Barfota

Det har vänt...!

2012-01-18T19:29:00.000+01:00

To open deeply,
as genuine spiritual life requires,
we need tremendous courage and strength,
a kind of warrior spirit.
But the place for this warrior strength
is in the heart.

— Jack Kornfield

I förra veckan kom vändningen.
Ni vet..när man liksom känner hur något skiftar plats, vrids om..förändras. Djupt där inne.
Det var som att passera igenom ett vändkors.
Jag klev bara igenom.

Jag menar inte att jag helt plötsligt känner är pigg & rask igen.
Eller att kroppen bara började fungera funktionsfritt.
Nepp.
Men jag känner att något har förändrats - att jag har förändrats.
Jag har tagit ett kliv
- rätt ut i förändringens strömvirvlar..

Inte mycket runt omkring har förändrats. Ännu...vill jag tillägga här.
Men allt börjar ju i en själv.
Resten följer.

Varje dag fyller jag på mig själv med uppåt-puffar av olika slag.
Känner efter lite bättre vad jag behöver och försöker sen att ge mig själv det oxå
-både i ögonblicket och för framtiden
Jag tar lite mer hand om mig själv.

Jag har t.ex gått med i något som heter Worlds Biggest Summit
Här finns mycket inspiration att inhämta av alla möjliga typer av människor och professioner!
Små miniföreläsningar och övningar och allmänt klokskap.
Funkar utmärkt just som små uppåt-puffar.. : )
Helt graaaatis och bara att välja de godbitar man känner passar för en just idag.
Jag gillar tanken på att dela vidare.
What goes around - comes around!
<3

I förra veckan började mannen och jag dessutom om med vårt kolhydratfria liv (ja, det kan ju bli intressant att erkänna detta "nederlag" för min Unge Herr Psykolog vid nästa veckas session.. ; ) Hmm?? )
Och jag mår redan bättre i kroppen.
Alla förbättringar emottages tacksamt så - jag är GLAD för detta.. : )

You were born with wings.
Why prefer to crawl through life?

— Rumi ♥

Med drakarna knåpar jag på och faktum är att jag har allt fått ännu ett par beställningar till nu.. tjoho! : )
Att det rullar på såpass bara av mun-mot-mun-metoden tycker jag är ganska häftigt
- och väldigt KUL!
Det stärker mina drömmar om en fortsättning..

Jag har dessutom upptäckt att det just är Drakens år i år 2012 och att jag dessutom är född under ett Drakens år - minsann! Det kan man ju rent symboliskt läsa in en hel del i.. och eftersom jag mår bra av det, så gör jag det.. ; )

Även på FB har jag börjat impregnera mig själv med kloka ord och och vackra bilder.
Jag har gått med i ett flertal nya små kärleksfulla grupper - kära nå´n så mycket rart folk det finns spritt över jorden! Det känns ju förtröstansfullt : )
Jag mår bra av små tänkvärda citat och vackra bilder så det ger mig glädje att se dem dyka upp där på min logg varje dag..som små påminnelser om att jag är en del av den stora helheten.
Och att allt och alla hänger ihop <3

Det här behöver jag då verkligen påminna mig själv om då och då..och jag loooovar att sambon min skulle instämma - säkerligen tämligen rejält.. ; )
Å just nu vill mitt <3 att jag går ner och tar en macka..så då gör jag väl det då.. ; )
-och ja, det ääääär en LCHF-macka, oroas icke!

På återhörande!
Tills dess..
*puss & kram*

Å så vart det ett nytt år då..

2012-01-04T15:56:00.003+01:00

Så här långt emellan blogginläggen har det väl aldrig varit..tror jag? Över tre månader sen jag sist fick knattrat ner några rader alls här - jösses. Man skulle lätt kunna göra ett storstilat nyårslöfte om att blogga ofta och regelbundet! - men nu känner jag ju mig själv hyfsat bra vid det här laget och inser att det kommer att att vara verkningslöst. Och dessutom även stressande.. Nyårslöften är helt enkelt inte min grej numera. Flertalet tidigare misslyckanden har åtminstone lärt mig det.. ; )

Jag får liksom aldrig formulerat något i ord här för att jag inte har något nytt och roligt att komma med..det är mest bara samma knorr, knorr och knorr. Tröttsamt i längden. Vilket faktiskt är en tämligen träffande beskrivning på stora delar av mitt liv just nu känner jag. Inte mycket att trumpeta ut över världen liksom. Jag har inte blivit minsta knop piggare och raskare någonstans sen sist jag skrev. Tyvärr snarare tvärtom. Jag flåsar och får tryck över bröstet vid löjligt små ansträngningar fortfarande (fast jag släpar mig allt till gymmet hyfsat regelbundet ändå..jodå. Jag är en envis liten människa..work through the pain! )

Men nu har jag i alla fall fått träffat på en ny och vettig -samt rolig! : ) - läkares om efter mycket prat så skulle kolla trycket på mig och då utbrister att jag "nog minsann hade ett spanskt temperament!"..*plats för asgarv* Jag?? Frk Filbunke..; ) Han sa att det var snudd på meningslöst att ta trycket på mig och att han inte tänkte tala om för mig vad han hade fått för värde efter tre försök. Istället ville han att jag skulle göra en 24timmars blodtrycksmätning för att få ett mer "pålitligt resultat" sa han. Och visst, why not? Jag vill ju gärna ha en del svar jag med så..vi beslöt oss för detta. När jag gick fick jag dock lurat ur honom vad den lilla mätapparaten hade sagt honom idag och ja, det var..högt. Alltså lovade jag att inte lyssna på detta resultat utan invänta det dygnslånga testet. Detta gjorde jag ett par dagar senare och se det var allt för högt även det..så efter ett långt telefonsamtal med den trevlige doktorn hade han fått mig att gå med på att börja medicinera mot att han lovade att utreda vidare varför trycket och pulsen beter sig som de gör. Jag menar, att bara motverka ett symptom med piller - det gillar jag INTE. Kroppen vill något, då lyssnar man. Dock fattar även jag att det inte är hälsosamt för hjärtat mm om jag ligger på för högt tryck osv -alltså äter jag tämligen samarbetsvilligt mina små vita piller nu sen ett par veckor tillbaka. Det som var bra i sammanhanget var att jag har en bra nattsänkning av både tryck och puls. Det är på dagen och vid minsta ansträngning som de lever rövare..irriterande! Gissningsvis blir det ännu en runda hos kardiologen nu och flera arbetstester mm. Nåja. Bara jag får reda på vad det är så är jag rätt villig att gå med på både det ena och det andra. För jag är så otroligt, sjukt tröööööött på att vara den segaste kvinnan i stan..Två små trappor upp till Textilen och jag flåsar som jag minns att min pappa gjorde varje dag när han kom hem från jobbet (..vi bodde på 3:e våningen..) Sen fick han sin första infarkt. Smack! Man bör som sagt lyssna på sin kropp. Ack ja. Dessutom har jag gått upp ett helt väldigt antal kilon under hösten och ingenting blir bättre på minsta vis av det kan jag meddela! Jag var var tvungen att fråga läkaren om det hela kunde bero på vikten - fast jag VET ju att jag haft de här symptomen med tryck/puls i mer än 2 år till våren osv - men ändå..en sån där hälsovetartyp som jag är ju helt körd i huvudet med alla livsstilsregler och "man borde.." osv. Då säger han lugnt här i luren att "jamen du väger väl ändå inte 140kg eller hur?? Den övervikten du har skall inte ge dylika symptom av den graden, nepp." Och jag kände hur samvetet blev lättare i ett enda slag..Man behöver få hjälp med perspektivet lite då och då! :)

På den textila fronten handlar det mycket om draksömnad just nu - jag har fått ett flertal beställningar och det är så KUL! : ) Jag syr drakfröknar och drakpojkar i olika färgkombinationer och njuter av att hålla på med alla underbara färger och former. Med små, små steg provar jag mig fram mot någon form av framtida verksamhet och jag får nya idéer och tankar mest varje dag. Alltså behöver jag den där berömda orken så jag kan göra slag i saken lite mer på allvar en dag oxå. Hoppas jag.. : ) I Textilverkstan har jag hunnit sy en hoper små grisar och små "gubar" inför jul. Och i förra veckan startade jag upp ett nytt glatt och färgsprakande blomsterbroderi.. : ) Hittade ett lavendelfärgat linnetyg i hyllan och föll som en fura..! En ny kudde blir det nog av det hela till slut. Nu i januari skall det tydligen komma in ett flertal beställningar på väggdekorationer till kommunhuset och då blir det väl applikation som gäller oxå. det är fortfarande roligt att jobba i Textilen. Men det går sannerligen inte framåt med arbetstidsökningen. Nepp. Nu kör jag förutom mina 5 timmar på måndagar och torsdagar även 2 timmar på onsdag fm. Jag är så trött så trött..fast jag tycker det är så kul! Det är irriterande värre. Men jag gör så gott jag kan. Det får liksom räcka.

Nu mina fina raringar, ska jag ta och sätta igång med en fiskgratäng till middag..riktig comfort food tycker jag.. : p

Puss och kram till er allihop! Jag läser allt vad ni skriver, men jag är som sagt en seeeeeeg typ och kommenterar desto mer sällan. Vilket jag ber om överseende med. Ännu ett tag.

Another bump in the road..

2011-09-27T19:57:00.000+02:00

Jaha..nu sitter jag då här igen och skall försöka mig på att sammanfatta var jag befinner mig här i livet just nu..men det är så seeeeeeeeeeeeegt att leva just nu så jag tappar stundtals lusten att knata på..jag tar mig igenom dagarna mest. Tämligen initiativlös och nedrans så trist.

Medan naturen saktar ner och byter till en alltmer färgsprakande skepnad så känner jag mig som om det redan vore november i kropp & själ. Det blir ju liksom aldrig någon vändning på det här livet! Någon käck halleluhja-moment som kommer med ork & kraft att vända skutan rätt igen. 1½ år har jag varit sjukskriven nu (ja, rehabersättning räknas in under sjukpenning). Jag börjar få panik.. Det var inte så här jag hade tänkt mig det hela. Jag tyckte faktiskt (naivt nog..) att jag hade "gjort min del" med de 12 år jag var borta från arbetsliv och annat pga mina bäcken/ryggproblem. Men nu börjar det kännas oroväckande mycket som att de där knappt tio åren som frisk var de goda år jag fick liksom.. Det är inte helt uppbyggeligt att tänka/känna så. Nepp. Så jag gör mitt bästa för att tänka aningens mer positivt, jodå. De allra flesta dagarna håller jag hårt i min röda livstråd och kliver på...steg för steg. Mot framtiden! Då kommer jag att vara en pigg/glad/social/inititivrik/inspirerande människa igen! *yihaa!* Det vore så trivsamt att känna igen sig själv igen. Dessutom mal det med jämna mellanrum i skallen; "i april måste du vara ok igen för då är ersättningen slut för dej.." Man blir ju inte alls stressad av att känna systemet sluta sig över ens huvud. Inte alls..

Svackan just nu har sin förklaring på flera plan. Som jag skrev sist så samlade jag ihop mina mammakrafter och gick med Dottern igenom kärlekssorgen hon hamnade i då pojkvännen sen två år gjorde slut. Hon repar sig bra nu tösen min <3 En månad har gått och hon har fått lite perspektiv.

