man vänjer sej. Jag är i alla fall glad att ha henne såpass nära. Men mycket ändrar sej när barnen flyger ut. Men du det är väl bra att hon har bra kontakt med båda föräldrarna. Härligt det blir för er att åka på semester. Det behöver ni båda två nu som ni kämpar med era kroppar på olika sätt.
SvaraRaderaDu den 9 ska jag med mor till sjukhuset. Ja jag ska iväg två dagar med henne. Måndag å tisdag till Näl. Men nån gång ska vi få till det. I dag var du inte långt ifrån mej alls. Om du styrt upp mot järnvägen så bor vi på en sidogata där :-))
Synd du inte fick tag i nån jacka i dag men du får göra ett nytt försök.
Nu ska jag ta ett huvudvärkspiller å gå o lägga mej å hoppas huvudvärken är borta när jag vaknar.
Kramar OM dej goa du.
Ja visst är det ett vemod den dagen de flyttar men ibland tror jag att det är ngt fel på mig för jag har tyckt att det gått väldigt bra.
SvaraRaderaJag har inte haft ngt problem med det för jag har tänkt som så att man ska pusha på och uppmuntra dem för man vill ju ändå att de ska bli självständiga och våga prova på saker.
Självklart har jag många ggr oroat mig... och oroar mig fortfarande över dem speciellt då jag har dem så långt ifrån men jag liksom programmerar in mig på att inte låta de känslorna ta över.
Fast igår ringde jag Malmösonen och sa KOM HEM:))) för det är läskigt med det där skjutandet som ngn håller på med… ojojoj.
Men jag fattar att det känns gruvsamt … KRAMAR OM DIG goa Marie!
glömde skriva att jag blir så GLAD då jag hamnar på din sida. Det gröna och färgerna jag möter ger en bra feeling!
SvaraRaderaSnyggt med råg (?) (korn?) i bakgrunden! Jag har inte sett det förut, men kanske du haft det länge...?
SvaraRaderaVisst är det ovant när man inte får träffa sina barn lika mycket som man brukar, men jag brukar tänka att det är det som är meningen med att vara förälder- att lära dem stå på egna ben. Själv har jag lite MANS-abstinens, men ikväll kommer han hem! :)
Vad praktiskt att ta salivprov istället för att behöva sticka sig!
Kramar dig genom kablarna!
Din mammatid är aldrig över! Jag träffade en klok gammal kvinna som när hon såg att jag väntade mitt första barn utbrast "- O nej! Om du bara visste vad du utsätter dig för! Först får du barn att oroa dig för och sedan när de blir äldre så ger de dig barnbarn att oroa dig för! Det tar aldrig slut, det blir bara fler och fler att oroa sig för.." Hon sa detta uppriktigt och ärligt med glimten i ögat. Klok var hon, för visst är det så. Så jobbig och så fantastiskt underbart!
SvaraRaderaKram på dig min kära vän
Visst är det lite tufft och en del navelsträngar är tjockare än andra! Jag ser fram emot att de står på egna ben och skaffar sitt egna hem, men såklart att det blir fasligt tyst!
SvaraRaderaVi kommer att gå här hemma och tycka att det är ödsligt, kan jag tro!
Det kanske är bra att vänja sig lite gradvis som du får göra nu.
Mamma lär du ju förbli likafullt, det går inte över med tiden!
Har man gett barnen både rötter och vingar så gott man har kunnat så ska man vara nöjd med det. Svårigheten är väl att inse att man inte kan påverka. Finnas till kan man i alla fall.
KraM.
Att inte få träffa sina barn på sex veckor förstår jag precis...
SvaraRaderaMina får jag ringa själv, de hör inte av sig självmant.
Men det är en ny fas i livet - bara att njuta och carpe diem!
Kram till dig min vän!!!!