Äpplekräm..

 ..vid svärfars sommarstuga finns en liten stig i den vackra skogen 

som är kantad med upphängda små visdomsord 

- en sån himlans BRA idé! 

Äpplekräm - är minsann en sann glädje i livet! Och jag har alldeles nyligen beslutat mig för att försöka programmera om mitt ätande från "uteslutande" till "berikande".. Jag väljer lust & glädje (precis som Kay Pollack uppmanade oss att göra i en bok jag minns att jag tyckte om för ett par år sen..). Vad menar jag då med det tro? Tja..jag är inte riktigt helt klar över alla detaljerna kring genomförandet av detta ännu, det pågår fortfarande ett klurande inom mig just nu.. Men huvudtanken är att det är dags, banne mig hög tid!, att försöka avdramatisera ätandet i mitt liv. Att ge mig själv lov att njuuuta av att äta.. Jag menar, jag VET ju vid det här laget i huvudsak vad jag MÅR BRA AV att äta - då bygger jag en bas, ett vardagsliv, av detta. Sen kommer Guldkanten till då jag känner ett behov av den. Måhända varje dag, måhända på helgerna..? Och bara jag skriver det här så ser jag att jag ju lik förbannat försöker skapa en struktur att hålla mig i..regler/ordning/kontroll : / Hmm..som sagt;  det pågår ett klurande där inom mig ännu.. Men, gott folk! Jag kanske skall ta och berätta om vändpunkten, dvs hur jag upptäckte att äpplekräm - som jag alltid älskat! - plötsligt hade blivit något jag förnekade mig.. (Ni hör ju själva hur rubbat det låter?? Beware of the äpplekräm liksom.. kära nån så fel man kan hamna här i livet..) 

I förra veckan var jag på samtal hos min Unge Herr Psykolog igen. Det första efter semesterveckorna. Vi pratade om allt möjligt, vad som hade hänt och känts under veckorna som gått sen vi sågs sist typ..och jag berättade då om allt vi hade proppat i oss under semestern och hur dj-a dåligt jag mådde av att jag hade gått upp 3,5kg och hur irriterad jag blev på mig själv för att jag kände så - för vad i herrans namn är egentligen 3,5kg?? Inte mycket att må dåligt av i alla fall..inte ens om man lägger dem till de ytterligare runt 15kg för mycket som jag redan släpar runt på. Nä. Faktiskt inte ens då. Om man tänker efter lite på djupet.

Så meddelade jag honom att nu kändes det ändå som att vi hade "tagit tag i saken igen" i och med att vi återgått till LCHF-ätandet i veckan och att det "nog nu skulle bli ordning på saker och ting" igen. Vi pratade om mina "gamla viktspöken" - som jag själv kallar mina tankar av mer eländig natur då det gäller min vikt, mina kompanjoner genom mest hela livet kom jag fram till där jag satt och kände in (vilket man ju faktiskt ska göra just hos psykologen..; ) Så säger mannen framför mig; "frånsett ditt självpåtagna kolhydratsförbud,har du några fler förbud som styr dig i ditt liv?" Que?? Förbud? Jag?? Jag har väl inga förbud som styr mig..? "Nja, nu ser jag ju inte direkt på LCHF som ett förbud.." börjar jag förklara.. "Nej, du ser det helt säkert som en väg mot hälsa" säger han med ett litet leende på läpparna. "Ja..det gör jag nog faktiskt.." säger jag. "Förbud är inte ett ord jag gillar alls.." förtydligar jag samtidigt som jag grubblar på hans fråga - har jag verkligen några förbud i mitt liv som styr mig?? Jag kommer inte på något. Faktiskt inte ett endaste ett. Men jag känner att frågan planteras där i mitt inre.. Den biter sig fast.Alltså finns det något att rota fram där inne..

Så fort jag kommit ut från mitt samtal så kluddar jag raskt ner hans fråga i mitt alltid närvarande block för tankar & känslor att fundera vidare på. Sen lyckas jag missa bussen på det mest klantiga vis (som jag inte ens orkar försöka beskriva här..men Dottern hade rätt rooooligt när jag senare förklarade för henne om min busseskapad..) - jag finner mig därför strax promenerande de 4 km hem i 28 graders värme.. Jag beslutar på stört att det blir till att vandra långsamt och stanna till där det känns som en bra idé, no pressure alltså. För jag fixar INTE värme särdeles bra just nu..

Frågan finns fortfarande närvarande där i mitt inre där jag går..och jag vänder och vrider på den..förbud..har jag sådana tro? Njae..vad skulle det kunna vara..? Så smack! sitter svaret där bara. Ett fullständigt allomfattande förbud dyker plötsligt upp i min skalle - för att genast följas av ett kompletterande lika tungt vägande förbud.. *Suck* Självfallet är det så.  Att jag inte har sett det förut?? Jag har förbjudit mig själv att vara svag. Jag har förbjudit mig själv att inte orka. Insikten känns i hela mig. Så är det. Jag måste stanna och krafsa ner min slutsats i blocket.. För det här behöver jag i sanning klura vidare på - och; göra någonting åt.

Sedan dess har jag kommit fram till rätt mycket kring varför jag har skaffat mig dessa förbud som kompanjoner i livet. De har faktiskt varit livsstrategier som har smugit sig på mig av ren nödvändighet. För överlevnad. Men så mår jag ju som jag gör nu oxå..och måste nu skiljas från dessa två som det faktiskt inte längre finns behov av i mitt liv. Livet ser numera annorlunda ut än när de smög sig på mig..

Det finns mycket kvar att klargöra för mig själv här som sagt. Men två viktiga slutsatser är; Du behöver inte kämpa så hårt längre samt; Det är ok att lita på andra.

Jag lär få jobba vidare på det..man ändrar inte sån´t på en kvart. Men att se sakernas tillstånd är alltid första steget till förändring. Jag är således Tacksam för min Unge Herr Psykolog och hans underfundiga frågor..igen! ; )

När jag väl kom hem - "du ser ut som om du har suttit en timme i en bastu mamma.." säger Dottern rart vid min ankomst och ja, hon hade helt rätt i det..fastän jag verkligen gått just lååångsamt och plockat både hallon och en bukett blommor där på min väg bland tankarna. Men värme är som sagt i n t e  min grej just nu. Sista veckorna har jag, efter ett tips från en vän, börjat läsa på kring underfunktion i sköldkörteln och framförallt kring binjureutmattning. Man kan säga att det är MYCKET som stämmer in på mitt nuvarande skick där.. Alltså försöker jag lära mej mer kring detta nu så jag förstår hur jag skall hjälpa kroppen att läka på bästa sätt. Och jag har en del att kolla upp med min läkare vid nästa besök i slutet av augusti...

Nu REGNAR DET här hos oss..och har så gjort en lång stund faktiskt. Härligt, underbart - skööönt säger jag.. : ) En mycket välbehövlig rensning efter dagar av stekande värme. Så nu skall jag sitta och njuta av smattret på altantaket en stund innan jag sätter mig i tvsoffan och fortsätter foga ihop mina lakansremsor till stora fina nystan som jag har tänkt skall bli en tjock och go´virkad badrumsmatta.. : )

Bamsekram! från en återigen Tankfull Dam <3