Så ringer då en mycket ledsen son och berättar att han och hans sambo precis har beslutat sig för att gå skilda vägar. Men hallå..vad händer? Han sitter i sin bil, på väg hem till en kompis för att spendera natten där. Jag känner hur jag rustar mig för ännu en rädda-en-älskad-unge-genom-sorg-och-elände-period. Mammarustningen sätter sig på plats utan att jag ens hinner reflektera och svärdet ligger redo i min hand. Det går på gammal vana. Jag är beredd. Detta är sonen som under flera månader fick hjälp inlagd på psykiatrisk klinik. Inte en chans att jag tänker låta honom glida ner i det svarta hålet igen..

Men redan där i det första samtalet känner jag. Han kommer att klara detta denna gången. Det här är inte som då. Han är självklart ledsen och han behöver oss. Men han kommer inte att falla så långt den här gången. I tanken är jag klar över detta redan då och det känns så skönt.

Sen har jag ändå Den Rosa Elefanten som min följeslagare genom hela veckan. Minns ni den tro? Min rosa elefant? Det är Ångesten jag talar om. Jag tycker att den blir åtminstone något lite trevligare som följeslagare om jag ser den som en rosa elefant..så rubbad är ju jag.. ; ) Ja, nu går hon i alla fall där vid min sida, den rosa elefanten. Stundvis sätter hon sig på mitt bröst och kramar luften ur mig totalt. Hon är ett tämligen krävande sällskap den damen kan jag säga.. Man orkar dåligt med henne i längden. Så fastän jag redan vet att det här kommer att ordna sig den här gången, sonen kommer att gå hel genom det här - så strider alla mina sinnen med minnesbilder och känslor från tidigare. Då var det självmordsförsök och totalt mörker. Den redan så trötta kroppen & själen orkar inte. Jag släcker ner. Gör minsta möjliga. Bortsett från att förståss finnas där på ett lagom avstånd för sonen.

Förra onsdagen var vi på studiebesök i Borås med Textilen och det var så himla roligt och så väldans inspirerande! De broderade gobelängerna var heeeeelt fantastiska och jag rekommenderar alla som får chansen att gå och se dem! (Jag har länkar på FB och är för lat för att göra det här och nu igen..) Vi var 6 kvinnor som åkte ihop och hade en fin dag. Redan vid lunch var jag sååå trött. Jag försökte gå och strosa mer för mig själv och det funkar bra i detta sällskap. Alla har sina ok att bära och förstår. Det är skönt. Det blev en heldag som avslutades med ett stopp i en fantastiskt rolig, och för mig ny, tygaffär, Stoff & Stil. Jag strosade runt bland alla dessa underbara material och orkade inte engagera mig i något. Men konstaterade att jag absolut skall dit igen en något piggare dag - för där fanns MYCKET kul. Fick med mig en paket resår och en knallrosa trikåstuv med vita prickar (49:-.. : ) - perfekt för nya pyjamasbyxor. När jag väl kom hem ramlade jag ner i soffan för resten av kvällen och hjärnan kändes som om den var inlindad i en våt ullmössa.

Sedan dess har jag varit sån här. Otroligt trött. Ullmössan fortfarande på plats över hjärnan. Känns som om jag har backat flera månader tillbaka i min "rehabilitering". Mindre kul. Men ytterligare en påminnelse om hur nedrans, trist och tråkigt skör jag är numera. Jag klär på mig rustningen och strider när jag behöver - något annat finns liksom inte - men sen är jag verkligen SLUTKÖRD och det tar en hel nedrans evighet att försöka samla ihop de små styrkorna igen.Det är så dj-a tråkigt. Men det är nu så det är. Alltså har jag återigen retirerat och krupit in i min håla i ensamheten för att slicka mina sår nu igen. Det är nödvändigt för ett tag.

Men hys hopp raringarna mina. Jag kommer lär återvända.
Och jag spenderar faktiskt timvis med att klippa mina tygremsor..Det är monotont värre och himla rogivande.

Puss på er.

Sensommar, en mjuk liten drake och en mycket ledsen unge..

2011-08-30T13:28:00.002+02:00

Hur svårt kan det egentligen vara att knåpa ihop ett blogginlägg???
Ursvårt just nu verkar det som.
*suck*
Men jag gör ett litet försök.

Sommaren har hunnit bli till sensommar sen jag skrev sist. Min favoritårstid alla kategorier.
Naturen börjar så sakteliga varva ner..allt mognar och tempot skruvas från solig högsommartakt till ett mer tillåtande långsamt tempo. I alla fall för mig som inte längre har en endaste unge inom någon del av vårt skolsystem. För första gången på 20 år..ingen som skall bogseras igenom ett stelt, likriktat skolsystem som sorterar ut dem som "inte följer mallen" - *huuuuuurrra!*

Jag är något splittrad i tanken idag känner jag. Har en dotter som genomlider hjärtesorg just nu. Igår gjorde pojkvännen sen två år plötsligt slut. Kärlekens baksida gör ONT och mycket vi måste ta oss igenom i livet känns i stunden totalt obegripligt.. Idag mammar jag henne så gott jag kan här <3 Hon sover just nu. Alltså damp jag ner här en stund..

Sen sist har det skett rätt mycket inombords känner jag. En del jobbigt att ta i, men ändå känns det bra. Jag har kommit en bit längre nu känner jag. På livets stig.

Nu spenderar jag varje måndag och torsdag 5 timmar i Textilverkstan för att arbetsträna. Det är en verksamhet jag har valt själv, med en handledare som jag tidigare haft som kollega. Jag gillar både henne och verksamheten i sig skarpt och det känns BRA att ha fått börja pröva sig fram här. Alla som börjar i verksamheten startar med att sy ett mjukisdjur efter eget val - alltså har jag nu snart knåpat ihop en turkos-blå drake enligt Kalikåmodell.. : ) Det är säkerligen minst 20 år sedan jag pysslade med dylika syuppdrag och det är ROLIGT..japp. Jag var allt lite oförberedd på hur himla trött jag blir av mina timmar i denna härliga miljö dock.. men jag får bara acceptera läget. Var hos min läkare i förra veckan och hon poängterade noga att "det tar tiiiid..." fortfarande. Jaja..jag vet. Och så propsade hon på att jag absolut skulle respektera mina gränser och känna efter. Blir jag trött när jag är i textilverkstan; ta på lurarna och stäng ute alla ljud en stund. Hon vet att jag alltid tar till min talbok som "blockad" när omvärlden tränger sig på lite för mycket för att jag skall orka med.. T.ex åker jag alltid buss med lurar på. Det är såååå skönt. Hon poängterade oxå noga att "inte ens fundera på att gå upp i tid förrän efter minst 6-8 veckor på en nivå". Ok. Sån´t behöver jag höra. Speciellt som jag även haft möte med AF/FK och de i all välmening påpekade att "det är ju bra att du är igång nu och känn ingen som helst press"..men "i april måste du fungera fullt ut igen för då finns det ingen sjukpenning/ersättning kvar att hämta".. Dom är sannerligen ett pedagogiskt släkte som vet hur man framför budskap på bästa sätt..Jaja. Jag kan liksom inte göra mycket mer än det jag gör nu så..så jag tar en vecka i taget. Så får vi se var jag hamnar.

Men det verkar oxå som om arbetsprövandet i Textilverkstan funkar som jag hade hoppats, dvs att jag får igång min egen kreativitet när jag nu får chansen att "puttas igång" av en duktig handledare och en stimulerande kreativ miljö. Hemma har jag nu fått pippi (ja, jag erkänner..sambon bara ler och skakar på huvudet när han ser mej gå loss på ett gammalt lakan eller t-shirt numera.. ; ) ) på att riva remsor och virka mattor och korgar i olika storlekar.. Jag är nu inne på min tredje matta och den tänker jag skall bli större än de två badrumsmattor jag har knåpat ihop innan. Den här skall få ligga på golvet i syrummet och tja..vi får väl se hur stor den blir. Beroende på lust och ork. Det blir tungt att virka ju större det blir..men det är ack så svårt att sluta.. ; )

Den första badrumsmattan växer fram..

Nu skall jag ta och masa mig ut till köket och få till lite middag som jag tror att jag kanske kan lura i dottern när hon vaknar.. Någon smarrig kycklingpasta tror jag att vi skall satsa på..och så tar vi ut en bit kardemummakaka ur frysen och har på lut.. Mamman går igång igen! Och skickar hon skickar Stora KRAMAR till er alla tills nästa gång <3

Äpplekräm..

2011-08-03T20:14:00.001+02:00

..vid svärfars sommarstuga finns en liten stig i den vackra skogen

som är kantad med upphängda små visdomsord

- en sån himlans BRA idé!

Äpplekräm - är minsann en sann glädje i livet! Och jag har alldeles nyligen beslutat mig för att försöka programmera om mitt ätande från "uteslutande" till "berikande".. Jag väljer lust & glädje (precis som Kay Pollack uppmanade oss att göra i en bok jag minns att jag tyckte om för ett par år sen..). Vad menar jag då med det tro? Tja..jag är inte riktigt helt klar över alla detaljerna kring genomförandet av detta ännu, det pågår fortfarande ett klurande inom mig just nu.. Men huvudtanken är att det är dags, banne mig hög tid!, att försöka avdramatisera ätandet i mitt liv. Att ge mig själv lov att njuuuta av att äta.. Jag menar, jag VET ju vid det här laget i huvudsak vad jag MÅR BRA AV att äta - då bygger jag en bas, ett vardagsliv, av detta. Sen kommer Guldkanten till då jag känner ett behov av den. Måhända varje dag, måhända på helgerna..? Och bara jag skriver det här så ser jag att jag ju lik förbannat försöker skapa en struktur att hålla mig i..regler/ordning/kontroll : / Hmm..som sagt; det pågår ett klurande där inom mig ännu.. Men, gott folk! Jag kanske skall ta och berätta om vändpunkten, dvs hur jag upptäckte att äpplekräm - som jag alltid älskat! - plötsligt hade blivit något jag förnekade mig.. (Ni hör ju själva hur rubbat det låter?? Beware of the äpplekräm liksom.. kära nån så fel man kan hamna här i livet..)

I förra veckan var jag på samtal hos min Unge Herr Psykolog igen. Det första efter semesterveckorna. Vi pratade om allt möjligt, vad som hade hänt och känts under veckorna som gått sen vi sågs sist typ..och jag berättade då om allt vi hade proppat i oss under semestern och hur dj-a dåligt jag mådde av att jag hade gått upp 3,5kg och hur irriterad jag blev på mig själv för att jag kände så - för vad i herrans namn är egentligen 3,5kg?? Inte mycket att må dåligt av i alla fall..inte ens om man lägger dem till de ytterligare runt 15kg för mycket som jag redan släpar runt på. Nä. Faktiskt inte ens då. Om man tänker efter lite på djupet.

Så meddelade jag honom att nu kändes det ändå som att vi hade "tagit tag i saken igen" i och med att vi återgått till LCHF-ätandet i veckan och att det "nog nu skulle bli ordning på saker och ting" igen. Vi pratade om mina "gamla viktspöken" - som jag själv kallar mina tankar av mer eländig natur då det gäller min vikt, mina kompanjoner genom mest hela livet kom jag fram till där jag satt och kände in (vilket man ju faktiskt ska göra just hos psykologen..; ) Så säger mannen framför mig; "frånsett ditt självpåtagna kolhydratsförbud,har du några fler förbud som styr dig i ditt liv?" Que?? Förbud? Jag?? Jag har väl inga förbud som styr mig..? "Nja, nu ser jag ju inte direkt på LCHF som ett förbud.." börjar jag förklara.. "Nej, du ser det helt säkert som en väg mot hälsa" säger han med ett litet leende på läpparna. "Ja..det gör jag nog faktiskt.." säger jag. "Förbud är inte ett ord jag gillar alls.." förtydligar jag samtidigt som jag grubblar på hans fråga - har jag verkligen några förbud i mitt liv som styr mig?? Jag kommer inte på något. Faktiskt inte ett endaste ett. Men jag känner att frågan planteras där i mitt inre.. Den biter sig fast.Alltså finns det något att rota fram där inne..

