Mina röda vallmo har nu blommat över för säsongen.
Underbart är kort
- men lik fullt just underbart..
Det gäller att försöka njuta av nuet.
Vips - så är det över..
Man ser inte särdeles bra på skärmen här ute i solen.. Fastän jag har dragit upp den till max i ljusstyrka så ser jag mest reflektionen av mig själv där i skärmen.
Fast jag försöker att inte se mig.
För jag är inte så pigg på det idag. Att se just mig.
Detta är en sån där dag när man bör hålla sig borta från speglar och bara ta sig igenom på smidigaste sätt. Inte en dag för självrannsakning. Varken yttre eller inre.
Nepp.
Då finns risk för rejälare dikeskörning.
Jag är så s j u k t trött på att vara trött -överallt.
Jag vill vara pigg & social igen!
Det känns som om Livet bara står och stampar runt omkring mej.
Eller rättare sagt som om JAG står och stampar..inte kommer loss. Inte "kommer igång" som den käcka handläggaren på AF formulerade det. Jag får liksom inte tummen ur när det gäller något känns det som..Inte ens när det gäller att vila kan jag ägna mig fullt ut åt det. Jag sitter mest där och känner att jag minsann b o r d e en hel massa saker istället för att just vila då..
Jag läser bloggar och surfar runt bland alla dessa fantastiskt kreativa människor som finns och blir än mer stressad över att j a g inte kommer mig för att få till något alls av alla dessa idéer som nu ändå börjar poppa upp i mitt huvud.
Jag samlar inspiration i mappar och skriver ner de idéer som kommer till mig
- men får jag verkligen g j o r t något av dem sedan??
Nepp.
*suck*
Jag drömmer om att flytta ut på landet och leva ett enklare liv... Att bli slängd åt konsthantverkarhållet och försörja mig i lagom grad på skrivjobb och eget skapande.
Jojo..
Det finns ju liksom inget som hindrar mig från att sätta igång med det där skapandet redan nu då.. Faktiskt tror jag t.o.m att det vore riktigt BRA för mig själv om jag gjorde just det.
Satte igång och skapade.
Men det är svårt att ta sig i den kreativa kragen..kanske borde jag sy mig en ny??
Jag vet att jag har kört i diket just nu.
Igen.
Det händer ju då och då och därför vet jag oxå att jag brukar ta mig upp på vägen igen så småningom.
Tålamod - Tillit - Vila
Jag försöker hålla mig i de orden från ovan.
Ibland går det bra.
Ibland mindre.
Fortfarande har jag så nedrans tunn hud.
"Hon är inte så stark som hon vill ge sken av" som min arbetsterapeut formulerade sig när hon pratade vett med handläggaren på AF och fick honom att tagga ner en smula.
Det gjorde ont att höra den formuleringen.
Jag ÄR en stark människa.
Men oxå en tunnhudad typ.
Jag ser ingen motsättning i det.
Men just nu har jag tagit en nödvändigt paus i livet.
Läkning pågår.
Därför gör det mej ont att vi måste etikettera människor jämt och ständigt.
Etiketter stämmer stämmer ytterligt sällan med h e l a människan.
Och dessutom ser man inte var i livet den människan står just nu.
Dvs om det är människan eller livsomständigheterna som är "problemet".
Man kan ta min äldsta son som ett exempel.
Eftersom samhället har gett honom en diagnos, Aspergers Syndrom, så har han i allra högsta grad fått en etikett klistrad i pannan som står för vissa kriterier; han förväntas fungera si eller så som människa. Så ytterligt korkat..
För oss som känner honom väl är det ytterligt tydligt att han är - precis som vi alla! - väldigt beroende av de yttre omständigheterna i sitt liv.
Är han i "fel" omgivningar funkar han inte överhuvudtaget och kan inte företa sig en vettig sak.
Är han i "rätt" omgivning funkar han istället minst 200% och uträttar därmed otroligt mycket mer än vad vi "normalstörda" någonsin gör!
Eftersom vi är så himlans splittrade i tanken..
Funktionshinder..
Smaka på det ordet en stund.
Vad f-n är egentligen det??
Ett hinder för vem då?
Personen själv - eller oss runt omkring? För samhället?
Det finns mycket att fundera på här i livet.
Själv tycker jag nu att sonen faktiskt reagerar mycket sundare än många andra av oss.
Hans person tillåter honom helt enkelt inte att fungera under omständigheter andra än de som passar honom rätt väl.
Vi andra kör över oss själva mest ständigt och jämt.
Är så flexibla och anpassningsbara att våra gränser till slut helt har suddats ut.
Inte minst är jag ett exempel på detta.
Jo då.
Den töjbara människan!
Tills elasticiteten tar slut och bandet brister..
Och nu finner jag mig allt som oftast fungera just som sonen.
Kroppen/hjärnan reagerar direkt vid stressorer och kräver att jag avlägsnar mig kvickast möjligt från det som stör och upprör.
