Precis så här känner jag mig i afton...! Som molnen på fotot. Genomlyst av himmelskt ljus. Japp. Så är läget idag.. ; ) Efter en maffig och återigen mycket givande dag med Pia och vårt lilla kärngäng.. <3 Å faktum är mina vänner, att jag har inte haft så många riktigt GLADA dagar på..jag vet inte riktigt när om jag skall vara ärlig (och det har jag ju bestämt att jag skall vara här..eller hur?? ;) Vad jag vill säga är att jag KÄNNER skillnaden - jag ÄR glad idag! Och det känns sååååå bra. Som att få tillbaka en glimt av sitt sanna jag. Här var jag! Välkommen tillbaka.. :)
Som ni förstår - kanske?? - så handlar det om att jag återigen har fått en rejäl dos av himmelskt ljus.. Poetiskt värre.. ; ) Men det känns så. Påfylld. Helad. Laddad och balanserad. I kontakt. Allvarligt talat rara ni,jag har fortfarande sååå svårt att hitta rätt ord för vad som sker. Det finns helt enkelt inga rättvisande ord för att beskriva detta. Ni får helt enkelt leva med detta faktum... ; ) Eller så får ni helt enkelt gå med och "prova på lite" själva..så kan vi ju snacka lite mer sen..: )
Helgens skördefest på Öland var återigen lugn och trivsam. Det är ett evenemang jag rekommenderar VARMT. Dock fick jag inte samlat ihop mej alls efter förra onsdagens kognitiva tester hos psykologen..och att vara social med rara svärfar och hans sambo blev helt lite överkurs i fyra hela dagar.. Jag orkade inte. Fick stänga av mig helt i perioder och gå undan. Fy så TRIST jag kände mig.. Jag som oftast funkar som den "sociala motorn" i en grupp - glada, pratiga jag..det märktes väldigt tydligt när jag inte orkade vara det kan man säga.. : / Men. Det var liksom inte mycket jag kunde göra åt det. Jag fick helt enkelt be sambon att förklara läget; så här är det för mig just nu. Och dom är som sagt rara varelser båda två och visst förstod dom. Det är jag själv som har svårast för att acceptera att jag är en trött tristpropp så ofta just nu.. Eller att jag faktiskt är så "slut i huvudet" (jo! Det är så det känns! och dessutom var det lite kul att formulera det hela så.. ; ) - att jag inte t.ex klarar av två timmars tester med en psykolog utan att fullständigt gå in i dimman.. Jag som tycker att sådant är KUL! De sista testerna jag gjorde kunde han knappt få mig att genomföra alls... hjärnan blev helt blank. Det fanns inte en enda koppling som fungerade och jag blev så trött att jag fick anstränga mej bara för att sitta kvar på stolen och försöka vara trevlig mot honom. Den rara karln.. "Nu ser jag verkligen att du är märkbart trött.." säger han och jag känner bara att det är ju f-n att det syns oxå..inte ens det kan jag förhindra..Så skadad är jag.. ;) Dessutom hade jag hu en miljard tankar i huvudet efteråt i stil med "hur i herrans namn skall jag n å g o n s i n kunna jobba igen och utföra något som helst vettigt arbete när jag inte har tillgång till varken hjärna eller ork??? Hur lång tid skall det här egentligen ta?? Eller kommer jag aldrig att "komma tillbaka"?? Bla, bla, bla.. Det tog en stund att stänga av de tankarna..
Man kan i alla fall säga att det var oerhört SKÖNT att ha sin egen privatchaufför med sig för annars vet jag inte hur jag hade lyckats ta mig hem den eftermiddagen..For förbi mamma på hemvägen med en påse och hon sa att jag såg ut som ett lakan. Lilla mamma..orkade inte stanna och prata bort en stund över en kopp med henne. Det kändes ju inte heller bra kan jag meddela.. För mamma behöver oss mer nu helt klart. Ack ja.. Det kommer nya dagar. Hoppas jag.