Så fort jag kommit ut från mitt samtal så kluddar jag raskt ner hans fråga i mitt alltid närvarande block för tankar & känslor att fundera vidare på. Sen lyckas jag missa bussen på det mest klantiga vis (som jag inte ens orkar försöka beskriva här..men Dottern hade rätt rooooligt när jag senare förklarade för henne om min busseskapad..) - jag finner mig därför strax promenerande de 4 km hem i 28 graders värme.. Jag beslutar på stört att det blir till att vandra långsamt och stanna till där det känns som en bra idé, no pressure alltså. För jag fixar INTE värme särdeles bra just nu..

Frågan finns fortfarande närvarande där i mitt inre där jag går..och jag vänder och vrider på den..förbud..har jag sådana tro? Njae..vad skulle det kunna vara..? Så smack! sitter svaret där bara. Ett fullständigt allomfattande förbud dyker plötsligt upp i min skalle - för att genast följas av ett kompletterande lika tungt vägande förbud.. *Suck* Självfallet är det så. Att jag inte har sett det förut?? Jag har förbjudit mig själv att vara svag. Jag har förbjudit mig själv att inte orka. Insikten känns i hela mig. Så är det. Jag måste stanna och krafsa ner min slutsats i blocket.. För det här behöver jag i sanning klura vidare på - och; göra någonting åt.

Sedan dess har jag kommit fram till rätt mycket kring varför jag har skaffat mig dessa förbud som kompanjoner i livet. De har faktiskt varit livsstrategier som har smugit sig på mig av ren nödvändighet. För överlevnad. Men så mår jag ju som jag gör nu oxå..och måste nu skiljas från dessa två som det faktiskt inte längre finns behov av i mitt liv. Livet ser numera annorlunda ut än när de smög sig på mig..

Det finns mycket kvar att klargöra för mig själv här som sagt. Men två viktiga slutsatser är; Du behöver inte kämpa så hårt längre samt; Det är ok att lita på andra.

Jag lär få jobba vidare på det..man ändrar inte sån´t på en kvart. Men att se sakernas tillstånd är alltid första steget till förändring. Jag är således Tacksam för min Unge Herr Psykolog och hans underfundiga frågor..igen! ; )

När jag väl kom hem - "du ser ut som om du har suttit en timme i en bastu mamma.." säger Dottern rart vid min ankomst och ja, hon hade helt rätt i det..fastän jag verkligen gått just lååångsamt och plockat både hallon och en bukett blommor där på min väg bland tankarna. Men värme är som sagt i n t e min grej just nu. Sista veckorna har jag, efter ett tips från en vän, börjat läsa på kring underfunktion i sköldkörteln och framförallt kring binjureutmattning. Man kan säga att det är MYCKET som stämmer in på mitt nuvarande skick där.. Alltså försöker jag lära mej mer kring detta nu så jag förstår hur jag skall hjälpa kroppen att läka på bästa sätt. Och jag har en del att kolla upp med min läkare vid nästa besök i slutet av augusti...

Nu REGNAR DET här hos oss..och har så gjort en lång stund faktiskt. Härligt, underbart - skööönt säger jag.. : ) En mycket välbehövlig rensning efter dagar av stekande värme. Så nu skall jag sitta och njuta av smattret på altantaket en stund innan jag sätter mig i tvsoffan och fortsätter foga ihop mina lakansremsor till stora fina nystan som jag har tänkt skall bli en tjock och go´virkad badrumsmatta.. : )

Bamsekram! från en återigen Tankfull Dam <3

Tankar från en semester..

2011-07-17T11:37:00.002+02:00

…inte en susning till internetuppkoppling i sikte här inte..nepp. Jag blir galen! Således sitter jag nu här i trädgården hos svärfar i Västervik och knåpar ihop ett blogginlägg i Word för senare förflyttning in på bloggen.. Tänk att man (jag!) blivit så bortklemad med internettillgång att jag får abstinens efter ett par dagar utan vettig uppkoppling.. ! Men det är faktiskt betydligt lättare att avstå ifrån nätet hemmavid när man k a n använda sig av det – än att sitta någonstans där man bara inte kommer åt det! Slutsatsen blir således att det alltid är en smula trevligare att avstå från något frivilligt, än av tvång.

Jag tror att jag skall försöka tänka så i nästa vecka när vi skall återgå till vettigare matvanor och mer träning igen..att jag då avstår frivilligt menar jag.. För att avstå ifrån både det ena och det andra är det banne mig hög tid för snart..som vi semesterfroooooooossar.. På det mesta. Har t.ex. fått en ny snacksfavorit; Cheez Twisterz från OLW – ooooh, så goda! Helt livsfarliga. Man äter tills man mår illa. Himla inte bra.. Godis köpte jag också en big bag av innan vi for iväg tvärs över landet och den påsen räckte minsann ända till igår trots dagligt idisslande..så ja, den var tämligen rejäl. Vin och goda groggar, jomenvisst..mest varje dag. Just nu står en gin & lemon (idag förstärkt av en slurk fläderjuice – god idé!) bredvid mig här på bordet. Igår kväll hinkade jag (nåja..) cola med mörk rom till den mäkta goda hamburgaren som serverades på Harrys. Och till det; underbara maffiga stora pommes frites.. med flingsalt. Semesterliv blir lätt tämligen ohejdat ätande och drickande för vår del. Inte så att vi dräller omkring berusade för jämnan, nädå. Men när bilen är parkerad för dagen intages gärna något gott att dricka. I den mängd som känns lagom för dagen. Och som passar tillfället och/eller dagens valda maträtt. (Och till vår fördel skall nämnas att vi faktiskt promenerade både ner till stan och hem igen i går natt! I lagom takt förvisso, vem vill komma fram svettig när man skall ut och trivas bland turisthorderna under Visfestivalen?? Men det tog i alla fall en trekvart, enkel väg.. ; )

Och så fikar vi också förståss. Gärna varje dag. Igår var vi på Gränsö Slottscafé här i Västervik – ett fantastiskt trivsamt ställe som rekommenderas varmt! Jag avnjöt en mäkta mumsig morotskaka och sambon min en bit jordgubbstårta täckt med len och smaskig chokladmousse. Så satt vi där under de susande ekarna och njöt av solsken och vindar och blånande fjärdar och hade det GOTT i största allmänhet (vilket kändes som en fröjd efter att ha ätit lunch med svärmor – eller snarare svårmor som CW så klokt har döpt om sin till! Det här är definitivt en sådan trilskande modell..vilket givetvis är speciellt trist och tråkigt för sambon min då ingen vill ha en svår mor..*grr*) Men där satt vi alltså i godan ro och försökte finna lite ny inre frid…och så kikade vi ner över de klart och tydligt växande magarna våra..och konstaterade krasst att det banne mig är tur att vi åker hemåt igen imorgon söndag för nu haver vi fullständigt tappat vett & sans och därmed även balansen.. Nu har vi återigen semestrat med all inclusive koncept.. Vi är tämligen lika där mannen och jag. Släpper taget om vettiga vanor lite i taget och sen går det raskt undan ner i det bekväma, njutningsfulla livet och frossar iväg.. Så, nu är det sålunda dags för ordning och reda och en mage som både fungerar, trivs och k r y m p e r igen.. ; ) I bästa fall går det lika smidigt och lätt som det gjorde när vi "startade om" sist.. ; )

Så var det juli..

2011-07-07T15:40:00.000+02:00

Morgon på altanen igen..man får passa på de där varma morgnarna. Både att hänga ut tvätten och att frukostera i lugn och ro här i däckstolen..Stanna kvar i de trivsamma stunderna. Bunkra både lugn & energi. Jag är något bättre på det nu, faktiskt! Men det är fortfarande lätt att låta sig störas av andra..När Mannen var på sitt allra som mest rastlösa humör igår t.ex, medan jag själv var vaaaaarm och inte ville göra ett endaste dugg - då var det ytterligt svårt att bara parkera sig där i skuggan under parasollet och ta det med ro..medan han ilade omkring irriterat med gräsklippare, hammare och gud vet vad i högsta hugg..genomsvettig och som sagt, irriterad. När jag påpekade att man faktiskt inte behövde göra något - för det var som sagt vaaaaarmt..då sa han bara att "när jag nu ändå ÄR varm så kan jag ju lika gärna GÖRA något.." Och så fick jag en ilsken blick som sa att det borde minsann jag ta och göra oxå. Men nepp. Om jag inte orkar, så orkar jag inte. Jag försöker ju för fasen att lära mig LYSSNA på den här kroppen & själen jag har - och den signalerade tämligen högljutt - viiiiiiila...i skuggan. Alltså gjorde jag det. Det var bara att låta Mannen bli av med sin rastlöshet på egen hand.. ; ) Man har olika tempo vissa dagar helt enkelt.

Tja..vad har hänt sen sist då tro? Ja, vi har ju varit iväg ett par dagar med bilen och vårt lilla tält. Vi körde tvärs över landet igen och stannade första natten vid en helmysig liten camping i Figgeholm, strax norr om Oskarshamn. Precis vid vattnet slog vi upp vårt tält och sen sov vi gott hela natten innan morgonsolen väckte oss till en ny dag. Frukost i campingstolar är inte det minsta fel det heller..med lugna, morgonsömniga medcampare som stillsamt rör sig här och var i omgivningen får dagen en vilsam start.

Vi fick spenderat en mäkta trivsam afton i ett soldränkt Oskarshamn med goda vänner och mycket mat & prat och sen sov vi så gott i den lånade lilla lägenheten att vi vaknade senare än jag kan minnas..och vi som hade både vänner och framdukade frukost som väntade på oss! Oops..Det blev till att kasta sig in i duschen och packa ihop oss kvickt.. ; )

Sen for vi vidare till underbara Öland där vi till slut hittade en alldeles perfekt plats i enskildhet vid havet. Satt i solnedgången efter inmundigad grillad mat med varsin grogg och reprisen av Sommar på den lilla radion..Life is good vissa dagar!

Vi for sedan vidare ner längs ostkusten genom Blekinge och Skåne och stannade till där vi hade lust. Sista natten spenderade vi på en välordnad camping i Mölle på Kullahalvön. Mitt i natten började det regna och regna...och regna. Jag sov gott med smattret på tälttaket. Men det var något mindre mysigt på morgonen när det fortfarande regnade och man var tvungen att ta sig ut ur tältet då "naturen kallade".. : / Mannen gick iväg till områdets kök för att värma vatten till te/kaffe medan jag roddade fram frukost inne i tältet. Blöööt kom han tillbaka och meddelade att man minsann inte kunde värma vatten där om man inte hade med sig en egen kastrull..*suck* Han klämde på vårt lilla stormkök och fixade vatten ändå - så mycket blötare kunde han liksom inte bli ändå sa han..och utan kaffe kan han i n t e starta dagen.. ;)

När himlen gjorde ett tillfälligt uppehåll från vattenvräkande så packade vi ihop oss och kom oss iväg igen. Dagens första punkt var att lämna in hästarna (ja, vi säger så.. ; ) och sen tog vi en trivsam fika hos Systrarna Lundgren på Skäret. Ett ställe att rekommendera!

