Men så - mitt i den inre smeten; ett stänk av spirande kreativitetslust. Wow! Ett litet blänk av "vad roligt det skulle vara att.." ploppar upp inom mig. Jag håller ett försiiiiiktigt tag i det sköra strået av lust..rädd för att det skall brista om jag grabbar tag för hårt. Försvinna ut i intet igen. Där det härbärgerats allt för länge redan. Jag saknar så att vara en kreativ och aktiv människa! Alltså bäddar jag mjukt kring mina nyfödda små kreativa lustfrön och månar om dess spirande knoppar.. Jag samlar idéer och suger åt mig inspiration från alla håll där chans ges. När helst en liten idé dyker upp inom mig så krafsar jag kvickt ner den på närmsta block..Nu har jag fått ihop en liiiiten lista minsann.. ; ) Jag BEHÖVER verkligen komma igång med mina händer igen - jag blir stärkt och GLAD av att jobba med dem. Det vet jag sen gammalt.
På min lista står just nu bl.a.
- Trikåklänning i omlottmodell - gärna i 1940-talssnitt.
En kvinnlig, mjuk variant som man bli glaaaad av att ta på sig har jag tänkt.. : )
Tyget har jag redan hittat. Ett klarrött med smååå vita prickar på inhandlades när
jag förra veckan var på Göken ( tillsammans med bästa Maritan och Tinan! En sådan go´dag vi hade ihop kära vänner.. :) Den gör jag GÄRNA om <3 )
- En ny rejäl och GLAD axelremsväska!
Här var det Maritas toamatta (!) i jeanslappteknik som gav mig ursprungsinspirationen.. :) Som sagt; inspiration finns överallt om man bara har lyckan att kunna ta in den.. ; ) Lappteknink, fritt broderi och en blommig insida! Nedan syns en liten väsktanke att inspireras vidare av..Något sådant här vill jag göra!

Bilden har jag lånat från Broarna - Inredning för egensinniga En underbart sprakande webbutik!
Och sen smack! Landar jag hårt i Verkligheten igen. Och just nu är mitt hjärta fullt av vännen min som igår fick sitt cancerbesked. Jag måste - jag vill! - vara stark och gå bredvid henne genom detta. Hela vägen. Återigen ramlar känslor av vanmakt över mig och gamla stråk från förr sveper över mig. Känslor som härrör från livsavgörande ögonblick i mitt liv. Stunder då jag stått där på klippkanten och insett att jag är tvungen att släppa taget och lämna över för att jag inte räcker till. Ögonblick när jag sett min egen litenhet. När jag har famlat efter min egen betydelse i det stora, stora hela. Och slutligen känt den i varje fiber av min kropp. Jag spelar roll. Det finns en mening med allt som sker. Hur fullständigt obegripligt och fruktansvärt plågsamt det än kan kännas just då.
Då behöver jag hitta fram till den där lilla, lilla silvertråden av lust och livskraft igen..Och hålla ett ack så försiktig, men likväl stadigt tag om den - och återigen börja sätta ena foten framför den andra. Om och om igen. Gå vidare. Orka tro. På att det kommer att bli bra till slut.
Och nu skall jag iväg till min Unge Psykolog för samtal Numero 2...
Allt gott käraste ni.
Ta väl hand om er - och om varandra.
Det blir en anings lättare att leva då.
Tänk ändå vilken lycka att du har din kreativitet att hämta kraft ur och att du vet att den gör dig gott.
SvaraRaderaSjälvklart vill du finnas vid din väns sida, men viktigt är att minnas att du inte kan bota henne. Det vore alltför mycket att ta på ditt samvete.
Hoppas att Unge herr Psykolog for varligt fram med dig...
Stor kram!
Bästa vän!
SvaraRaderaFör det första - det är en sådan fröjd att läsa dina inlägg, ditt språk flödar som en vårflod. Du borde vara författare!
För det andra - jag är så ledsen för din vän med cancerbeskedet! Vet precis hur det känns. Men jag håller med Anna - det är inte du som kan bota henne. Dock du kan gå vägen med henne. Kampen är tyvärr hennes, men att dela den (så mycket man vill och orkar) med vänner - det är där vi kan få finnas. Och det ser väldigt olika ut vid olika tillfällen. Ibland får man vara med, ibland blir man bortstött. Men det är bara att komma igen.
Till slut - jag drar på munnen och ler när jag läser om dina listor och lappar. Du är alldeles underbar, och så tänker jag på din mamma, och hennes små anteckningar och lappar och förslag. Kul att du tagit efter en så trevlig vana.
Stor kram till dig min vän!
Åh som du skriver kvinna! Du har ett språk som är en fröjd att läsa!
SvaraRaderaJag känner såväl igen det där med att bara nästan orka ha näsan ovanför och hur lätt det är att tappa (sim-)taget. Oftast är det lättare att säga till andra än till sig själv att det kommer nya dagar, men du verkar så otroligt klok. Nya ark och nya kritor till. Lycka till med dina kreativa projekt. Jag har ett par böcker med käcka väskmönster som vi kan gå igenom vid tillfälle! Kom hit och låna dem om du vill!
Tänker att din vän är lycklig som har dig. att bara finnas vid sidan är den stora och svåra gåvan.
KraM kära vän. Stort tack för senast oxå! Jag gillade verkligen att få möta dig IRL.