Sitter här och försöker koncentrera mig på att skriva, men har fastnat i en dokumentär på 4+. Det handlar om en amerikanskt par som får sexlingar. Inte direkt något jag hade tänkt se på...men när jag började kika var det svårt att sluta..Jösses sicket jobb. Både innan och efter förlossningen. Och det är ändå bara början på Livsresan tillsammans..Tanken svindlar.
Trött i kroppen är jag. Känns att vi har tränat ordentligt i snart två veckor nu. Känner mig nöjd. Fast det tar emot vissa dagar så kommer vi iväg till gymmet. Fortfarande är det tungt att andas emellanåt, men hanterbart. Med maten går det oxå bra. LCHF passar oss båda bra. Suget är borta nu och jag är sällan hungrig. Känns inte som om vi behöver försaka något speciellt och det passar mej bra. För jag är inte bra på att försaka..nepp. Vi har beslutat att köra som vi gjorde innan avbrottet i december, dvs att vi äter helt LCHF på vardagarna men ger oss själva lite svängrum för valfri mat på helgen. Om vi tex vill åka och ta en fika på mysiga Sundsby så gör vi så. Eller äta några chips framför tvn. Jag tror på att ha möjligheten öppen. OM man skulle vilja.. för jag är inte bra på att känna mig begränsad heller se.. ; )
Igår ringde en mycket ledsen dotter just som vi var på väg till dagens gymrunda. Hon är hos far sin nu och hade halkat omkull på (den icke sandade..)vägen utanför huset när hon skulle gå morgonrundan med husets två (stora..) hundar. Hon höll i kopplen och tog emot sig med handen som hon fick under sig i fallet. Det gjorde ONT. Pappa var redan på jobbet så vi fick bärgat upp henne och åkt ner till akuten för röntgen och kontroll. Det tog hela dagen.. Det är inte särdeles kul att väääänta och väääänta..Men det är gott att få bra vård när man väl kommer IN! Vi var hemma halv tio på kvällen. Hon hade gott om olyckssällskap kan man säga. Många stackare var det som kom ut med gipsade armar eller haltande på kryckor. Själv fick dottern en gipsad underarm med sig hem. Hon hade fått en "fraktur på båtbenet". Rummet där dom gipsade var alldeles kladdigt av gips och sköterskan sa att det varit "en helt vansinnig dag". Som dom jobbade och slet..jag skulle inte vilja jobba inom vården. Icke. Men jag är Tacksam att det finns många änglar som vill. Om två veckor är det återbesök och ny röntgen för dotterns del. Förhoppningsvis får hon ta av gipset då.
Imorgon är det fredag igen. Och vi har inget på schemat mer än att åka och handla lite mat inför helgen. Igår skulle jag ha träffat min Lille psykolog igen, men jag fick ju av förklarliga skäl boka om den tiden. Så jag vet inte mer om vart det här lutar ännu. Mer än att han nog redan lyft på en eller annan sten för inne i mig redan den unga mannen..Frågan är väl vad som kan kan tänkas krypa fram under dem? Det återstår att se. Men det känns i alla fall helt ok att gå dit för ett andra besök. Jodå.
Det blev inte mycket mer skrivet här idag. Dokumentären snodde mitt fokus är jag rädd..men,jag återkommer! ; )
KRAM finingar!
Kramen själv kära damen!
SvaraRaderaJag förstår att det är hektiskt på akut och ortopedavdelningar för tillfället. Min granne jobbar på Uddevalla sjukhus och hon förmanade mig att inte ramla. De har total sängbrist och en avdelning stängd pga vinterkräksjuka så hon rekommenderade att jag höll mig på benen!
Vi ha något att se fram emot du och jag!
Snart hoppas jag!
KraM
Hej hjärtat !!
SvaraRaderaJa du så kan det gå när man fastnar
framför TVn :-)
Stackars dottern som skadade sej så illa. Båtbenet är inte att leka med precis. Men det sa dom säkert till er.
Tycker ni gör så rätt i ert mattänkande när ni inte låser er fast att bara äta en viss sorts mat. Man får inte glömma det sociala livet som ofta innehåller god mat med kära vännen eller vännerna. Mys på ni på helgerna. Tycker ni är så duktiga som kör LCHF alla vardagar. Här byter vi i alla fall ut lite middagar ibland :-) Men så duktiga som ni är vi inte.
Du det där med att ses tycker jag låter som väldigt mysigt. NU kör vi på det :-) Vi kan mötas om ni andra vill på nått ställe som är bra avstånd för alla. Eller så om ni, du och Marita vill så är ni jätte välkomna hit upp till mej. Vi får ta ett snack om det där du.
Ha det nu så gott hos er.
Kramar OM gör Tina
Nu har jag läst ikapp.
SvaraRaderaSå duktiga ni är med träningen och maten - heja er!!!
Det låter som en rejäl resa hos psykologen. Det blir som en rejäl storstädning - jobbigt medan den pågår - härlig när det är över.
Jag är så stolt över dig!!!!
tur det inte var huvudet din dotter slog… eländes elände men tur det gick så pass bra ändå.
SvaraRaderadu är som jag… klarar inte av förbud om att aldrig mer få äta typ en spagettislinga:)))
åååh vad svårt det är men vem har sagt att livet sk vara lätt:)
Vi kämpar på… kram kram
För att vara skrivet framför en intressant dokumentär fick du en hel dal berättat måste jag säga!
SvaraRaderaJobbigt att vänta så där länge på aukten, men precis som du skriver är det skönt att få bra vård när man väl får den.
Vänta... Jag måste backa tillbaka och se vad det var du skrev som jag ville kommentera...
Jo, just det! Att du inte är bra på att känna dig begränsad. Här har du en till!
Nu hastar jag vidare till ditt nästa inlägg! KRAM!!