Fast beställ inte te där...det var det dyraste stället jag någonsin druckit te på..48:-! Förvisso fick jag en hel liten kanna med te, men den fick jag ju knappast hällt i mig..Och även om jag hade lyckats med det så inte fasen var det priset realistiskt..Icke! Mannen gav hälften för sin kaffe latte.. *ja, jag blev lite irriterad där faktiskt, det medges* Men annars - ett helmysigt ställe med mäkta smaskiga mackor, bakverk och annat!

Vi tog oss hemåt uppför kusten och framåt aftonen var vi på hemmaplan igen - inte så dumt alls det heller! Det är konstigt att det kan vara så trevligt att komma hem när man har varit borta ett par dagar..Man ser liksom allt med lite nya ögon...och den egna sängen är ändå bäst.. ;)

Jag har förresten försökt mig på att göra fler "flikar" här på bloggen. Tänkte att jag skulle ha fler avdelningar liksom. Kunna dela upp innehållet lite bättre osv. Men jag får inte riktigt kläm på ifall ni ser om jag lägger till nytt under andra flikar än den här på "startsidan"...? Dessutom hajjar jag inte riktigt hur det funkar än..jag menar; jag vill ju lägga till nya inlägg där (under de nya flikarna) precis som jag gör här ( i den "vanliga" bloggen) - men det verkar som om jag bara kan lägga till nytt genom att fortsätta skriva i det tidigare inlägget..om ni förstår? Om jag har lagt in ett foto under fliken "Sparade ögonblick" så kan jag inte göra ett nytt inlägg med ett nytt foto - utan måste klistra in det i samma inlägg.. Och då blir det ju omöjligt att se att det skett en uppdatering där,eller? Dessutom lade jag till en kommentarsfunktion på alla de nya flikarna - men hur funkar det om det inte syns som nya inlägg utan bara ett endaste långt inlägg...?? *suck* Jag blir så trött på mig själv när jag inte orkar rota rätt på lösningarna till klurigheterna - för nog måste de väl finnas?? Eller är det meningen att man bara skall ha en "huvudsida" -dvs. "startsidan", och sen bara lite fast text, kanske en presentation av sig själv eller så, under någon annan flik? Men jag vill ha en levande kommunikation under ALLA flikar jag valt att göra! Är det någon som vet hur man får till det??

Jag får sätta mig och surfa runt och kolla lite hur alla andra har det.. Det är säkerligen bara jag och min sega hjärna som inte orkar begripa hur man skall få till det så att det blir som jag VILL HA DET.. Men tips emottages tacksamt! ; )

På söndag får vi besök från andra sidan Atlanten. Svärdottern och äldste sonen min har just nu besök av hennes mamma, mormor och kusin från Kalifornien. I helgen är det alltså meningen att de skall komma upp hit till oss på lite mat och prat - vi har ju aldrig setts tidigare så det skall bli spännande. Jag har roddat ihop alla ungarna och min lilla moder oxå, the more the merrier som svärdottern själv sa.. ; ) Lite nervösa är vi nog hela bunten..men det kommer säkert att bli en trevlig dag ihop! Förstår att det blir gott för dem att få se hur hon har det här i sitt nya hemland, vilka som ingår i hennes nya liv osv. Det hade då jag velat veta om någon av mina älsklingar hade bytt sitt liv här mot ett i främmande land... <3 Gissningsvis går luften ur mig rätt bra sen på kvällen när dagen är över...puuuuuuuuuuuuuuh. Well done dear! Jodå. Det kommer säkert att gå bra.. ; )

Nu har molnen brett ut sig över hela himlen och det väntade regnet kan anas i fjärran. Kanske är det dags att fundera på om dagen skall användas till något speciellt..kanske en promenad i skogen?? ..så att inte den där Rastlösa Mannen tittar fram igen.. ; )

Sommarsemestriga KRAMAR kommer här <3 <3 <3

Sommarmorgon på altanen..

2011-06-16T09:56:00.004+02:00

Mina röda vallmo har nu blommat över för säsongen.
Underbart är kort
- men lik fullt just underbart..
Det gäller att försöka njuta av nuet.
Vips - så är det över..

Man ser inte särdeles bra på skärmen här ute i solen.. Fastän jag har dragit upp den till max i ljusstyrka så ser jag mest reflektionen av mig själv där i skärmen.
Fast jag försöker att inte se mig.
För jag är inte så pigg på det idag. Att se just mig.
Detta är en sån där dag när man bör hålla sig borta från speglar och bara ta sig igenom på smidigaste sätt. Inte en dag för självrannsakning. Varken yttre eller inre.
Nepp.
Då finns risk för rejälare dikeskörning.
Jag är så s j u k t trött på att vara trött -överallt.
Jag vill vara pigg & social igen!

Det känns som om Livet bara står och stampar runt omkring mej.
Eller rättare sagt som om JAG står och stampar..inte kommer loss. Inte "kommer igång" som den käcka handläggaren på AF formulerade det. Jag får liksom inte tummen ur när det gäller något känns det som..Inte ens när det gäller att vila kan jag ägna mig fullt ut åt det. Jag sitter mest där och känner att jag minsann b o r d e en hel massa saker istället för att just vila då..

Jag läser bloggar och surfar runt bland alla dessa fantastiskt kreativa människor som finns och blir än mer stressad över att j a g inte kommer mig för att få till något alls av alla dessa idéer som nu ändå börjar poppa upp i mitt huvud.
Jag samlar inspiration i mappar och skriver ner de idéer som kommer till mig
- men får jag verkligen g j o r t något av dem sedan??
Nepp.
*suck*

Jag drömmer om att flytta ut på landet och leva ett enklare liv... Att bli slängd åt konsthantverkarhållet och försörja mig i lagom grad på skrivjobb och eget skapande.
Jojo..
Det finns ju liksom inget som hindrar mig från att sätta igång med det där skapandet redan nu då.. Faktiskt tror jag t.o.m att det vore riktigt BRA för mig själv om jag gjorde just det.
Satte igång och skapade.
Men det är svårt att ta sig i den kreativa kragen..kanske borde jag sy mig en ny??

Jag vet att jag har kört i diket just nu.
Igen.
Det händer ju då och då och därför vet jag oxå att jag brukar ta mig upp på vägen igen så småningom.
Tålamod - Tillit - Vila
Jag försöker hålla mig i de orden från ovan.
Ibland går det bra.
Ibland mindre.

Fortfarande har jag så nedrans tunn hud.
"Hon är inte så stark som hon vill ge sken av" som min arbetsterapeut formulerade sig när hon pratade vett med handläggaren på AF och fick honom att tagga ner en smula.
Det gjorde ont att höra den formuleringen.

Jag ÄR en stark människa.
Men oxå en tunnhudad typ.
Jag ser ingen motsättning i det.
Men just nu har jag tagit en nödvändigt paus i livet.
Läkning pågår.

Därför gör det mej ont att vi måste etikettera människor jämt och ständigt.
Etiketter stämmer stämmer ytterligt sällan med h e l a människan.
Och dessutom ser man inte var i livet den människan står just nu.
Dvs om det är människan eller livsomständigheterna som är "problemet".

Man kan ta min äldsta son som ett exempel.
Eftersom samhället har gett honom en diagnos, Aspergers Syndrom, så har han i allra högsta grad fått en etikett klistrad i pannan som står för vissa kriterier; han förväntas fungera si eller så som människa. Så ytterligt korkat..
För oss som känner honom väl är det ytterligt tydligt att han är - precis som vi alla! - väldigt beroende av de yttre omständigheterna i sitt liv.

Är han i "fel" omgivningar funkar han inte överhuvudtaget och kan inte företa sig en vettig sak.
Är han i "rätt" omgivning funkar han istället minst 200% och uträttar därmed otroligt mycket mer än vad vi "normalstörda" någonsin gör!
Eftersom vi är så himlans splittrade i tanken..

Funktionshinder..
Smaka på det ordet en stund.
Vad f-n är egentligen det??
Ett hinder för vem då?
Personen själv - eller oss runt omkring? För samhället?
Det finns mycket att fundera på här i livet.

Själv tycker jag nu att sonen faktiskt reagerar mycket sundare än många andra av oss.
Hans person tillåter honom helt enkelt inte att fungera under omständigheter andra än de som passar honom rätt väl.
Vi andra kör över oss själva mest ständigt och jämt.
Är så flexibla och anpassningsbara att våra gränser till slut helt har suddats ut.

Inte minst är jag ett exempel på detta.
Jo då.
Den töjbara människan!
Tills elasticiteten tar slut och bandet brister..

Och nu finner jag mig allt som oftast fungera just som sonen.
Kroppen/hjärnan reagerar direkt vid stressorer och kräver att jag avlägsnar mig kvickast möjligt från det som stör och upprör.
Kroppen har tagit över
-eftersom jag inte har lyssnat.

Och vet ni vad?
När jag så småningom kommer ut i arbetslivet igen, då kan jag få lönebidrag.
Man kan få ta del av mig riktigt billigt.
För jag har fått en ny etikett.
På den står det; Psykiskt funktionshinder
Kan man tänka sig..
Den utmattade kroppen/knoppen reagerar precis som den skall
och samhället väljer att kalla det för ett funktionshinder.

Jag orkar inte ens bli arg längre.
Men jag blir ledsen. Det blir jag.
Över att vi inte kommit längre än så här.
År 2011

Jag skall nog ta och gå en runda i trädgården och plocka en bukett sommarblomster..
Det blir jag GLAD av.
Och det är som sagt bäst att försöka ta vara på alla de där små ögonblicken.
Av stunden här & nu.

((Kram)) kommer här!

On a roller coaster ride...mot sommaren..

2011-06-02T07:17:00.000+02:00

Det hällregnar ute.
Mycket välbehövligt..vatten sköljer rent och spolar bort.
Vatten ger liv och kraft åt det som växer.
Och det är det mycket som gör just nu...växer.
Både på insidan av mig & ute i trädgården.

Somliga dagar är av det trivsamma slaget.
Jag träffar dem jag tycker om och omges av glädje och energi. Och även om jag fortfarande är väldigt trött efteråt så har jag fått med mig ny kraft, inspiration och lust.
Viktiga ingredienser för att ta vidare steg framåt i livet.
Tacksamt tar jag emot alla sådana dagar.

Andra dagar är av det tunnhudade slaget och jag vill helst vara ifred.
Bara vara för mig själv.
Jag har fortfarande så mycket som poppar upp där inuti mig.
Sån´t som jag måste ta tag i känna in.
Gå igenom och sluta fred med.
För det du har varit med om lämnar dig aldrig.
Det formar dig och blir slutligen till en del av den du är.
Om du låter det.
Jag jobbar på det nu. Bit för bit.
Att låta mina erfarenheter ta sin rätta plats inom mig.
Och jag är tacksam även för dessa dagar.

2 juni!