Men mina vänner; idag är jag alltså påfylld och GLAD igen och sååå Tacksam för det! <3 Jag hoppas att jag vaknar i samma känsloläge imorgon! Men om inte, så får jag försöka inhämta lite mer stöd från ovan.. ; )
Avslutar med en liten Ölandsbild - den fantastiska utsikten från vårt fönster! - och säger nattinatt! Hoppas på en fridfull och lugn natt för er alla, ni fina.. <3
Kära du jag förstår… ett tips är att sluta tänka så mkt på det som komma skall.
SvaraRaderaBlir man trött så blir man, orkar man inte mer så kanske man orkar mer senare…
De mest oöverstigliga hinder har en tendens att suddas ut bara man får tid att läka. Det som känns helt omöjligt idag kan bli det som sen gör det möjliga möjligt:))) Alla prövningar ger en erfarenhet och ibland uppskattar man inte den förrän man fått perspektiv på saker. Jag tycker synd om dig kära du… livet är svårt mellan varven.
Som alltid känns mina ord överflödiga för jag känner att du är medveten om allt detta.… du har pejl på läget kan man säga:)))
Tröttheten som du känner då det blir för mkt att sortera i hjärnan är inte din fiende utan den är din vän som säger att nu räcker det för idag. Se det så och med tiden kommer din uthållighet bli bättre.
JAG VET ju att du redan vet detta… nu upprepar jag mig igen:))) och jag ska ju som alltid försöka lösa allas problem:))) det är min svaghet i livet att jag vill så mkt mer än vad jag förmår.
Jag var också glad igår och det var äkta glädje… visst är det skönt att kunna känna skillnaden.
Mina egna sorger i livet har jag gjort till mina "bästa vänner" på ett sätt.
Erfarenheter är guld värda … de gör en till en mkt klokare människa och de berikar faktiskt ens liv bara man ser till att inte släppa in bitterheten.
jag känner igen det där med att vara den som pratar mest och styr upp de flesta sammankomster. Med ett leende läser jag om hur du kände det inom dig… kom ihåg att det är en styrka att kunna vara svag och att kunna dra sig tillbaka. Du är så mkt starkare än vad du egentligen känner dig.
Jag tycker om dig… japp det gör jag.
Kram kram keep on walking… it´s gonna be alright till slut!
Tack snälla för en glimt av det vackra Öland!
SvaraRaderaAtt förstå hur du känner dig till 100% kan nog ingen, men jag som "bara" är järnbrist-trött förstår till en viss del.
Jag tycker på sätt och vis ändå att du visar styrka när du drar dig undan och säger ifrån när du inet orkar och tänk inte på framtiden (jag vet att det är svårt att låat bli) för det är bara en stressfaktor. Du blir bra, men det kommer att ta tid.
Varm kram från mig!
Tror helt klart att du klarar att komma igen detta jobbiga. Du visar en styrka som du har stor nytta av nu. Även om det känns hopplöst nu så kommer ljusare tider. Tror jag fullt å fast på. Det är konstigt det där du hur elände kan stärka en människa. När det känns jobbigt så ska man inte glömma dom "riktiga" vännerna. Dom som håller oss över vattnet när vi håller på att sjunka. Såna vänner är guld å jag vill gärna vara en sån vän för dej. Jag tycker du är en sån vän för mej.
SvaraRaderaSynd att du inte riktigt orkade med på Öland. Du hade behövt den avkopplingen från vardagen. Men du är fantastisk som gjorde som du gjorde och drog dej undan.
Nu hoppas jag du ska få mycket hjälp i Göteborg så du blir stärkt ända in i själen.Så har du din vän Pia som tar hand om dej på ett suveränt sätt kan jag förstå.
Kramar om dej goa du.
Jag är så glad för din skull! Stor kram!
SvaraRaderaHej kära vän!
SvaraRaderaTack och tack och tack igen för rara ord på min blogg. Jag känner så tydligt ett släktskap på något osynligt plan. Jag hoppas verkligen att din uppåtspiral bara har börjat och att styrkan flödar in i dig i allt större utsträckning!
Tiden hjälper till! Fråga mig jag vet!
Varm kraM.