Kroppen har tagit över
-eftersom jag inte har lyssnat.
Och vet ni vad?
När jag så småningom kommer ut i arbetslivet igen, då kan jag få lönebidrag.
Man kan få ta del av mig riktigt billigt.
För jag har fått en ny etikett.
På den står det; Psykiskt funktionshinder
Kan man tänka sig..
Den utmattade kroppen/knoppen reagerar precis som den skall
och samhället väljer att kalla det för ett funktionshinder.
Jag orkar inte ens bli arg längre.
Men jag blir ledsen. Det blir jag.
Över att vi inte kommit längre än så här.
År 2011
Jag skall nog ta och gå en runda i trädgården och plocka en bukett sommarblomster..
Det blir jag GLAD av.
Och det är som sagt bäst att försöka ta vara på alla de där små ögonblicken.
Av stunden här & nu.
((Kram)) kommer här!
ååååååååh nu känner jag starkt att jag vill krama om dig nuuuuuuu…
SvaraRaderaDu har så rätt i allt du skriver… jag nickar instämmande om tanken kommer till mig att din son han har RÄTT ”kör" liksom. För egentligen är det han som gör rätt och vi andra fel.
Jag känner som du… vill vara kreativ men det är som att det finns ngt i kroppen och knoppen som segar så det blir aldrig det jag vill.
Kanske det är det som är det rätta… att inte vilja så mkt!
Fan och hans moster livet är inte lätt men jag brukar försöka att tänka att nu flyter jag ned ett tag. Precis som att jag ligger i en eka med ett parasoll över mig och så lyssnar jag till kluckandet av vattnet. Någon annan för ro ett tag för jag är så himla less på att vara stark och den som man förväntar sig ngt av.
Jag leker i tanken att jag är en GRODA och gömmer mig i gräset för det som känns alltför jobbigt med alla förväntningar på en.:))) då heter jag Dr Frog:)
Även om andra inte förväntar sig så mkt av en så känns det så ibland som att de gör det. Skit samma om felet ligger hos en själv … en känsla är en känsla och man kan inte alltid vara klok.
Puss på nosen min vän… KRAMAR
Vilken vacker bukett!! Jag har alltid älskat vallmo, men tyvärr blommar de över alltför fort.
SvaraRaderaJag har många gånger funderat över precis det du skriver om... Alla pratar om att det är så svårt att säga nej, men jag är som din son; jag fungerar helt enkelt bara under rätt förutsättningar och vet man det är det lättare att säga nej. Kanske har vi därför lättare att inte bli "utbrända" eller så är det så att vi istället blir det av helt andra saker. Jag kan tex bli helt slut bara av att träffa min syster några timmar vilket andra kanske skulle se som rolig avkoppling...
Det är förståeligt att du blir ledsen av din "diagnos". Ska man inte kunna må dåligt utan att få en diagnos? Det är ju egentligen absurt!
Fick jag önska skulle du hitta rätt stig i livet och det där drömboendet och en vardag med lugn och lagom sysselsättning.
Stor kram till dig min vän!
Önskar så att ni hittar det boende ni vill ha så du kan få göra sånt du älskar. Tror att om du landar och trivs så får du också bättre ro. Du har ju så stora kreativa sidor som du måste få utlopp för. Önskar så du skulle kunna få utlopp för dom. Vägen är krokig och tung att vandra ibland och man möter mycket underligt folk på vägen. Dom som har en väg med väldigt få svängar på har svårt att förstå hur det är att inte må bra tyvärr.Har ju fått förmånen att få träffa dej och lära känna dej lite mer och det är jag väldigt glad och tacksam för ska du veta. Du är en sån go människa Mia med ett stort hjärta. Önskar nu att du ska få njuta av sommaren och hämta kraft för hösten. Kommer att bli bra ska du se hjärtat. Hoppas på att vi ska kunna ses under sommaren.
SvaraRaderaKanske alla sex du :-))
Ta hand om dej nu hjärtat.
Kramar OM gör Tina
Jag blir så ledsen i hjärtat av att läsa din text. Jag hoppas att du hittar rätt väg och att du finner orken och kraften till det snart!
SvaraRaderaDet gäller att hitta glädjen i det lilla ibland och att plocka blommor i trädgården är absolut en glad händelse :)
Kul att du deltar i tävlingen på min blogg. Hoppas att du har turen med dig.
Jag önskar dig en fin dag!
Kram Sofia
Åh käraste barfotabarn, vad jag tycker om det du skriver! Inte för att jag gillar handlingen utan för att du är så klok OCH stark! Jag har ju varit i min lilla bubbla hela sommaren och först idag tagit mig för att kika in hos några av mina cyberfriends. Jag vet hur det är! nu ska jag läsa nästa blogg och nästa......
SvaraRaderaVarmaste kramen!