Och nu är det plötsligt en helt ny dag - i samma inlägg! - och inte regnar det heller.. ; )
Ja, jag blev alltså inte klar med ovanstående utan sparade det i utkast och nu kan jag inte få bort datumet i titeln för blogginlägget och inte orkar jag leta efter en lösning heller.. ni får helt enkelt ta att jag klämmer ihop mina tankar i samma inlägg! ; )

Just nu sitter jag parkerad på passagerarsätet i bilen bredvid sambon som kör oss tvärs över landet för ett besök hos svärfar och hans sambo över långhelgen.
Köket i sommarstugan behöver bytas ut och byggas om och här kommer vi och hjälper till.
Svärfar är numera lite för gammal för att fixa dylika ting på egen hand.
Ja, jag har redan beslutat att jag skall hålla mig utanför de arbetande i köket.
Det blir så mycket lugnare att ägna mina dagar åt att måla sydsidan på huset istället..samt att sitta under en parasoll med mitt broderi eller en god bok.
För jag behöver komma ner lite i varv efter sista tidens rassel kring husets student - som igår firades nöjd och glad och allt gick bra och ingen bröt ihop eller blev för full eller sa fula saker till någon eller..nå´t. Vilket man faktiskt inte riktigt kan vara vara säker på när man sammanför helt olika världar på en plats i den gamla världen. Dvs hemma i mitt hus.
Men som sagt; allt gick bra!
Och solen sken..Stort Tack för det!
Det mesta blir lite lättare när solen skiner.

Nu har jag fått lugnande besked från min käcka handläggare på AF och jag kan därmed andas lättare igen..puuuuh..Skönt. Det är absolut min arbetsterapeuts förtjänst att han plötsligt lät både spak och trevlig i luren när han ringde igen i förra veckan. Nu gick han villigt med på att jag börjar arbetsträna på 25% i den textilverkstad som jag själv har valt och fixat kontakten med. Plötsligt var det heeeeelt lugnt att jag inte börjar förrän i augusti...inte ett ord till om att jag "behöver komma ut" och "börja komma igång" och alla de där flosklerna som han har fått ur sig innan. Halleluhja! Nu hette det istället att det var bra att jag "fick god tid på mig för att ställa in mig på att börja arbetsträna". Tack.
För det är ju inte direkt så att jag inte "är i åtgärd" som det så vackert heter redan nu - för det är jag. Både med arbetsterapeuten, psykologen, stressmedicinska och min fysiska och mentala träning. Så det så.. Jag jobbar fortfarande på att skynda låååångsaaaamt...

Attans så trist det är att sitta bredvid när någon annan kör bil..Fast å andra sidan är jag inte i skick att köra bil idag. Jag är tämligen slut i knoppen efter gårdagen. Och då hör man inte hemma bakom ratten..nepp.
Snart är det dags för matpaus.
Det känns som en trivsam idé, jag börjar helt klart bli hungrig.
Med LCHF´andet går det si så där just nu igen.
Vi är hyfsat ordentliga på vardagarna men å andra sidan har helgernas mer fria matschema liksom spillt över på fler dagar och dessutom blivit lite mer fritt än vad som tanken kanske var från början..Dvs avstegen blir fler och större.
Dags att skärpa till sig lite igen ?

Känns som en något splittrad och spretig blogg detta.
Men det ÄR ju i alla fall en blogg - vilket inte är så tokigt med tanke på att det är en hel månad sen det senaste inlägget..jösses. Och jag skall kalla mej för en skrivande person.. : /

Plottrig..

2011-05-03T20:32:00.003+02:00

..inuti. Jo. Jag känner mig faktiskt tämligen plottrig inuti just nu. Somligt känns obekvämt och jobbigt, somligt lite läskigt att ta tag i och annat lite kul att gå igång med.. Multitasking skulle man kanske kalla det istället? Låter liksom lite mer samtida.. ; ) Nåväl. Lätt rörig är jag i vilket fall just nu. Och när jag är rörig inuti så är jag oftast oxå väldigt tunnhudad. Alltså är jag inte social så det stör just nu..orken ransoneras till det nödvändigaste samt till att fylla på med sån´t jag bliver GLADARE av. Det är viktigt : )

Jag var på möte med AF igår - det faller klart under kategorin "obekvämt och jobbigt"...fy så jag avskyr myndigheter och deras system...Jag vill vara FRI - och få bestämma själv! Jag lär få passa mig så jag inte friskskriver mig själv för fort bara för att bli av med dem..det har hänt förr kan man säga..TÅLAMOD jobbar jag således på när det gäller detta område. Samt att hitta egna vägar till hållbar försörjning..(bestämma själv alltså.. ; ) Jag lär återkomma till FK/AF och deras planer för min del. Dock icke idag - för jag har ingen ordning på de tankarna än. Nepp.

Sen går jag fortsatt till min Unge Herr Psykolog varannan vecka och min Konstfulla (Arbets)Terapeut den andra. Det Inre Arbetet pågår för fullt - vilket faller delvis under området "läskigt att ta tag i" då.. Det känns som om vi börjar se & känna på både det ena och det andra nu när vi har kommit en bit på vägen. Somligt är inte alls kul att ta i igen..och somligt blir liksom till "aha!" inne i skallen - och så föll ännu en pusselbit på plats. Vilket är bra. Mönstren syns tydligare ju större pusslet blir. Och synliga mönster blir lättare att förändra, om man vill. Jag jobbar på..

Veckans absoluta ToppNyhet på glädjetoppen är att äldsta sonen nu har skrivit på pappren och har ett fast JOBB!!! Äntligen.. : ) Han är sååå värd det. Och det känns otroligt bra att någon verkligen s e r honom och hans potential. För han är så duktig på det han gör! Och han har gått utan jobb så himla länge.. Jag fann mig själv gå omkring och LE hela dagen efter hans telefonsamtal.. : ) *lycklig*

Vad det gäller "lite kul att gå igång med" så har jag faktiskt börjat att brodera på fri hand efter egendesignade mönster i folkloristiskt stil - och det är så ROLIGT! Färgsprakande blommor och krumelurer som gör mig glad.. : ) När jag väl sätter igång och ritar och syr så kommer det hela tiden nya idéer i huvudet..tex på tekniker och material att kombinera med; kanske lappteknik? Farmor gamla örngott? Alla idéer som dyker upp kastar jag ner i min nya följeslagare Den Prickiga Boken. I den är det tanken att jag skall skriva ner drömmar och tankar och idéer som ger inspiration och energi till att bygga ett nytt liv.. Många bäckar små.. ; )

Nu tänker jag sjunka ner i soffan och sätta på ett avsnitt av "Du är vad du äter" - för att även här inhämta lite inspiration..jodå. Alltid lär man sig något nytt. Jag behöver input från olika håll just nu. I lagom takt. Japp.

Största KRAMEN till er allihop! <3

Att växla ner..

2011-04-07T14:18:00.003+02:00

...eller kanske mera; att byta spår i livet. Tankar kring dylika ämnen upptar numera en allt större plats i min hjärna. Jag känner tydligt i kroppen att behovet växer sig allt starkare och starkare..jag vill byta spår! Börja om. Bygga ett nytt liv! - en annan typ av liv. Ett friare liv för både mig och sambon. Ett med mera svängrum för att få vara jag, med allt vad det nu innebär (vilket är liiiiite oklart ännu.. ; ) ) Första steget är att inse att tiden i det barnvänliga villaområdet raskt närmar sig sitt slut. 20 bra år har jag bott här, ett toppenområde för växande ungar i alla storlekar - men nu är alla ungarna mina färdigväxta. Det känns helt rätt att sälja och ge plats för en ny barnfamilj istället. Andra steget är att vi gemensamt får klura ut vad det är vi vill ha - hur vill vi bo/leva för att trivas och må bra?

Drömmen håller bit för bit på att formas inom mig. Bilden klarar för varje pusselbit jag får fatt i. Jag bubblar vidare mot nya insikter med min Unge Herr Psykolog och min konstnärliga arbetsterapeut - varje litet "aha!" gör bilden skarpare..jag förstår mina behov allt bättre. Somligt är jobbigt att ta i och somligt är mer lättsmält. Men det känns utvecklande alltsammans och det känns som om det tar mig framåt.. : )

Men det kostar att leva. Man får klura mycket på vad som kan vara en rimlig prislapp för det liv man vill ha. Vad är viktigt? Vad kan gå bort? För oss är den största ekonomiska skillnaden att ett hus "på landet" (läs; ett par mil härifrån över bron.. ; ) skulle vara avsevärt billigare i inköp än att hitta ett annat (mindre) hus här i samhället. Vi vill gärna hitta ett äldre hus som vi kan renovera om i egen takt själva. Fullt beboeligt skall det dock vara från början. Dvs. allt som behövs skall fungera; kök, toa,värmesystem osv. Ett välbyggt hus skall det vara. Ett med charm & själ dessutom.. : )

Jag läser en del för att få inspiration och fler konkreta råd och tips från människor som redan har format om sina liv till något nytt. I veckan hittade jag t.ex den här boken på bibban. Lättläst och kul skriven tycker jag att den är!

Växla ner av Karin Lilja

Den ultimata drömmen är att boendet blir såpass billigt att ingen av oss behöver vara bundna till ett heltidsjobb. Nepp. Att jobba deltid skall räcka. Eller att kunna varva perioder av jobbande med oavlönade perioder. Vi skall inte ha så mycket utgifter att vi MÅSTE jobba heltid - jag vill bli av med den stressen nu! Jag vill ha utrymme i livet att ta dagen som den kommer..Att kunna låta livet utveckla sig till vad det vill bli..Jag är så trött på att vara "fast i ett system"..jag vill vara FRI! Free to be me <3 Det är dags nu.. Och det känns nästan läskigt att inse att nu, nu kan vi faktiskt välja hur vi vill leva. Alla ungarna är stora. Vi har bara ansvar för oss själva nu. Det tål att tänkas på.. För jag vill inte sitta där på hemmet sedan och ångra mej. För att jag inte vågade. Inte orkade..Ta det där klivet och byta spår.Nepp.

Så nu vet ni liiiite om vad som rör sig inombords dessa dagar. Som jag spenderar i egen lugn och ro nu sedan mannen i huset börjat jobba som vanligt igen - och ja, det verkar allt gå bra med benet..tjohej! : )

Nu skall jag göra köttbullar till middag.
Tjing!
<3

Kvällsklurande..

2011-03-31T19:49:00.004+02:00

Sitter i soffan och har "Halv 8 hos mig framför näsan". En massa god mat och glada människor. Ett klart trivsamt favoritprogram! Själv väntar jag in mina tinande jordgubbar som skall blandas med turkisk yoghurt och vispgrädde. Kvällsgott.. : ) Av det fullt tillåtna slaget, jodå. Efter en gråvädersdag med en massa susande tankar inombords så känns det gott att sitta här i tvsoffan med tända ljus och en kopp te. De omkringsusande tankarna är den vanliga efterslängen på ett besök hos min Unge Herr Psykolog. Det har jag lärt mig nu och det känns helt ok. Det betyder ju att det händer saker och ting där inne och även om det då och då blir lite tufft, så är det ju själva anledningen till att jag kliver dit. Även idag summerade han mina ord och drog slutsatser som jag kände att "jaha..så kan man ju faktiskt oxå se på saken.." Jag får nya pusselbitar till mig själv, ser mönster och förstår ännu lite bättre varför jag är den jag är idag. Dessutom har jag nu fått min tid för det där avstämningsmötet på AF - och då drar det igång en massa tankar/känslor som har legat i startgroparna ett bra tag nu.. Även det är helt ok. Jag vet ju att jag släpar på en del demoner från förr vad det gäller myndigheters inblandning i mitt liv. Jag måste finna vettiga sätt att hantera dem nu när det är dags igen. Så är det bara.

Trötta jag tog bussen hem i gråvädret igen och ägnade ett par timmar åt att bara ligga och lääääsa..*paaaaus* Jag är nu mer än halvvägs igenom min omläsning Outlander-serie av Diana Gabaldon (mitt i bok nr 5..) och i förra veckan kom min efterlängtade NYA bok..!! Den senaste i serien och den som jag väntat på i well over a year. Jag är nog bara tvungen att lägga in en bild på boken här faktiskt.. ; )

...och här har ni alla de andra samlade på en bild. Jag säger bara LÄÄÄÄÄS! A book a day keeps reality away.." Ibland är det preciiiis vad man behöver.. : )
Mer info om böckerna hittar ni här!

Imorgon skall Sambon och jag ner och hälsa på min relativt nyopererade mamma. Besök piggar upp konvalescenter! Och dessutom behöver hon ju få handlat lite lilla mor. Efter det besöket hämtar vi upp äldsta sonen på jobbet (som han prövar på sen fyra veckor och det går så BRA..: ) Vilket jag är otroligt GLAD för och håller tummen stenhårt för att han får fortsätta med! ) - och åker hem till den andra sonen. Vi skall födelsedagsfika en stund med hans rara sambo som fyller år idag.. : ) Så imorgon blir en familjesocial dag <3 Härligt! Men jag vet att jag kommer att vara trött efteråt så vi handlar väl med oss något kvällsgott på vägen hem som man kan äta när man fallit ner i soffan..Blir bra.

Jag har egentligen en hel massa kvar som jag skulle behöva skriva om..men det är mest lite för djupa ting för en trött hjärna känner jag. Så det får anstå till en annan dag. Jag behöver nog få klurat lite mer först dessutom. Så att det åtminstone finns en chans att jag kan uttrycka mig någorlunda begripligt.. ; )

Undrar om mina jordgubbar har tinat lagom nu?? Jag får nog gå och kolla.
Ha en fin kväll alla mina rara <3

Vårsol och fortsatta tag..

2011-03-24T16:49:00.007+01:00

Våren är på väg..ÄNTLIGEN! Promenaden hem från premiärbesöket hos arbetsterapeuten i förmiddags var rena fröjden kände jag där jag gick. Solen sken och vårvindarna var av den friska sorten. Dessutom fungerade Spotify prickfritt i mobillurarna heeela vägen hem - minsann! Man blir lätt tacksam och nöjd av dylika omständigheter.. : ) Speciellt som jag gick där och klurade på hur tursamt det var att jag fick just precis den här arbetsterapeuten..som bl.a.jobbar med uttryckande konstformer. Jag har för ett par år sedan faktiskt varit på en workshop med denna kvinna på kommunens folkhälsovecka och det var hur intressant och givande som helst!

Minns att vi gjorde ett gäng olika övningar som syftade till att få igång kreativiteten - och samtidigt kringgå alla de prestationskrav som brukar segla upp till ytan så fort man skall ta i en penna eller pensel.. : / Vi hade helkul där vi klev omkring i vår lilla grupp med varsitt block i näven och ritade av varann med kol...utan att samtidigt få titta på blocket. Man ritade därför bara på känn och det var högst befriande! Sen minns jag att vi skrev dikter ihop. Alla skrev några ord var och sen skickade vi runt orden kring bordet och byggde dikten utifrån allas ord. Det blev oftast väldigt bra! Musikövningar hade vi oxå..och rörelseövningar. Allra tydligast minns jag hur GLAD jag var efteråt.. :) Så det skall bli spännande att se vad de här sessionerna med henne kan ge. Ett pånyttfyllt kreativt flöde är vad jag hoppas på.. : ) Har jag riktig tur nu så beslutar de att jag får gå till henne varannan vecka och till min Unge Herr Psykolog varannan *hoppas hoppas*. Vore en bra mix känns det som. En jordmån man kan växa i.

Hos psykologen min var jag igen i förrgår. Och nu gjorde han det.
Han petade slutligen hål på min omsorgsfullt ihophållna gladmask. Tårarna steg ögonblickssnabbt och jag hade allt sjå i världen att mota ner dem igen. Jag var i sanning inte redo att låta dem falla. Kände mig högst överrumplad. För situationen han frågade kring trodde jag var länge sedan bearbetad..men så var tydligen inte fallet. Alls. Det förvånade mig storligen. Men samtidigt blev känslor och samband tydliga inom mig och jag kände att ett kliv till hade tagits. Och det känns bra.

Dessutom satte han ord på en känsla jag burit inom mig länge. Han gav det hela en nästan logisk - och faktiskt helt rimlig! -förklaring och somligt föll på plats med ett klick. Ja, just så är det ju.. det är d ä r f ö r jag fungerar som jag gör..Det var stort.Som sagt; ung är han - men klok alla redan.. ; ) Och jag kommer på mig själv varenda gång hur himla o v a n t det känns att någon sitter och försöker förstå sig på mig och mitt liv.. Det känns länge sedan. Han tänker efter noga och länge..vänder och vrider på saker och ting och är tydligt intresserad av samtalet. Det är ytterst välgörande. Jag har saknat djupa samtal i mitt liv känner jag. Jag är glad att jag slutligen kom mig iväg trots min inledande tveksamhet - han vinner helt klart i längden den här Unge Mannen.. ; )

Veckan har innehållit en del känsloturbulens utöver rotande psykologer: Igår gjorde min Pia sin operation då hon tog bort samt rekonstruerade sitt ena bröst. Jag bar henne inom mig hela dagen och det kändes ofantligt skönt att få ett litet sms på eftermiddagen där det stod att cancern inte hade spridit sig *yihoo!* och att allt gått som det skulle. En sann lättnad att få höra <3

Sen stretar jag då vidare med min arbetsminnesträning här hemma. Fem dagar i veckan i fem veckor. Nu har jag klarat av de tre första veckorna. Eftersom flera av er har frågat vad det egentligen är jag håller på med..så har jag klurat på hur i allsin dar jag skulle kunna förklara detta i ord. Men givetvis fanns den en site på nätet med all information man kan önska sig.. ; ) Så här får ni en bild av vad jag ser framför mig på skärmen var dag - samt en liten förklarande text.

Cogmed QM lämpar sig för ungdomar och vuxna. Programmet innehåller 13 olika vetenskapligt testade övningar för att träna arbetsminnet. Svårighetsgraden anpassas automatiskt efter arbetsminneskapacitet och gör att den tränande arbetar på sin maximala nivå under hela träningen.

Träningen tar cirka 30-45 minuter per dag och omfattas av totalt 25 träningstillfällen. För att träningen ska ge så stor effekt som möjligt ska träningen planeras så intensivt som möjligt, gärna fem dagars träning per vecka i fem veckors tid.
Och slutligen en länk som ni kan klicka på för vidare information..voila! : )
CogMed

Slutligen skall jag bara be att få omtala att Mannen i huset nu har börjat sin arbetsträning..*yihoo! igen..; ) * Igår var min första helt ensamma dag hemma sen i maj månad..och jösses så tyst och fridfullt det var.. : ) Jag sov tills jag vaknade av mig själv, åt frukost med min bok framför näsan lääääänge och fick äntligen satt mig och mediterat en stund. Jag gjorde verkligen inte ett skvatt mer än JAG ville (..bortsett från den där dagliga arbetsminnesträningen då.. ; ) - och jag lyssnade på P1 istället för på TVn på morgonen.. :) Och sen tänkte jag som sagt på Pia <3 Det var en bra dag! Och faktum är att det verkar som om Mannen hade en bra dag han med. Benet fungerar någorlunda och det verkar ok so far. Hoppfullt!

Nu får det vara nog babblat för idag..för nu skall jag ta en runda runt bland era bloggar och läsa lite oxå.. : )

Vårkramar kommer här i mängd! <3

Vår i luften...

2011-03-13T19:32:00.003+01:00

..och tulpaner på köksbordet. Lite hoppfullt är det allt.
Ännu en vecka närmare den väntade våren är vi nu och den har rullat på i samma lagom makliga takt. Veckans prestation var att vi ÄNTLIGEN fick gett oss i kast med den stora häcken vi har.. Mannen klippte, medan jag bar grenar och staplade i rejäla berg på gräsmattan.. Det blev till att packa släpkärran genom modell vintrampning dagen efter...*tramp tramp tramp* - ibland har det onekligen sina fördelar att väga en del..och att ha starka benmuskler ; ) Mannen klippte för hand (heja honom!) och han hade rejäl träningsvärk i tre dagar sen stackarn.. ; ) Vi tog ner hela härligheten ungefär sisådär en 60-70 cm. Vilket innebär att folk nu kan SE IN i trädgården..hua! Men det var nödvändigt att göra ett rejälare "klipp" i år, eftersom den stackars häcken uppenbarligen inte mår så bra som den förtjänar... Det växer mossa modell grov på den flesta stammarna (??) nu..och den ser ut att vara lite trött på livet. Så. Nu började vi med att klippa till ordentligt och sen har jag oxå börjat att med handkraft rensa bort mossan. Det kommer att ta sin lilla tid..jag använder grova handskar och putsar så gott jag kan. Det SER i alla fall klart bättre ut de meter jag har hunnit med so far.. ; ) Sen skall häcken få trevlig näring och lite annan ompyssling och sen håller vi tummarna för att Vårvärmen kommer och sätter fart på växtkraften..!

I veckan har jag även stretat vidare med min arbetsminnesträning vid datorn en trekvart sisådär varje vardag. Psykologen på Stressmedicinska är min coach och hon ringer en gång i veckan och går igenom resultaten med mig. Hittills hade det gått alldeles utmärkt sade hon. Jag hade ett bra startindex och hade efter första veckan förbättrat det 13%..minsann. Det finns således hopp för min vilande hjärna.. : ) Och det känns ju onekligen BRA. För det är sannerligen inte riktigt så det känns när man sitter där och försöker få till alla klurigheter som dyker upp på skärmen.. :/ Efteråt är jag TRÖTT i huvudet och får vila. Men det är samtidigt spännande att se om det går att förbättra kapaciteten på ett bestående sätt efter dessa 5 veckor..jag hoppas på det förståss : )

Igår åkte vi till till ett av våra shoppingcenter för att hitta en del till hallen och annat. Vi hittade faktiskt till slut en hatthylla som vi gillade på EM - så nu är äntligen jackor och annat snyggt och prydligt upphängda igen.. : ) Skohylla i samma stil hittade vi dock icke..så det får vi leta vidare efter. Men hallen tar sig så sakteliga i alla fall.. En sväng in på HM gick vi oxå för att finna något fint till den lilla Prinsessan som vännerna fick för en vecka sedan. Det är inte ofta jag går på babyavdelningen numera inte..och det fanns MASSOR av fina plagg att välja bland. Till slut blev det en ursöt mjuk liten jeanskjol (med mäkta smart isydd byxa så att hela paketet stannar kvar på rätt plats på den lilla blöjbaken.. : ) - och till den fann vi en pastellrutig liten tunika och prickiga matchande strumpbyxor - och en ljusrosa liten kofta..Hon kommer att bli såååå söt! En riktig humörhöjare var det för min del..att gå där och strosa bland alla härliga färger och goa material som numera finns för babysar.

Men Prinsess-pussandet fick vänta ett par dagar för mamman var den dagen en trööööött mamma och vi ville inte tränga oss på då. Nepp. Vi kommer en piggare dag istället. Fast det är snart 19 år sedan (!!) jag själv var i samma situation så minns jag allt hur det var.. Babytiden är magisk, men oxå mäkta uttröttande.. Speciellt med en Storebror i tvåårsåldern. Japp. TIll honom fick vi förresten fatt i en fin brandbil.. : ) Kanske kan vi komma oss iväg på besök i veckan som kommer, vi får se.

Imorgon är det dags för mannens röntgen med efterföljande läkarbesök. Lite spännande är det. Är han redo för att börja arbetsträna i nästa vecka tro?? Vi får se vad expertisen säger.. Lite nervös är han nog för röntgen eftersom han fortfarande har problem både i knät och i fotleden. Skall bli skönt att få det kollat imorgon.

På tisdag skall vi ner till stan och hämta hem lilla mamma från sjukhuset där hon har legat sen i torsdags. Hon har äntligen fått gjort sin höftledsoperation och vad det verkar så har det gått bra - hon har inte ont i höften längre säger hon. Vilket är skönt att höra för hon har haft det så jobbigt med värk länge nu. Idag gick hon med gåstol och hon skall ha avancerat till kryckor innan hon får åka hem säger de. Förhoppningsvis har hon gjort så tills på tisdag.. : )

Nu skall jag ta och krypa upp i tvsoffan igen och se på...Poirot tror jag att det får bli..eller kanske Män som hatar kvinnor..?

Stora ((KRAMEN)) kommer här.. <3
Nu fick jag i alla fall skrivit lite igen...Heja mej ; )

Å så föll ridån ännu en gång..

2011-03-03T15:04:00.005+01:00

Kära vännerna mina..inte en glad blogg i sikte idag heller. Nepp. Men jag bara måste göra av alla de tankar och känslor som just nu susar omkring där inne någonstans och FB är ett alldeles för "officiellt" forum för några djupare själsligheter..

Här sitter jag och lyssnar på Spotify och vilar hjärnan lite efter att jag precis genomfört mitt nystartade och tämligen ansträngande arbetsminnesträningsprogram för dagen när det ringer i luren. Det är barnens pappa som vill prata en stund. Jag gissar att det är något med Dottern (som varit hos honom sedan i söndags). Så berättar han efter några inledande kallpratsfraser att han "har fått en form av behandlingsbar leukemi".. Ridå.

Men vad i helv-e...tar det bara aldrig slut??

Hur mår du?? frågar jag och han låter mest som om han berättar om något som gäller någon helt annan person än sig själv. Han hade varit hos läkaren och tagit några blodprov och då upptäckte man att han hade ett alldeles väldigt för högt antal vita blodkroppar. Han fick på direkten lämna fler blodprov och dagen efter även benmärgsprov. Diagnos leukemi. Själva ordet skrämmer skiten ur mig, det medger jag rakt av. Men inte ett ord säger jag om detta. Självfallet inte. Han lär ha nog med sin egen ångest.

Sen måste jag bara fråga om det är ärftligt..?? Mina/våra barn är allt jag kan tänka på..kan dom bära på anlaget? Jag tänker samtidigt på hur Dottern tar emot detta besked om sin pappa, hon som redan har så många tankar om cancer.. Hennes farmor har haft det och min allra som käraste vän kämpar ju just nu tappert sin cancerstrid som ni vet. M berättar att det varit hans allra första fråga med när han varit hos läkaren, är det ärftligt? Men nej, det skall det inte vara. Det är en ovanlig cancerform, 80 drabbas i Sverige varje år om jag minns honom rätt. Idag ser prognosen god ut fortsätter han. För 10-15 år sedan hade han haft 2-3 år kvar att leva.. Men idag kan man i bästa fall leva hela livet med hjälp av ständig cellgiftsmedicinering.

Mitt huvud är fullt. Mitt hjärta håller jag ihop med ett nät spunnet av gyllene trådar. Jag känner hur jag spinner nya trådar som jag lindar runt...runt.. "Inte gå sönder nu mamma" sa Dottern till mig i helgen. Och jag lovade, inte gå sönder. Inte gå sönder. Mer än jag redan gjort. Håll ihop. Jag väver fler trådar medan hjärnan går på högvarv och jag gör mitt allra bästa för att i luren trösta och stärka den man som jag levt 20 år av mitt liv med. Som jag har tre underbara ungar ihop med. F-n, f-n, f-n. Han är inte van vid smällar i livet..Var det tvunget att det skulle bli ett sådant "uppvaknande"..? Tydligen. Nu måste han ta i det. Sitt liv. No more chance to escape..Come what may. I luren säger jag att det absolut kommer att gå bra. Självfallet gör det det. Sverige är ett bra land att bo i när det gäller sjukvård och kanske framför allt när det gäller cancer. Vi har verkligen mycket framstående läkare och behandlingsmetoder här. Ja, säger han till svar - han har sagt ja till att vara med i ett forskningsprogram. Det låter bra tycker jag. Vi lägger på luren och jag dimper ner på golvet med mina tankar.. Han har redan pratat med barnen, jag ringer inte upp dem. Mamma tar ett kliv tillbaka, men finns här vid behov..Måste hålla ihop.

Det har varit en skitvecka och det blev liksom inte bättre nu..Jag fortsätter sätta ena foten framför den andra och göra så gott jag kan i detta ibland tämligen överväldigande liv som är mitt. Igår var jag på återbesök hos min Unge Herr Psykolog och ja, han är bra. Och jobbig emellanåt..T.o.m mycket jobbig. Men, det är väl därför jag är där gissar jag?

Tänk om man bara skulle ta och resa ifrån hela skiten?? Bygga sig ett helt nytt liv någon annanstans? Omstart! Det känns onekligen rätt lockande..Tveksamt om det hjälper dock. Eller?

Återigen kommer här en ((KRAM))
Var rädda om er - och varandra.

Spirometri, pasta och glädjen över en inspelningsbar box..

2011-02-23T20:13:00.003+01:00

Egentligen har jag inget vettigt alls att skriva idag. Men det kändes som om det var allt för långt sen jag skrev sist..således borde jag kanske knåpa ner några rader? Men det är liksom lättare att tänka sig att folk mest äro intresserade av att läsa roliga och hoppingivande bloggar. Jag är inte bra på någotdera just nu. Nepp. Det är svackigt fortfarande. Lite hit och lite dit. Lite upp och ner.

Har varit på spirometri idag igen. Idag med Dottern som har liknande problem som sin moder, dvs hon får inte luft nog att andas när hon anstränger sig. Hon blåååååste och blååååste och ja, kurvorna blev bättre efter att hon fått luftrörsvidgande medicin så hon lär nog få något lämpligt utskrivet så hon kan prova vid träning och annat. Läkaren ringer om en vecka med besked.

Efter som det är en skitdag idag och både Dottern och Modern har mens så beslöt vi gemensamt att vi behövde lite comfort food till middag idag; köttfärssås OCH pasta..Det var länge sen nu - och preciiiis vad jag behövde idag. Så nu är jag mätt och däst och tänker inte göra ett skit mer än ligga här i soffan och se mig igenom listan av inspelade favoritprogram på boxen..jag bara ÄLSKAR den inspelningsbara boxen! Det är så himla gott att bara programmera den och sen alltid ha program att kika på när lust eller leda faller på.

Koja tidigt med min bok verkar oxå vara ett alternativ. Jag är snart halvvägs in i min romansvit av Diana Gabaldon. Det är en fröjd att läsa dem och dessutom kanske vaknar jag piggare imorgon igen? Hoppas kan/bör man alltid göra. I vilket fall tänker jag imorgon inte gå upp i ottan och åka och träna. Det har jag gjort två dagar i rad nu - med min lilla EKG-dosa på bröstet. Så veckans sista pass för anstå tills på fredag. Så det så.

Inte ens en bild blir det idag. Kära nån.. Jag lovar att försöka skräpa till både mig och humöret till nästa inlägg.
Varmaste Kramen från segaste Damen <3

Feeling fragile..samt en glad tapet

2011-02-15T17:43:00.005+01:00

Känner mig lite tunnhudad idag. Eller ja, har väl så gjort på sistone egentligen. Inte helt klar över varför. Just nu. Men jag försöker navigera mig igenom känslosvallen som bubblar upp vid de mest olämpliga tillfällen. Det skrev jag ju lite om sist tror jag; att jag vårdar mina små kreativa glimtar.. ; ) Jag försöker dessutom att vara lite extra snäll mot mig själv, och förlåtande. Just nu är det så här bara. Funkar rätt bra vissa dagar, inte alls andra. Men idag har jag varit hos frissan för klipp & sling och då var hon en raring och lockade mig med plattången efteråt - voila! En helt ny frisyr har jag nu när jag sitter här och avnjuter min kopp med choklad..Alltid lite trevligt : )

..och ja, det är ett LCHF-recept. Oroas icke ; ) GOTT är det dessutom.

Hallen blir klar bit för bit. I förra veckan satte vi gemensamt upp de nya takskivorna, slet ner den gamla tapeten och så fick jag börjat måla allt det eländiga bruna runt fönstret och dörrfodret. Två grundningar hittills och säkerligen tre färdigstrykningar. Sen blir det vitt och fint! Dörren får dock fortsätta vara blå fram till varmare dagar kommer. Går liksom inte att måla om den utan att ha öppet och se det är det för KALLT för ännu..*brr* (hur länge skall den här nedrans vintern hålla på egentligen???)

Igår lade vi ut all klinkers på golvet och måttade ordentligt och sen skaaaaar mannen till alla bitar som behövde måttjusteras. Idag har han "limmat" fast dem och imorgon blir det till att foga. Ett steg till är då klart.. : ) När jag sedan har målat klart så väntar GladTapeten på sin tur..och här kommer ett smakprov på den;

Tapet;Midbec - ur kollektion Belle Rose
..som synes gillar jag FÄRG! Och jodå, resten av familjen har allt godkänt den dom med ; ) Jag släpade hem hela tapetkatalogen så alla fick känna efter över helgen. Till denna färgexplosion tänker vi oss sedan mycket VITT. Vita allmogelister till tak och golv samt dörrfoder - som vi redan har i resten av huset - och ett snoffsigt vitt elementskydd med hylla. Sen tänker vi oss någon liknande typ av klädförvaring som detta;

Just det här kommer från Ellos och jag hade gärna beställt det hela rakt av, men hatthyllan kan inte levereras förrän 20 juni.. : / Så länge vill vi inte vänta. Nepp. Alltså letar vi vidare efter liknande ting, för ett hyfsat pris skall kanske tilläggas. För det finns mycket att välja på, men mycket är oxå dyrt. Och därmed ointressant.

Vi renoverar på i den takt vi mäktar med. Det får ta den tid det tar, det är ok. Men visst kommer det att bli GOTT när det äro klart..jodå. Absolut.

Imorgon väntar 6-månaders kontrollen på Stressmedicinska. Alla prover tas på nytt som uppföljning. Alla hur-mår-du-formulär fylls i ännu en gång. Sen väntar även ett återbesök till läkaren. Min FK-handläggare har hört av sig på nytt nu och vi kom överens om att den nödvändiga remissen skulle få gå iväg till AFs samverkansgrupp nu. Bollen rullar således på.. Några nya tankar har jag samlat på mig om ställen jag kanske kan börja arbetsträna på..Vi får se.

På tisdag i nästa vecka är det dessutom dags för ett nytt besök på kardiologen. Ett batteri-EKG skall sättas på för ett dygns registrering av hjärtverksamheten igen. Jaja. Bara att göra. Får se till att lägga in ett ordentligt träningspass på tisdag fm och ett onsdag morgon för att få med så mycket "aktivitet" som möjligt. Det är ju då jag har som mest problem som jag vill ha svar på. Förhoppningsvis kan jag få det efter denna gång. Vore BRA. För det är onekligen lite svårt att bortse från både puls och "nyp" i hjärttrakten när jag tar i lite på gymmet. Det känns inte riktigt ok.

I helgen var vi ute på Sundsby Säteri och fikade igen. Det gör vi ju då och då eftersom vi gillar det stället.. :) Sen bilade vi runt en sväng på öarna och klurade på var vi skulle kunna tänka oss att bo så småningom.. Vid Slussen på Orust är det FINT. Väldigt fint..Öppna lantliga vidder och nära havet. Vi blev lite kära.. Så nu kommer vi att kika lite närmare på hus just där ett tag. Så får vi väl se om det kan ge något..och om det känns RÄTT. Att flytta "ut på landet" är ändå en stooor skillnad mot hur vi bor nu. Man behöver klura lite extra noga på sånt. Känna efter..

Nu tänker jag vila min trötta hjärna en stund med lite tv. Och samla ihop mig lite inför morgondagen.
Allt gott.
♥ KRAMAR till er alla rara ♥

En dos ångest blandat med ett stänk av spirande kreativitetslust...

2011-02-02T15:23:00.007+01:00

Jösses så det rasslar omkring där inne just nu..en salig röra av gammal skit, nytillkommen ångest och allmän vintergråhet. Känns som om jag simmar i ett hav av oändligheter som jag borde ta tag i, göra något åt - hjälpa till med.. Min näsa är stundvis på väg under ytan när jag tappar (sim)taget..Jag behöver i sanning göra en rejäl vårstädning inombords - ut med gammal skit! Den som ständigt stoppar upp sitt dammiga gamla nylle när helst något nytt sker som drar igång de inre demonerna. Tänk att de saker man tror och tycker sig vara igenom, over and done with, oftast bara ligger där under ett tunt lager som av dagsgammal is..Tjoff! Så dyker känslorna och tankarna upp igen..Gammal vanmakt föder lätt känslan av ny sådan. Inte bra. *bort bort bort!*

Men så - mitt i den inre smeten; ett stänk av spirande kreativitetslust. Wow! Ett litet blänk av "vad roligt det skulle vara att.." ploppar upp inom mig. Jag håller ett försiiiiiktigt tag i det sköra strået av lust..rädd för att det skall brista om jag grabbar tag för hårt. Försvinna ut i intet igen. Där det härbärgerats allt för länge redan. Jag saknar så att vara en kreativ och aktiv människa! Alltså bäddar jag mjukt kring mina nyfödda små kreativa lustfrön och månar om dess spirande knoppar.. Jag samlar idéer och suger åt mig inspiration från alla håll där chans ges. När helst en liten idé dyker upp inom mig så krafsar jag kvickt ner den på närmsta block..Nu har jag fått ihop en liiiiten lista minsann.. ; ) Jag BEHÖVER verkligen komma igång med mina händer igen - jag blir stärkt och GLAD av att jobba med dem. Det vet jag sen gammalt.

På min lista står just nu bl.a.

- Trikåklänning i omlottmodell - gärna i 1940-talssnitt.
En kvinnlig, mjuk variant som man bli glaaaad av att ta på sig har jag tänkt.. : )
Tyget har jag redan hittat. Ett klarrött med smååå vita prickar på inhandlades när
jag förra veckan var på Göken ( tillsammans med bästa Maritan och Tinan! En sådan go´dag vi hade ihop kära vänner.. :) Den gör jag GÄRNA om <3 )

- En ny rejäl och GLAD axelremsväska!
Här var det Maritas toamatta (!) i jeanslappteknik som gav mig ursprungsinspirationen.. :) Som sagt; inspiration finns överallt om man bara har lyckan att kunna ta in den.. ; ) Lappteknink, fritt broderi och en blommig insida! Nedan syns en liten väsktanke att inspireras vidare av..Något sådant här vill jag göra!

Bilden har jag lånat från Broarna - Inredning för egensinniga En underbart sprakande webbutik!

Och sen smack! Landar jag hårt i Verkligheten igen. Och just nu är mitt hjärta fullt av vännen min som igår fick sitt cancerbesked. Jag måste - jag vill! - vara stark och gå bredvid henne genom detta. Hela vägen. Återigen ramlar känslor av vanmakt över mig och gamla stråk från förr sveper över mig. Känslor som härrör från livsavgörande ögonblick i mitt liv. Stunder då jag stått där på klippkanten och insett att jag är tvungen att släppa taget och lämna över för att jag inte räcker till. Ögonblick när jag sett min egen litenhet. När jag har famlat efter min egen betydelse i det stora, stora hela. Och slutligen känt den i varje fiber av min kropp. Jag spelar roll. Det finns en mening med allt som sker. Hur fullständigt obegripligt och fruktansvärt plågsamt det än kan kännas just då.

Då behöver jag hitta fram till den där lilla, lilla silvertråden av lust och livskraft igen..Och hålla ett ack så försiktig, men likväl stadigt tag om den - och återigen börja sätta ena foten framför den andra. Om och om igen. Gå vidare. Orka tro. På att det kommer att bli bra till slut.

Och nu skall jag iväg till min Unge Psykolog för samtal Numero 2...
Allt gott käraste ni.
Ta väl hand om er - och om varandra.
Det blir en anings lättare att leva då.

Isprinsessan

2011-01-25T16:04:00.003+01:00

I fredags var jag så hos min läkare på stressmedicinska igen. Denna trevliga och högst kompetenta kvinna, jag gillar henne skarpt. Hon är klar och tydlig och pratar !rakt" med mig. Det gillar jag. Vi erbjöd mig att under våren få vara delaktig i ett datorbaserat träningsprogram för "ökad arbetsminnes- och koncentrationsförmåga". Självklart, gärna det. Vad som helst som ger min dimmiga hjärna en chans att klarna igen. Jag provar.

Hon gillade dock inte alls hur jag beskrev att min puls betedde sig när jag anstränger mig, typ tränar. Och eftersom jag nu har en betydligt lugnare och mer harmoniska puls under dagar när jag får vara ifred osv, så stämmer inte pulsens beteende vid ansträngning in med stressrelaterade besvär längre. Nähä. Alltså ville hon skicka en ny remiss till kardiologen för ännu ett arbetsbelastningsprov. Jaha. Ok. Inte mycket att diskutera, bara att genomföra. Även om det känns lite som Tillbaka på ruta 1. Attans.

Sen ville hon att jag skulle beställa en tid hos astmasköterskan för en ny spirometri också, så att jag kunde ha resultatet av en nygjord sådan med mig ner till kardiologen. Jaha. Visst. Why not? Kanske är det ändå bara ett byte av astmamedicinering som behöver göras tänkte jag. Vore ju bra. Enkelt. Smärtfritt. Orosfritt dessutom.

Samma dag fick sambon pratat med sin nya läkare i luren, den tredje läkaren nu. Och denna säger att "nähä, inte kan du börja arbetspröva från 1 februari inte! Du har ju inte ens gjort någon ny röntgen av benet och på den gamla bilden kan jag se förändringar i fotleden som jag verkligen inte vet om du bör belasta fullt ut ännu.." Å så sjukskrev han honom vidare till mitten av mars. *suck* Djup sådan. Jag är måhända en hemsk och underlig kvinna men jag hade verkligen SETT FRAM EMOT att få lite egen tid på dagarna här hemma från februari!!! Få vara ifred..slippa ta minsta lilla hänsyn till någon annan ett par timmar om dagen. Få känna det där lugnet inombords som jag har behövt få göra sen jag blev sjukskriven..i maj. Fan! Fast det sa jag givetvis inte till sambon. Åh nej. Riktigt så nedrig är jag nu inte. Men lik förbannat kändes det bedrövligt inuti..ända till mitten på mars. Å då är det meningen att jag själv skall vara "färdig för återanpassning". Typ.

Läget på hemmafronten är nu inte särdeles muntert. Det är inte riktigt roligt att gå här och "trampa varann i hasorna" mest hela dagarna. Och inte blir det bättre av att få höra ett och annat mindre väl valt ord om hur "djävla negativ" jag är "heeeela tiden"..Ja, jag har mindre positiva dagar. Helt klart. Och urtrötta dagar oxå. Och seeega...Och osociala. Jag är kort sagt en rätt trist typ just nu. Det är liksom därför jag är SJUKSKRIVEN. För att jag inte fungerar så bra just nu, för att jag inte är mitt eget "glada och starka jag".

Men det blir liksom INTE bättre av att få det slängt i ansiktet. Nej.
Det hade varit väldigt mycket trevligare med en stor varm famn att krypa in i för en stunds tröst när det blir för mycket. Det hade nog varit enklare om jag hade brutit benet istället..det blir liksom genast så mycket mer påtagligt. Inget flum som inte syns på utsidan. Konkret och bra helt enkelt.

Redan idag fick jag en tid hos astmasköterskan minsann. Där satt jag med en klämma om näsan och ett munstycke i munnen och blåååååste och blååååste tills inte minsta pust av syre fanns kvar i mina lungor.. Kurvor ritades på datorskärmen framför mig. Efter 4 doser av luftrörsvidgande medicin fick jag göra om proceduren och blååååååsa mig igenom tre mätomgångar till. "Du blåser hur bra som helst! Titta vilka fina kurvor! Och dom är nästan exakt likadana efter medicineringen som innan. Så bra!" Och sen la hon huvudet på sned och tittade på mig och sa att "fast jag hör ju hur hostig du är nu...och det är ju mindre bra..Vad kan det då vara som spökar tro när du blåser så himla bra??!" Ja. Säg det. Jag hade ju liksom hoppats på att det skulle vara stor skillnad på omgången innan och den efter medicinering. För då hade det kanske bara varit att byta medicin. men nu såg det absolut ut som att jag hade "en bra medicinering" tyckte sköterskan. Men eftersom jag ju faktiskt satt still i en stol nu och inte ansträngde mig - så borde jag absolut istället göra ett likadant prov under ansträngning sade hon. För att bli helt säker på om det inte är astman i alla fall. "För annars är det kanske hjärtrelaterat i alla fall vet du.." Suck. (Nu var jag så där neeeegatiiiv igen..märkte ni?? ; ) Men det var faktiskt inte helt kul att höra den kommentaren. Dock tror jag mer på ett utslag under en belastningstest,det känns lite mer logiskt än hjärtat för mej. Således behövs en ny remiss. För sådana gör de bara på Det Stora Sjukhuset nere i stan sade den rara sköterskan. Ok. Då får det bli så.

För att åtminstone göra ett försök att avsluta lite mer positivt denna gång..; ) - kan jag tala om att jag minsann satt inne i syrummet igår i flera timmar och mådde riktigt gott av att sy i knappar i den färdiga lilla babykoftan som jag knåpat ihop till vännernas väntade - och med att ÄNTLIGEN få ihop inspiration nog att börja sy ihop alla mina 280 mormorsrutor som länge har legat och väntat på att bli en tv-filt. Jag började glatt med att virka ihop dem och blev inte alls nöjd med resultatet..och då blev de liggandes istället. Nu ger jag mig på dem med symaskinen istället och det verkar något mer lovande..kanske, kanske kan det bli som jag tänkt nu?? Förhoppningsvis.

Dessutom har jag letat fram ett mönster på en omlottklänning som jag skulle vilja prova att sy upp till mig själv. Så nu får det bli ett besök på Göken igen snart. (Och är det någon som känner sig manad att få ett besök samtidigt som jag tar mig ut dit så hojta till! Kanske kan vi t.o.m få till en kombiträff med somliga andra som kommer lite mer uppifrån kusten?? ; )

Nu slutar jag för idag.
((KRAM)) från KnorrLotta